Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påsk’

Så kallas ofta pingsthelgen, Det är en vanlig bröllopsdag eller konfirmationsdag.

Men det är också en stor kyrklig helg. Jesus dog på långfredagen och uppstod påskdagen. Under fyrtio dagar visade han sig för lärjungarna. En gång för så många som 500. På Kristi himmelsfärdsdag återvände han till sin Faders hus. Tio dagar senare händer det han lovat. Den helige Ande faller över lärjungarna. Tungor av eld visar sig och lärjungarna börjar tala språk de inte visste att de kunde. Folket förundrades över att få höra var och en på sitt språk.

Ur detta föddes kyrkan. Lärjungarna vandrade ut i den då kända världen och predikade om Jesus. Budskapet lever ännu i vår tid.

Read Full Post »

Påsknatt

Om några timmar övergår påskafton till påskdag. Ljuset kommer åter.

Vi har firat påskafton med god mat och gemenskap. Men nu är det mörkt och stilla.

För lärjungarna var det traumatiskt. De visste att Jesus dött på korset. Vad skulle det nu bli av dem och allt det de hoppats på? De gömde sig i rädsla för judarna.

Men någonstans i allt detta mörker stiger Jesus upp ur graven. Änglar rullar undan stenen. Han lämnar svepningen på ett obegripligt vis. Kanske det faktiskt är den fantastiska svepningen alla tvistar om.

Människolivet är aldrig lätt. Men Jesus har dött och uppstått. Gett ett hopp åt alla. Även den mest misslyckade.

Read Full Post »

Tänkte lägga upp några bilder. Men datorn vill inte importera dem från telefonen. Tänkte klistra in förra påskens inlägg om påskens händelser. Det gick inte heller. Kom upp en ruta där jag ombads använda en massa knappar jag inte har. Det är irriterande. Men vill ni läsa påskberättelserna  rekommenderar jag att ni söker i arkiv eller på sökord. I flera år har jag skrivit på enkel svenska så att alla kan förstå. Kyrkiska kan ju annars vara lite knepigt.

Men ikväll firar vi skärtorsdagsmässa. Jesu sista måltid. Nattvardens instiftelse. Jesus och de tolv samlades i övre salen. Judas gick iväg och förrådde Jesus.

Read Full Post »

Det blev en tidig morgon. Kollektivtrafiken är mer eller mindre inställd, så jag tog för första gången bilen till jobbet. Det är inte långt, och jag skulle bara vara i kyrkan. Parkeringsplats var lättfunnen där.

Jag behövde öva min predikan. Och det är alltid småsaker som ska ordnas. Men till slut började påskdagens mässa. I procession bar vi in och klädde altaret igen. Påskljuset tändes och ropet hördes: ”Kristus är uppstånden” och svaret ”Ja, han är sannerligen uppstånden”.

Kyrkan var välfylld, men inte full. Min uppgift var predikan och utdelandet av bröd och vin. På sistone har jag märkt att jag blir nervös för att tala. Har aldrig känt så förr. Men nu tar det på krafterna. Fick dock en hel del positiv respons efteråt. Men tänker att då är väl det jag säger harmlöst, om ingen blir uppriven liksom…

Sen blev det påsklunch och samvaro.

I eftermiddag har jag träffat yngste sonen en stund.

Read Full Post »

Tidigt på morgonen gick Maria från Magdala till graven. Hon var bedrövad i sitt hjärta. Jesus hade betytt så mycket för henne. Och nu var allt raserat. Men när hon kom till graven var stenen bortrullad och graven tom. Hon rusade till apostlarna för att berätta. Petrus och Johannes skyndade dit och kunde se att bindlarna fanns kvar men inte kroppen. Vad var nu detta?

Lärjungarna gick hem. Men Maria stod kvar och grät. Hon tittade in i graven och två änglar visade sig för henne. De frågade varför hon grät. ”De har tagit min herre, och jag vet inte var de lagt honom” Så vände hon sig om och där stod en man och frågade varför hon grät och vem hon letade efter. Maria trodde att det var trädgårdsvakten och hon smått förebrådde honom. ”Är det du som tagit bort honom, så tala om var jag kan hämta honom tillbaka” ”Maria” säger Jesus – för det är han – med mild röst. Då ser hon vem han är.”Rabbouni” svarar hon, det betyder mästare. å sänder han Maria med budskapet om sin uppståndelse till Jesu bröder, lärjungarna.

Och Maria går med budskapet.

Read Full Post »

Två gånger har jag firat mässa idag. Egentligen finns en regel som säger att man tar bara emot gåvorna en gång om dan. Men det ger konstiga signaler om man avstår när man räcker andra bröd och vin.

Större delen av dagen var jag på fängelset. Bibelstudier med prästen på morgonen, sen samvaro och samtal. Lite mat, dom vill gärna bjuda. Jag fastar och äter mest sallad. Sen besök på keramikverkstaden. Och på eftermiddagen mässa i kapellet. Det känns bra att vara där. Men det går trögt att lära mig hitta och förstå gången i säkerhetssystemet.

Ikväll mässa i kyrkan. Stilla och avskalat. Som avslutning klädde vi av altaret och bar ut allt. Jesus har gått ut till Getsemane för att kämpa sin kamp inför att han måste ta på sig att dö för mänskligheten.

Men innan dess har Jesus och de tolv samlats i övre salen hos en vän för att fira den traditionella judiska högtid som var en påminnelse av hur de räddats ut ur fångenskapen i Egypten. Alla ingedienser fanns där. Olika bröd och röror. Men också det osyrade brödet och rikligt med vin.

Men innan måltiden börjas gör Jesus något helt oväntat. Han tog av sig manteln, fyllde ett fat med vatten och började tvätta sina lärjungars fötter. Petrus blev helt förstörd. Inte skulle mästaren göra en slavs arbete. Då säger Jesus att tvättandet behövdes för att vara ett med honom. Men den som badat och är ren, behöver sedan bara tvätta sina fötter.

Vad menade han? Den traditionella tolkningen är att Jesus menar att den som är döpt och helt överlåten sen bara måste bekänna de synder som är livets villkor. Att tvätta varandras fötter är att förlåta synder. När du en gång är överlåten är du räddad. Men synden finns fortfarande i våra liv. Och vi måste ständigt få förlåtelse. Men vi är inte helt förlorade längre. Vi måste också våga möte smutsen i det egna och i andras liv. Det finns hopp och kärlek.

Johannes 13: 1 – 17

Denna kväll instiftade han också nattvarden. Han delade bröd och vin. Undervisade om att när vi delade vin och bröd delade vi också med honom. I bröd och vin kommer han till oss, konkret och äkta.

Read Full Post »

Förr klädde man in klockkläppen med tyg så att klockklangen skulle bli dovare och inte så vacker. Därav namnet på denna dag. Passionsberättelsen närmar sig sin höjdpunkt. Sen askonsdagen  har vi fastat. På olika vis. Men någon form av avstående hör fastetiden till. Vi har levt med hur Jesus blir alltmer ifrågasatt av makthavarna – i synnerhet de religiösa – och det trappas upp under högtiden i Jerusalem.

Det är kyrkans största högtid som vi nu går att möta. Det är dramatik och mörker, förtvivlad saknad och våld. Det är justitiemord och rättsröta. Det är svek och övergivande. Rädsla och förlåtelse. Hopp och glädje.

Allt ryms i påskens händelser. Och det är häftigt att följa skeendet från skärtorsdag till annandag påsk. Om inte annars så är det en upplevelse att gå i kyrkans gudstjänster: skärtorsdag med nattvardens instiftelse och när Jesus går ut i Getsemane så klär vi av altaret. Långfredag då allt är avklätt i kyrkan, ingen klocka ringer, orgeln är tyst. I en stilla gudstjänst predikas om korset och vägen dit. Ibland också en eftermiddagsgudstjänst om gravsättningen.

Påskafton vilar Jesus i sin grav, så då vilar vi också. Städar lite, påskpyntar och förbereder påskmåltiden. På påskaftonskväll börjar firandet. Med påskbord och påskägg. I en del församlingar firar man midnattsmässa i en mörk kyrka som väntar på ljuset. Så tänds påskljuset och ropet ”Kristus är uppstånden” ljuder och svaras med ”Ja, han är sannerligen uppstånden” Tre gånger. Och jubelmässan tar form. Alla församlingar firar inte på natten, men då på påskdagens förmiddag. Men det är ungefär samma stuk.

Annandagen handlar om de lärjungar på vägen till Emmaus möter Jesus.

Det är obeskrivligt hur det är att fira påsk i kyrkan. Pröva, säger jag bara.

Under några påskhögtider har jag här på bloggen berättat steg för steg om vad som händer. Ska försöka lägga ut gamla inlägg. Men ni kan också själva söka i mitt arkiv för mars-april varje år.

I morgon ska jag fira gudstjänst på fängelset.

Read Full Post »

Min påskhelg har varit intensiv. Men samtidigt så har jag verkligen levt dramat hela vägen. Med undantag för dagens Emmaus-tema. Det firas inte någon högmässa idag hos oss, det är en konsert istället. Tänkte en stund jag skulle gått, men känner att jag behöver vara ifred lite. Det har varit så mycket folk hela helgen.

Det har varit mycket folk i alla gudstjänster. Också unga människor, många barn. Vi har använt alla våra kyrkor under helgen. Det som är gott är att så många följt hela dramat och åkt mellan kyrkorna. Annars är dom lite dåliga på det. Man vill helst vara i ”sin” kyrka.

Vi började med skärstorsdagsmässa i en liten 1600-tals kyrka ute på landet.
Långfredagens gudstjänst i en annan 1600-tals kyrka. Vi trodde inte vi skulle bli så många så vi satte fram stolar i koret. Nu kom det många och vi fick ta till herrskapsbänkarna och de första bänkraderna med. Men det blev en nära känsla som någon sa. Men denna gång kunde jag inte använda min kanske bästa predikan, den om tronstolen i Aschen. Där finns nämligen en skiva som sägs vara den som soldaterna spelade bräde på medan Jesus led på korset. Den historien må vara sann eller falsk, men bilden av av hur vardagligt det var för soldaterna och hur stort det var för oss är en stark kontrast. Att jag inte kunde återanvända den beror på att vi har församlingsbor från just Aschen. De kommenterade det förra året.
Långfredagens musikgudstjänst drog också folk. Det var kväll och vi var i vår största kyrka, en otypisk Tegnérlada. Den är byggd lite före den tiden och är inte så megastor. En iransk cellist spelade och kören sjöng. Jag läste texter, och bad.

Vi har en enda medeltidskyrka och där firade vi stor påskdagsmässa. Fullsatt. Många jag inte kände igen. Jag tände påskljuset(som jag borde förtänt, för det tog tid att få lågan att ta sig) ropade ”Kristus är uppstånden” och församlingen svarade: ”Ja, han är sannerligen uppstånden”. Ljuset bars in och ropet kom ytterligare två gånger. Det var sång o musik och blommor o godis. Och barnens stund vid påsklandskapet. Jag fick predika. Talade om när det oväntade sker, om hopp och om våra egna långfredagar som kan vändas till påskdag. Trots två nattvardsstationer tog kommunionen en bra stund. Efteråt blev det tårtbuffé i församlingshemmets trädgård. Strålande sommarvärme, alldeles lagomväder.

Påskdramat är skakande. Det gör något med en varje gång. Det har allt. Sista natten med gänget där alla förväntar sig något. Fängslandet och justiemordet, utstötandet, förnekelsen, besvikelsen, feghet och mod. Rannsakningarna, runtskickandet av ärendet. Ingen vill ta ansvar. Allmänna opinionen… Det totala mörkret.
Men också det obegripliga, en tom grav, uppståndelse från det döda, en levande Jesus som visar sig för kvinnorna först, sen apostlarna och vid något tillfälle 500 personer. Långfredagen är nog lättare att tro på än på Påskdagen. Men att Jesus uppstår betyder att han vunnit över synd och död. Det ger oss hopp. Det har förvandlat många liv.

 

Read Full Post »

… inför det som utspelar sig inför våra ögon. Vi läser rapporterna från Ukraina. Vi ser hur läget trappas upp. Olika källor beskriver olika saker. Vi vet inte vem som är ond och god. Ungefär så upplevde våra farföräldrar händelserna i Europa på 30-talet. De hade inget facit, som vi har. Men vi har inget facit om händelserna i Ukraina. Och det är alltid vinnaren som skriver historien.

Men… tidens händelser återspeglas alltid i temat ”genom död till liv”. Händelserna i Jerusalem år 33 kan vi överblicka. Det kunde inte de som var där. Apostlarna och alla de andra som följde Jesus hade varit med när han red in i staden på en åsna och hyllades som en kung. Nu väntade man på hans signal att inta makten. Den signal som aldrig kom. Han undervisade i templet, han körde ut affärsmännen som gjort templet till ett Ullared. Men han skickade inte fram några rebeller för att inta palatsen. Hans rike var av annan art.

Vi håller andan inför utvecklingen i Ukraina. Precis som lärjungarna inför påsken. Otåliga att bli kvitt frustrationen. Något måste ske.

Read Full Post »

Jesus har ridit in i Jerusalem. På en åsna. En lånad sådan. Ingen hingst av storlek större. Men åsnan finns med i profetiorna. Signalen var tydlig. Här kommer Messias. Ödmjuk ridande på en åsna, ett åsneföl. Som den förste som ridit på detta djur.Förtjusningen var överväldigande. Äntligen skulle landet befrias från romersk ockupation. Kung Davids dagar var tillbaka. Den starke ledaren hade kommit.

Lika stor som hänförelsen varit på Palmsöndagen, lika stor var besvikelsen över att Jesus inte uppfyllde förväntningarna. Han hade ingen arme, ingen politisk grupp som kunde aggitera. Han bara var där, varje dag i templet. Undervisade. Drev ut de som köpslog och ville tjäna pengar på tempelkulten. Men han levererade inte det allmänheten hoppats på. Det var inte svårt för den religiösa eliten att vända vinden.

Han sveks av alla. Denna vecka får vi fundera över var vi står. Tillhör även vi de som sviker sanningen? Gömmer vi oss också i den allmänna opponionen för att slippa ha besväret att stå upp för något. Det är alltid lätt att skriva blogginlägg om sånt som är populärt och ligger i tiden. Men att bli kontroversiell för att man ser något andra förtränger är inte utan smärta. Allvaret istället för ”du är älskat även om du är en skit” svider. Insikten om den egna skulden som Jesus måste sona, upptäckten av att det inte var andras synder utan just mina han sonade på Golgata, sliter sönder. Men helar.

Stilla veckan utmanar. Enklast är att bara jaga på som vanligt. Svårare är det att ta till sig texterna. Men har du en psalmbok kan du i den finna ”Passionsberättelsen” i de fyra evangeliernas tappning. I år följer vi Lukas.

Naturligtvis kan du också läsa din bibel. Vilket evangelium som helst. De sista kapitlen.

Read Full Post »

Older Posts »