Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vigselfrågan’

Kyrkans Tidning denna vecka tar upp hur stiften hanterar prästkandidaternas beredvillighet/avsaknad av beredvillighet att viga samkönade par.

I t ex Stockholms stift tar man för givet att kandidaterna ”följer kyrkans ordning” vilket man tydligen anser betyder att den som ska bli präst måste viga homosexuella. I något stift ”vägs det in”. Ärkebiskopen däremot menar att man ska kunna vara präst utan att behöva tvingas att viga vem som helst.

Faktum är att det i Svenska kyrkan sen länge funnits en rätt för den enskilde prästen att avstå att vara vigselförrättare. Men det par som har sina paper i ordning har rätt till kyrklig vigsel, det är kyrkoherden som ska se till att någon präst förrättar den. Om inte han vill går frågan vidare upp i hierarkin. Ytterst kan man därför säga att enbart biskopen har vigselplikt.

Denna frihet för den enskilde prästen tillkom när frågan om frånskildas rätt till kyrklig vigsel debatterades som mest.

När äktenskapet öppnades för par av samma kön hette det att  ingen skulle tvingas viga, man fick vara tveksam till utlevd homosexualitet och ändå kunna inneha vigningstjänst. Det löftet höll inte länge.

 

Det är oundvikligt att inte dra parallellen med öppnandet av prästämbetet för kvinnor. När beslutet togs 1958 gavs löften om att ingen skulle tvingas i samvetsfrågan, ingen skulle behöva avstå prästvigning… Det tog lite längre tid innan det löftet sveks, men det sveks medan ännu många ”kvinnoprästmotståndare” var i aktiv ålder.

Det är trist med en kyrka som bara kan rymma en åsikt åt gången. När kvinnor tilläts prästvigning deklarerades det att det fanns två lika hedervärda åsikter i frågan. Samma sak sas när samkönade äktenskap tilläts.

Men det går inte lång tid förrän likriktningen är total och utsorteringen av de inte helt följsamma börjar. Och skyttegravskrigen kommer igång som förr. Oavsett vilken sida folk står på så verkar de veta vilka bestar de andra är. De övertygade från de olika lägren vet vad Gud vill, vet exakt hur en rätt kyrka är. De vet precis vad som är fel och anklagar sina motståndare för att vara orsaken till kyrkans svåra situation just nu. De som sitter i position använder maktspråk, de i underläge okvädingsord.

Oavsett vad man har för ståndpunkt i dessa frågor kan man vara en sann och övertygad kristen. Båda ståndpunkterna kan motiveras teologiskt. Båda ståndpunkterna har både stöd och motstånd i alla kristna samfund.

Vad är det som gör att man inte kan visa varandra respekt och generositet?

Annonser

Read Full Post »