Två skolklasser tog jag och vaktmästaren emot i kyrkan idag. Först samlade vi dom i vapenhuset och berättade om att man där för länge sen när det inte var ofarligt att färdas lämnade de vapen man måste ha för färden innan man gick in i kyrkan. Vid ljusbäraren fick alla ett ljus att tända. De som ville be kunde göra det, de andra kunde tänka något viktigt. Men alla var tysta och tände sitt ljus.
Sen berättade jag om kyrkans historia, hemska saker som hänt och roliga. Vi tittade på dopfunten där de flesta var döpta… fina träskulturer vi har… altaret… predikstolen. Så fick de titta på brudkronan… prova den…
Besöket i tornet var nog höjdpunkten för dom som vågade klättra längst upp, förbi klockorna och fladdermössen.
De fick tid att ställa frågor. Det blev massor av frågor om kyrkan, tron, mig…
En av lärarna tog upp detta med hur viktigt de här besöken är, och hur skönt det är att kyrka och skola på vår ort fortfarande har ett fint utbyte. Men så är mer än 80% av barnen döpta… De övriga tillhör något annat samfund… Majoriteten har varit med i någon verksamhet hos oss. Nästan ingen var på sitt första besök i kyrkan. Många visste precis hur en gudstjänst går till och vad olika saker används till…
Ryktet om kyrkans död är synnerligen överdrivet.
Rolig text om man får säga rolig i detta sammanhang.
Det får man!
Är det nationella skolan-besöker-kyrkan-dagen idag? Även här nere i söder var besöken mycket uppskattade och de som guidade, kantorer, diakoner och präster om varandra, fick mycket beröm.
Kul för alla parter!
Haha… inte vet jag. Men skolan ringde förra veckan och ville gärna komma denna vecka. Måndag-tisdag hade jag möjlighet så då blev det dessa dagar…
Kanske ”nationella skolan besöker kyrkan-veckan”?
Låter väldigt mysigt och hoppingivande.
Antar att du i sådana stunder gillar ditt jobb extra mycket.
Nyfiken på vad du berättade.
Jag har haft ett gäng förstaklassare idag. När de kommer möter vi dem i vapenhuset och jag förklarar varför det heter så. Därefter går vi in och tänder ljus vid ljusbäraren. Så får dom sätta sig i kyrkbänkarna. Jag berättar om kyrkan, när den är byggd… hur den såg ut då… om en hemsk olycka som hände och som dom alla känner till… sen tittar vi på dopfunten, predikstolen, altaret och altartavlan. En liten titt i sakristian… och så bär det upp i tornet…
Det är jättekul att visa kyrkan. Högtidsstunder, faktiskt. En kyrkoherde jag hade för några år sen sa alltid att ”klart barnen ska komma till kyrkan, de flesta är ju döpta och därmed medlemmar”.
Ja, detta att de är döpta och kyrkotillhöriga anser jag som ett argument i debatten om kyrkans roll i skolan. Barnen har rätt till undervisning i den tro de är döpta till. I en tid där barnen tillbringar så stor del av sin vakna tid i skolan eller på fritids måste kyrkan få finnas med inder de timmarna!
Förlåt att jag uttryckte mig så oklart.
Jag tänkte närmast på det hemska du berättade om.
Det var ett blixtnedslag med flera döda och hundratals skadade… för länge sen… men det präglar ännu byn på något vis.