Ondska

Om några få timmar ska jag möta utsatta människor på diakonimottagningen. Det är nästan utan undantag utlandsfödda eller invandrare i andra ledet. Det är många finska romer. Men mest kvinnor från Nigeria.

På en blogg läxas jag upp som rasist typ eller bara okunnig. Jobbigt. Jag är inte rädd för dessa människor. Men jag är mycket rädd för IS. De breder ut sig och saknar respekt för andra uppfattningar. Vi är bara aningslösa när vi inte ser vad som händer. Vi ska vara så politiskt korrekta att vi arbetar på vår egen undergång.

Muslimer är inte per definition onda. Men IS är det.

Read Full Post »

Utanförskap

Har ju berättat om när vi delade ut julkassar och julklappar. Men har inte nämnt personer från en etnisk grupp som man inte får kritisera. För då är man rasist. Men det dök upp familjer med några vuxna och många barn. Bara rusade in. Jag hade fullt sjå att hålla barnen utanför. Ja, ni förstår själva vilket kaos det kan bli om alla barn får rusa in. Men så fort jag vände ryggen till var de inne igen. Mammorna gjorde inget för att tillrättavisa sina barn.

Efteråt kunde jag bara konstatera att det var organiserat. Barnen drog till sig uppmärksamheten så att mammorna kunde plocka på sig osedda. Jag vet att man inte får ifrågasätta. Jag gör det inte rakt av. Jag har mött många som varit både goda och ärliga. Men det finns grupper som gjort det till sin livsstil att bete sig så här. Nedärvd utanförskap som man inte ser nån utväg ur. Och fostrar sina barn i. De lär sig att de inte behöver vara ärliga mot vanliga människor. Lojaliteten finns bara inom gruppen.

Vi måste finna vägar till kommunikation.

 

Read Full Post »

Alternativ till tiggeri

Dagen idag berättar om pastorn Jakob Olofsgård i Jönköping som gått ut med budskapet att man inte ska ge tiggarna pengar. Jag länkar men vet inte om ni som står utanför ”Pärleporten”(betalsidorna) kan läsa. Den finns också på Jönköpingsposten, men även där krävs inloggning.

Poängen i pastorns synpunkt är att genom att göra det lönsamt att resa till Sverige och tigga så saboteras de hjälpaktioner som görs i Rumänien. Man reser hellre till Sverige än sätter sig på skolbänken. Alltså konserveras eländet, skammen och den dåliga självförtroendet.

Olofsgård rekommenderar att man hälsar på tiggaren, fäster blicken, men sen gå vidare. Inte ge pengar.

Det säger en del.

Dels så har man misslyckats med pedagogiken. Romerna har inte fått en information som gått in. Man har inte lyckats övertala dem om att låta sina barn svälta medan de som föräldrar går i skolan några år. Dels så har man inte skaffat fram de ekonomiska bidrag som gör att man inte behöver tigga. Ingen sitter i ett gathörn månad efter månad om det finns ett alternativ. Alternativet är inte att svälta för att nå något där borta.

Ja, jag ger. För vad är alternativet? ”Om ingen ger så försvinner dom”. Men till vad? Till svält och en skola de inte orkar med eftersom de och deras barn är uthungrade.

Så länge inget görs rejält för dom kommer de att tigga.

Vi borde kunna ge sysselsättning, värdighet och en ekonomi som man reder sig på. Men Rumänien har ett ansvar. De måste ta det. Men tills dess? Ska vi låta romerna svälta?

Read Full Post »

Hur möter ni tiggarna?

I några inlägg har jag återkommit till tiggarna vi möter på gatorna. Vi har inte varit vana vid detta i Sverige. Första gången jag mötte det var i Berlin 89 när muren just fallit. Minns att jag upplevde det obehagligt. Efter det har jag rest en del och sett fenomenet här och var i världen.

I Indien har jag förstått att tiggeriet minskat. Men i Europa ökar det.

Hur ska vi som privatpersoner agera? Tycker ni man ska ge en slant, eller låta bli?

Själv går jag vanligtvis förbi, men det händer att jag ömmar för någon. Då ger jag en sedel i handen, inte i burken, och ser människan i ögonen. Kanske det kan göra skillnad. Som tack brukar jag få ett ”Gud välsigne dig”. Inte så illa.

 

Read Full Post »

Tiggare

De tiggande rumänska romerna har väl de flesta stött på. De sitter utanför affärer i de flesta städer idag. Oftast närmast apatiska. Enstaka gånger går de runt och är påträngande.

Vi upplever obehag. De stör vår idylliska värld. Ryktena säger att det är organiserat. Det behöver inte vara så. Men det finns säkert de som skor sig på att transportera dem hit. Och tar betalt för det. Så många tiggare har en skuld de ska betala innan tiggeriet blir lönsamt.

Ingen människa blir tiggare för skojs skull. Det är inte lättförtjänta pengar.

Rumänska myndigheter har ett ansvar. Vi som möter dem har också ett ansvar.

En bra redovisning och med lösningsförslag finner vi i DN  skriven av:

Rickard Klerfors, ekonom, verksam vid hjälporganisationen Hjärta till Hjärta och som volontär vid Crossroads. Har erfarenhet av arbete med och för romer i Albanien, Bulgarien, Rumänien och Serbien. Arbetade i Rumänien mellan 1994 och 2005 och talar rumänska.

Read Full Post »

Om romerna igen…

Det pågår någon sorts debatt om rasism. Frågan tycks gälla om man är rasist när man har invändningar mot en folkgrupps religion och kultur. Det är tydligen oerhört känsligt.

Jag blev en gång kallad ”bloggens rasist” för att jag berättade om en grupp romer som invaderade en liten kommun och ställde till med mycket elände.

Igår var jag på ett möte i Göteborg och passade då på att gå på Stadsmuséets utställning ”Vi är romer”. Det är en välgjord och välhängd utställning. Bitvis rent av vacker. Ändå blev jag besviken. Den handlade nästan enbart om elände. Det var ”det är så synd om oss” nästan hela vägen. Naturligtvis är utanförskapet centralt för romerna. Naturligtvis behöver det synliggöras. Men jag hade så gärna velat veta mer om deras kultur, om deras renhetsregler o s v. Jag hade velat förstå.

Likaså har man helt uteslutet att det finns grupper av romer som lever på stöld och tiggeri. Naturligtvis en följd av utanförskapet, men ändå ett problem när en sådan grupp invaderar en liten ort. Affärsinnehavare som varit utsatta för stölder av dessa blir givetvis vaksamma mot romer i fortsättningen. Det är en rundgång i utanförskap.

En liten grupp som förstör för alla andra.

I min lilla stad fanns/finns(Jag har inte sett dom på länge)en romsk familj som bodde inte så långt från oss. Kvinnan gick i sin traditionella dräkt. Jag såg henne på stan ibland, ingen höjde ett ögonbryn. Hon handlade i affärerna, ingen övervakade henne. Min känsla var att hon var igenkänd och betrodd. Men det är ju ett jobb för alla skötsamma romer att vinna det förtroende som vi andra har av födseln. Just för att det finns grupper som inte är ärliga.

Det är ju samma sak som med att det länge tystades ner att första och andra generationens invandrare är överrepresenterade i våra fängelser. Det vore rasism ansåg man att benämna detta. Men just genom att man förteg detta växte rasismen, invandrare blev alltmer isolerade i sina getton. Integrationen misslyckades för man vågade inte se att så många hamnade utanför. Man tog helt enkelt inte i problemet av rädsla för att bli kallade rasister.

Och i denna tystnadens kultur får högerextrema grupper en grogrund. De hakar i folks erfarenheter och fördomar och vinner framgång när de benämner det andra tiger om. Men de har inte lösningen, bara föraktet och utstötningsmodeller. De avhumaniserar alla som inte är vita nordeuropeer.

Ska vi behålla vårt öppna samhälle måste det sättas in åtgärder för att alla som bor här ska integreras. Inte bli som ”vi”, de måste få ha sin kultur, men de ska kunna leva sida vid sida med oss andra ursvenskar. Och de måste få andra försörjningssätt än kriminalitet och tiggeri.

Read Full Post »