Igår kämpade vi för Troy Davis. Alla skickade protestmail. Alla följde vi utvecklingen. Idag tvingades vi inse att vi inte lyckades rädda honom.
In i det sista bedyrade han sin oskuld. Han bad Gud förlåta dem som skulle genomföra avrättningen.
Men trots alla tveksamheter kring domen, trots miljoner protester från världen. Trots att ivriga dödsstraffanhängare vädjat om omprövning avslog Högsta Domstolen vädjan att ta upp fallet. Detta eftersom president Obama förklarat att han inte var beredd att ta ansvar för en benådning.
Avrättningen uppsköts i fyra timmar. Fyra timmar mellan hopp och förtvivlan. Vilken fruktansvärd tortyr!
Fredsprismottagaren Barak Obama vägrade att rädda livet på en dödsdömd vars dom bit för bit smulats sönder. Till sist fanns inga bindande bevis kvar. Ändå förvägrades han en ny rättegång. I 20 år satt han i dödscell!
Troy Davis själv manade världen att fortsätta kampen mot dödsstraffet. Även om hans räddning var omöjlig så menade han att kampen måste fortgå.
”Ge inte upp även om ni inte lyckas rädda mig!” var hans budskap till världen i natt.
När Storbrittanien avskaffade dödsstraffet på 60-talet var det efter att en begåvningssvag man avrättats för ett mord han inte begått. Det fanns inga riktiga bevis, bara indicier och tyckanden och avsky för en udda person. Inte alls långt efter avrättningen kom nya fakta i dagen. Han kunde inte varit skyldig. De mord han dömts för var bara några i en serie mord en annan person begått.
Troy Davis själv bad att hans öde skulle bli ett argument i kampen mot dödsstraffet.
Det är chockatartat att inse att i media är han redan glömd. Långt ner på webblöpet har några tidningar med nyheten att han är död. De flesta berör det inte alls.
Dog han förgäves?
Nu hänger det på oss om vi vill hedra hans minne med att inte ge upp!
Read Full Post »
kyrksyster 