Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘barnen och kyrkan’

Min påskhelg har varit intensiv. Men samtidigt så har jag verkligen levt dramat hela vägen. Med undantag för dagens Emmaus-tema. Det firas inte någon högmässa idag hos oss, det är en konsert istället. Tänkte en stund jag skulle gått, men känner att jag behöver vara ifred lite. Det har varit så mycket folk hela helgen.

Det har varit mycket folk i alla gudstjänster. Också unga människor, många barn. Vi har använt alla våra kyrkor under helgen. Det som är gott är att så många följt hela dramat och åkt mellan kyrkorna. Annars är dom lite dåliga på det. Man vill helst vara i ”sin” kyrka.

Vi började med skärstorsdagsmässa i en liten 1600-tals kyrka ute på landet.
Långfredagens gudstjänst i en annan 1600-tals kyrka. Vi trodde inte vi skulle bli så många så vi satte fram stolar i koret. Nu kom det många och vi fick ta till herrskapsbänkarna och de första bänkraderna med. Men det blev en nära känsla som någon sa. Men denna gång kunde jag inte använda min kanske bästa predikan, den om tronstolen i Aschen. Där finns nämligen en skiva som sägs vara den som soldaterna spelade bräde på medan Jesus led på korset. Den historien må vara sann eller falsk, men bilden av av hur vardagligt det var för soldaterna och hur stort det var för oss är en stark kontrast. Att jag inte kunde återanvända den beror på att vi har församlingsbor från just Aschen. De kommenterade det förra året.
Långfredagens musikgudstjänst drog också folk. Det var kväll och vi var i vår största kyrka, en otypisk Tegnérlada. Den är byggd lite före den tiden och är inte så megastor. En iransk cellist spelade och kören sjöng. Jag läste texter, och bad.

Vi har en enda medeltidskyrka och där firade vi stor påskdagsmässa. Fullsatt. Många jag inte kände igen. Jag tände påskljuset(som jag borde förtänt, för det tog tid att få lågan att ta sig) ropade ”Kristus är uppstånden” och församlingen svarade: ”Ja, han är sannerligen uppstånden”. Ljuset bars in och ropet kom ytterligare två gånger. Det var sång o musik och blommor o godis. Och barnens stund vid påsklandskapet. Jag fick predika. Talade om när det oväntade sker, om hopp och om våra egna långfredagar som kan vändas till påskdag. Trots två nattvardsstationer tog kommunionen en bra stund. Efteråt blev det tårtbuffé i församlingshemmets trädgård. Strålande sommarvärme, alldeles lagomväder.

Påskdramat är skakande. Det gör något med en varje gång. Det har allt. Sista natten med gänget där alla förväntar sig något. Fängslandet och justiemordet, utstötandet, förnekelsen, besvikelsen, feghet och mod. Rannsakningarna, runtskickandet av ärendet. Ingen vill ta ansvar. Allmänna opinionen… Det totala mörkret.
Men också det obegripliga, en tom grav, uppståndelse från det döda, en levande Jesus som visar sig för kvinnorna först, sen apostlarna och vid något tillfälle 500 personer. Långfredagen är nog lättare att tro på än på Påskdagen. Men att Jesus uppstår betyder att han vunnit över synd och död. Det ger oss hopp. Det har förvandlat många liv.

 

Annonser

Read Full Post »

Med viss försiktighet så fortsätter jag mitt bloggande. Speciellt Anna har framfört argument som gör att jag kan se att bloggen inte är anonym i dess obehagligaste form. Jag far inte runt och kommenterar under olika nick Jag är jag och under begreppet ”kyrksyster” eller ”kyrkis” skriver o kommenterar jag. De som behöver veta vet vem jag är. Men ”anonymiteten” är ett skydd för mig och för dom som skriver till mig. Ungefär som 112 och jourhavande präst.

Så vad har jag att säga om helgen som gått. Den har varit intensiv. Fredag kväll hämtade vi barnbarnet på dagis och for därifrån till en syföreningsauktion. Roligt att den var så välbesökt. Lilla gumman åt både sina och mina kakor med stort välbehag. Sen fick hon köpa lotter, vilket var en ny upplevelse. Hon vann lite saker och var jätteglad. Men lyckligast var hon när mormor ropade in en docka åt henne. Det var en liten mamma som tog dockan i sina armar och tryckte den mot sitt bröst.

Natten som kom var den första utan antingen mamma eller pappa. Men det gick jättebra. Hon vaknade vid halv sju och kom på att hon inte skött om bebisen. Så då gjorde hon det och somnade om.

Föräldrarna som fått ett dygns barnfrihet för första gången sen flickan föddes hade haft det trevligt. Återseendet var starkt.

Idag har vi setts igen. 1:a Advent och proppfylld kyrka. Det imponerar på ett barn. Det var många barn i kyrkan och det var ingen som skrek och bråkade. Tror faktiskt att en fungerande gudstjänst där det hela tiden händer saker talar till barn. De följer med.

Read Full Post »

I morgon är det dags. Sommarens skolavslutning. Debatten blossar upp om igen. Men lite lugnare i år. Jag ska ha två avslutningar i en av våra kyrkor. Skolan vill ha avslutningen i kyrkan och vill att vi från kyrkan medverkar.

Vi får inte be, inte välsigna och inte förkunna. De två första kan man naturligtvis utesluta. Men vad ska man säga om man inte får förkunna. Det vanliga dilemmat att vi förväntas moralisera och förmana och inte ge evangelium. Jag fixar inte det. Jag tänker tala om att Jesus inte tycker barnen är för små… kanske leder det till att nästa år så blir det ingen skolavslutning i kyrkan. Men då får det bli så. Jag kan inte stå där och lägga bördor på barnen. Min uppgift och kallelse är att lyfta av bördor. att uppmuntra och få människor att växa i kraften av att de är fullkomligt älskade.

 

Read Full Post »

Sex gånger laddade vi om för att spela upp vår julvandring för socknens alla andraklassare. Storögda barn som tyckte det var jättehäftigt att få besöka Betlehem… vallas som får av herdarna. På vägen till stallet stoppas de av skattskrivaren som barskt sätter hinder i vägen och alla måste skriva sitt namn i skattelängden. Sen får de hälsa på hemma hos Elisabeth och höra om hennes barn. Hon berättar att hennes släkting Maria ska föda ett barn… så då går alla till värdshuset och bultar på för att se om Maria finns där. Ut kommer en ilsken värdshusvärd med nattmössa och allt och skäller över allt spring! Men han hänvisar i alla fall till stallet… så kommer ängeln(med riktiga svanevingar, de ni) och de tre vise männen och så följs alla åt till stallet där Josef, Maria och ett alldeles riktig litet barn finns.

Hela arbetslaget plus några pigga pensionärer är inblandade i evenemanget. För det bjuds också på julpyssel och fika. Det har blivit en tradition och en ganska stor apparat. Mest jobb var det säkert första gången för rätt många år sedan. Nu finns ju alla dräkter och all rekvisita.

Det är en kulturgärning vi gör. Vi sjunger julsånger och berättar om julens under. Men vi går inte in på några teologiska spörsmål. Men de tre vise männen tillber barnet i krubban, men barnen behöver bara se på. Får se hur länge vi får hålla på. Men än så länge är skolan glad över det vi gör.

Read Full Post »

Två skolklasser tog jag och vaktmästaren emot i kyrkan idag. Först samlade vi dom i vapenhuset och berättade om att man där för länge sen när det inte var ofarligt att färdas lämnade de vapen man måste ha för färden innan man gick in i kyrkan. Vid ljusbäraren fick alla ett ljus att tända. De som ville be kunde göra det, de andra kunde tänka något viktigt. Men alla var tysta och tände sitt ljus.

Sen berättade jag om kyrkans historia, hemska saker som hänt och roliga. Vi tittade på dopfunten där de flesta var döpta… fina träskulturer vi har… altaret… predikstolen. Så fick de titta på brudkronan… prova den…

Besöket i tornet var nog höjdpunkten för dom som vågade klättra längst upp, förbi klockorna och fladdermössen.

De fick tid att ställa frågor. Det blev massor av frågor om kyrkan, tron, mig…

En av lärarna tog upp detta med hur viktigt de här besöken är, och hur skönt det är att kyrka och skola på vår ort fortfarande har ett fint utbyte. Men så är mer än 80% av barnen döpta… De övriga tillhör något annat samfund… Majoriteten har varit med i någon verksamhet hos oss. Nästan ingen var på sitt första besök i kyrkan. Många visste precis hur en gudstjänst går till och vad olika saker används till…

Ryktet om kyrkans död är synnerligen överdrivet.

Read Full Post »