Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘värdighet’

Ett antal socialarbetare går ut med kritik av hur människor bemöts i socialsvängen. Och hur socialsekreterare pressas av arbetsgivarna.

Klimatet i samhällsvården har hårdnat. Fler avvisas och hänvisas till ingenting. Några av dessa möter vi i kyrkan. De ber om en matkasse för att leva några dar till. Det får de i regel. Men de behöver en förändring på längre sikt än några dar. Ibland är det människor som aldrig haft en chans. De har sen de var barn vant sig vid att deras liv är utlagt på entreprenad. Människor som inte klarat skolan, inte fått en rejäl utbildning, aldrig haft ett jobb. Dessa får inte längre nån hjälp. De är utklassade ur alla system.

Vi möter också många nysvenskar. De lever på det snålt tilltagna bidraget från migrationsverket. Det är lägre än socialbidraget. Bostäder de erbjuds är glest möblerade och många får dela på rum och kök. De får inga arbetstillstånd så de kan inte göra rätt för sig. De som gömmer sig har det givetvis ännu värre.

Sen har vi dom som haft ett liv. Firman man jobbat på gick omkull och man blev arbetslös.Sen kom skilsmässan och man blev bostadslös. Ingen hyresvärd av det seriösa slaget hyr ut till en arbetslös. Allra minst de kommunala bolagen. Det finns hyresvärdar som specialiserar sig på dom som inga referenser får. Ockerhyror till en speciell grupp som rekryteras från fängelser, psykavdelningar, missbrukare och bostadslösa. Sunkigt och med andras problem rakt i ansiktet. Hyror som socialen ibland betalar. Ibland inte och då står man i skuld hos hyresvärden. Vilket kan leda in i kriminalitet.

Varje människa är värd ett liv i värdighet. Det är inte fult att vara fattig. Men det är fult att ett samhälle vägrar se sambanden som gör vissa utsatta utan chans att komma tillbaka. Det är ett haveri när socialtjänsten inte längre kan se individen. Det är skrämmande att ju svårare fall desto mer risk att hamna hos en helt oerfaren socialsekreterare.

För några år sen hade Aftonbladet en seriös serie ”Fattigbloggen”. Den gav genklang då. Men snart var det tyst igen.

Så, vad kan vi göra?

Annonser

Read Full Post »

Att få behålla sin värdighet in i hög ålder är inte säkert. Ja, egentligen kan vi förlora värdigheten tidigare t ex genom sjukdom.

Men när du blir tillräckligt gammal så avtar fysiska och psykiska förmågor. I början är det mest lite krämpor och lite minnesproblem. Efterhand utvecklas det till oförmågor kring dagliga sysslor som hygien och födointag. Men det dröjer oftast ganska länge innan några vårdinsatser görs.

Många gamla lever kvar i sina lägenheter/hus fast de egentligen inte riktigt klarar det. Inte så sällan märker jag ju det vid hembesök. Den gamle är inte sjuk nog för hemtjänst eller särskilt boende. Men det luktar av gammal urin, man ser att kläderna är smutsiga och det är stökigt. Kanske hemtjänsten eller ett städbolag kommer och städar var fjortonde dag, men i övrigt så finns inget stöd. Är det värdigt?

Sen finns dom som vårdas hemma med mycket hemtjänst. Flera gånger om dan. Där har hemmet förvandlats till arbetsplats. Det staplas upp förråd med blöjor, tvättlappar, latexhandskar mm i något rum. En del kommuner har infört stämpelklocka för hemtjänstpersonalen. Den monteras också på nån vägg. Olika personal mest hela tiden som bara gör sin insats och går. Ingen tar ett övergripande ansvar för att den gamles hem förblir ett hem eller ser de särskilda behov just denna åldring har. Är det värdigt?

Sen har vi de särskilda boendena. ”Ålderdomshemmen”. Många tror att de ska få lite mer sällskap där. Men alla är mycket dåliga när de kommer dit. Långt framskriden demens eller fysiskt svårt handikappade. Få orkar umgås med de andra boende. De sitter ofta på sina rum ensamma. De som behöver ständig tillsyn sitter i dagrummet i sina rullstolar.

 

Men… det finns bra och dålig omsorg. På en del ställen har man tagit fasta på att värdigheten ska bevaras. Där försöker man höja livskvalitén, aktivera sina gamla, sköta hygienen värdigt. Man ger sig tid att ta en promenad eller lägga pussel ihop. Man månar om. Jag tror att den goda vården oftast finns på de små ställena. För där vårdar man mormor eller kompisens farmor. Där är hon som jobbade i järnhandeln och han som var stins o s v. Det är individer man tar hand om, människor man minns som yngre och friska. Då klampar man inte bara in, man är lyhörd.

Read Full Post »