Vägen till enhet

Jag fick en länk till Livets Ords hemsida. Ulf Ekman står vid talarstoden och talar utifrån ett manuskript. Inga springanden över scenen som förr. Inget tungotal och läbbiga skratt. En gammal präst som sakligt förklarar sin väg.

Vi är många som är omskakade. Men det är stort av Livets Ord att kunna välsigna att han går en annan väg.

Längtan efter Guds folks enighet får ny luft. Låt oss be om att kristna från alla håll ska kunna enas och bejaka varandra. Trots olikheter och olika traditioner. Kristendomen har inte råd med inre konflikter.

Där med inte sagt att saker ska soppas under mattan.  Nej, tvärtom. Där enighet och kärlek finns där kan också övergrepp och sorger hanteras korrekt.

Read Full Post »

Ansvar i själavården

Det fortsätter att skrivas om Ulf Ekmans övergång till Romersk katolska kyrkan. En aspekt som börjat dyka upp är själavårdsansvaret för dem man lett en bit på väg.

Det är en fråga som aktualiseras varje gång en präst/pastor väljer att byta spår. Det är bra att den aspekten nu kommer upp till ytan. För i synnerhet karismatiska ledare har inflytande över många sökande människor. Det uppstår starka band.

Jag har mött många besvikna människor som övergivits i en själavårdsrelation. Själasörjaren väljer att byta samfund och anser sig sen inte har ansvar för de kontakter man skapat.

Ett annat känt byte av kyrka var när den karismatiske prästen Bengt Pohjanen lämnade prästämbetet och medlemskapet i Svenska kyrkan för att bli ortodox. Han är numera präst i någon ortodox gren. Han lämnade människor bakom sig som var som får utan herde. Några få har efterhand övergått till hans ortodoxa församling.

Tar inte tillbaka förra inläget. Men känner att det finns även denna vinkling som riskerar att försvinna. Och då försvinner också omsorgen om många människor.

Read Full Post »

Från Livets Ord till den Romerska Katolska Kyrkan

Den kristna kyrkan är splittrad. Och blir alltmer sådan. Nya samfund dyker upp och kallar sig den rätta kyrkan. Så var det också när Livets Ord bildade församling. Man samlade många, de flesta från andra samfund. Det var en radikal förkunnelse där medlemmarna uppmanades att ”säga nej till sjukdom”. Det var hårda tag mot de som var svaga i tron.

Ulf Ekman var präst i Svenska kyrkan. En mycket karismatisk sådan. Studentpräst i Uppsala. Men hans åsikter kom i konflikt med Svenska kyrkans lära och han ombads lämna prästämbetet. Vilket han gjorde och bildade församlingen Livets Ord.

Med åren har Livets Ord mjuknat. Man är inte längre så kategoriska. Det finns en annan öppenhet. Att Ulf Ekman och hans hustru nu väljer att bli katoliker förvånar vissa, andra ser det som en naturlig följd på paret Ekmans utveckling.

Världens kristna lider. I många länder förföljs kristna. I Sverige ifrågasätts kristna och utsätts för fördomsfulla påhopp. Kyrkornas splittring försvagar tron som kraft.

Ulf Ekman visar ödmjukhet inför vad som varit. Han ber om förlåtelse för den hårdhet och den skada han kan ha förorsakat människor. Samtidigt ser han också det goda som skett i Livets Ord. Han uppvisar inte det ”före/efter” tänk som många andra konvertiter gör.

Kanske han öppnar vägen till ett närmande mellan kristna grupperingar. Åtminstone gör han något modigt som kanske många andra borde efterfölja. Han ser sin del i kristenhetens splittring och väljer att backa tillbaka till urkyrkan. Där har han dock inte fattat att även ortodoxa kyrkan anser sig vara urkyrkan. Men den är också splittrad. Katolska kyrkan håller hyfsat ihop, det är väl det han menar.

Även Pingströrelsen har sina trevar åt Katolska kyrkan. Peter Halldorf är väl den mest kände i den vägen. Väckelserörelser är inte främmande för Katolska kyrkan.

Read Full Post »