Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppståndelse’

Tidigt på morgonen gick Maria från Magdala till graven. Hon var bedrövad i sitt hjärta. Jesus hade betytt så mycket för henne. Och nu var allt raserat. Men när hon kom till graven var stenen bortrullad och graven tom. Hon rusade till apostlarna för att berätta. Petrus och Johannes skyndade dit och kunde se att bindlarna fanns kvar men inte kroppen. Vad var nu detta?

Lärjungarna gick hem. Men Maria stod kvar och grät. Hon tittade in i graven och två änglar visade sig för henne. De frågade varför hon grät. ”De har tagit min herre, och jag vet inte var de lagt honom” Så vände hon sig om och där stod en man och frågade varför hon grät och vem hon letade efter. Maria trodde att det var trädgårdsvakten och hon smått förebrådde honom. ”Är det du som tagit bort honom, så tala om var jag kan hämta honom tillbaka” ”Maria” säger Jesus – för det är han – med mild röst. Då ser hon vem han är.”Rabbouni” svarar hon, det betyder mästare. å sänder han Maria med budskapet om sin uppståndelse till Jesu bröder, lärjungarna.

Och Maria går med budskapet.

Annonser

Read Full Post »

Min påskhelg har varit intensiv. Men samtidigt så har jag verkligen levt dramat hela vägen. Med undantag för dagens Emmaus-tema. Det firas inte någon högmässa idag hos oss, det är en konsert istället. Tänkte en stund jag skulle gått, men känner att jag behöver vara ifred lite. Det har varit så mycket folk hela helgen.

Det har varit mycket folk i alla gudstjänster. Också unga människor, många barn. Vi har använt alla våra kyrkor under helgen. Det som är gott är att så många följt hela dramat och åkt mellan kyrkorna. Annars är dom lite dåliga på det. Man vill helst vara i ”sin” kyrka.

Vi började med skärstorsdagsmässa i en liten 1600-tals kyrka ute på landet.
Långfredagens gudstjänst i en annan 1600-tals kyrka. Vi trodde inte vi skulle bli så många så vi satte fram stolar i koret. Nu kom det många och vi fick ta till herrskapsbänkarna och de första bänkraderna med. Men det blev en nära känsla som någon sa. Men denna gång kunde jag inte använda min kanske bästa predikan, den om tronstolen i Aschen. Där finns nämligen en skiva som sägs vara den som soldaterna spelade bräde på medan Jesus led på korset. Den historien må vara sann eller falsk, men bilden av av hur vardagligt det var för soldaterna och hur stort det var för oss är en stark kontrast. Att jag inte kunde återanvända den beror på att vi har församlingsbor från just Aschen. De kommenterade det förra året.
Långfredagens musikgudstjänst drog också folk. Det var kväll och vi var i vår största kyrka, en otypisk Tegnérlada. Den är byggd lite före den tiden och är inte så megastor. En iransk cellist spelade och kören sjöng. Jag läste texter, och bad.

Vi har en enda medeltidskyrka och där firade vi stor påskdagsmässa. Fullsatt. Många jag inte kände igen. Jag tände påskljuset(som jag borde förtänt, för det tog tid att få lågan att ta sig) ropade ”Kristus är uppstånden” och församlingen svarade: ”Ja, han är sannerligen uppstånden”. Ljuset bars in och ropet kom ytterligare två gånger. Det var sång o musik och blommor o godis. Och barnens stund vid påsklandskapet. Jag fick predika. Talade om när det oväntade sker, om hopp och om våra egna långfredagar som kan vändas till påskdag. Trots två nattvardsstationer tog kommunionen en bra stund. Efteråt blev det tårtbuffé i församlingshemmets trädgård. Strålande sommarvärme, alldeles lagomväder.

Påskdramat är skakande. Det gör något med en varje gång. Det har allt. Sista natten med gänget där alla förväntar sig något. Fängslandet och justiemordet, utstötandet, förnekelsen, besvikelsen, feghet och mod. Rannsakningarna, runtskickandet av ärendet. Ingen vill ta ansvar. Allmänna opinionen… Det totala mörkret.
Men också det obegripliga, en tom grav, uppståndelse från det döda, en levande Jesus som visar sig för kvinnorna först, sen apostlarna och vid något tillfälle 500 personer. Långfredagen är nog lättare att tro på än på Påskdagen. Men att Jesus uppstår betyder att han vunnit över synd och död. Det ger oss hopp. Det har förvandlat många liv.

 

Read Full Post »

Idag firar vi Alla Helgonsdag. Egentligen är det 1 november som är den gamla dagen för detta firande. Men i den stora helgdöden 1953 flyttades dagen till närmaste lördag.

Dagen firas till åminnelse av alla helgon. Alla de som inte har en egen dag. Svenska kyrkan är lite kluven inför detta med helgon. Officiellt så har vi ingen helgonkult. Ändå så hyllar vi t ex Heliga Birgitta…

Helgonen är inte alltid dygdemönster. De kan vara nog så tydliga och raka.  Ibland är de ansedda som underbegåvade o smått galna. Deras livsöden så olika. Men det som utmärker ett helgon är att Gud blir synlig genom denna människa. Ett helgons tro är innerlig och lyser igenom trots motgångar och svagheter. Många har blivit martyrer, men stått fast in i döden. Många har stötts ut ur kyrka och samhälle, men ändå bevarat sin tro.

Vi är inte alla helgon. Ibland låter det så. Bara man är död så är man ett helgon eller rent av en ängel. I morgon söndag är  det ”söndagen efter Alla Helgons dag”. Tidigare hette det ”Alla själars dag”. Den dag då vi tänker på alla våra döda. Dagen för minnesgudstjänster och ljuständning. Men efterhand har dagarna flutit ihop. Och även Alla Helgons dag har blivit en dag för minnesgudstjänster. I synnerhet på landet där man har många kyrkor och få präster.

Halloween är en influens från Amerika. 1 nov är rätt dag för denna spökdag. Hur det blev en barnens utklädningsdag med bus eller godis vet jag faktiskt inte. Eller varför man ska skära ut ögon och mun i en pumpa. Traditionen är inte gammal i Sverige. Hur gammal den är i USA vet jag inte heller.

Texterna på Alla Helgons dag handlar om den eviga staden. Att ha fästet vid det som alla de fromma som gått före haft, att hålla ut. Att låta ljuset skina genom oss.

Alla själars dag har fokus vid de dödas uppståndelse. Löftet om att alla ska stå upp på den yttersta dagen. Om den förgängliga kroppen som när den dör blir ett korn för att den ska få en ny gestalt vid uppståndelsen.

”Gud är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande”

Lukasevangeliet 20: 37-38

 

Read Full Post »

De var två som var på väg ut på landet. De gick där på vägen och talade med varandra om det som hänt. Den enes brorson hade korsfästs ett par dagar tidigare. Nu gick det rykten om att graven där han lagts var tom.

Mannen som kom ifatt dem undrade vad det var för dramatiskt de talade om. De blev förvånade över att han inte hört det alla talade om i Jerusalem. Han lyssnade till berättelsen. När de två tystnat började han lägga ut texten om profetiorna i profetböckerna. Han visade på att det som hänt var förutsagt sen länge. Han förklarade att Messias måste lida och dö. För att segra och gå in i sin härlighet.

När de kom fram till sin by ville främlingen gå vidare. Men de höll honom kvar:

”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Han följde med dem in och delade deras måltid. När han gjorde etikettsbrottet att utföra värdens uppgift häpnade de. Främlingen tog brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem.

Då kände de igen honom. I samma stund försvann han ur deras åsyn.

Genast skyndade de tillbaka till Jerusalem för att dela det som hänt med de elva.

Lukasevangeliet 24:13-33

Markusevangeliet 16:12

Read Full Post »

Denna kväll var lärjungarna samlade bakom låst dörr. De var rädda att judarna skulle ge sig på dem.

Då kom Jesus genom den stängda dörren och stod där mitt ibland dem. Han hälsade på dem med orden:” Frid åt er alla” Sedan visade han sin sida där vakterna hade stungit honom med svärd för att se om han var död. Det kom då vatten och blod separerade, tecknet för att döden inträffat. Nu fick lärjungarna se det såret och även såren på händer och fötter efter korsfästelsen.

Lärjungarna blev glada när de fick se honom. Han var verkligen tillbaka.

”Frid åt er alla! Jag har blivit sänd av Fadern, och nu sänder jag er!” Han andades på dem. ”Ta emot helig ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna. Men om ni binder någon vid hans synder så är han bunden”

Johannesevangeliet 20:19-23

Tomas var inte med. Han tvivlade när de andra berättade att de sett Jesus. ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag inte”

Tomas var en förnuftig man som inte lät sig duperas. Men också han skulle en vecka senare få möta den uppståndne.

Read Full Post »

När sabbaten var över och redan när solen gick upp gick Maria från Magdala och två andra kvinnor till graven för att smörja kroppen med välluktande salvor och kryddor och svepa honom. Men de hade stort bekymmer för den tunga stenen. Vem skulle rulla undan den åt dem?

Men det var ett onödigt bekymmer, stenen var redan undanrullad när de kom fram. De gick in i graven och till höger satt en ung man i vit fotsid dräkt. De blev panikslagna. Men han lugnade dem:

”Var inte rädda. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han är inte här. Han har uppstått! Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna att han går före dem till Galileen där de ska få se honom.”

Kvinnorna lämnade graven och sprang därifrån. De var utom sig av skräck, och sa därför ingenting till någon. Maria sparng i alla fall till lärjungarna och Petrus och Johannes följde med tillbaka och såg att graven var tom.

Maria gick tillbaka och grät vid graven. En man tilltalade henne. Hon trodde det var trädgårdsmästaren för hon kände inte igen honom. ”Om du burir bort honom så säg var du lagt honom.”  ”Maria” sa han och då kände hon genast igen honom. ”Gå till lärjungarna och säg att jag lever, jag stiger upp till himmelen. Till er fader och min fader, er Gud och min Gud.”

Maria från Magdala gick till lärjungarna. De trodde henne inte. Men han visade sig också för två lärjungar som var gående ut på landet. Inte heller de blev trodda.

Då visade sig Jesus för de elva när de åt tillsammans. Han förebrådde dem för att de inte hade trott på dem som sagt att han levde.

Markusevangeliet 16:1-14
Johannesevangeliet 20: 1-18

 

Kristenhetens största dag. Den mäktigaste festen och största firandet. Denna dag är trons födelsedag. Jesus uppståndelse är den händelse som hela kyrkans liv bygger på. Allt annat som berättas om Jesus, hans lära och hans under, saknar betydelse om han inte hade uppstått som segrare ur döden

Read Full Post »