Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘demensvård’

Idag har det handlat mycket om demens. Jag har träffat anhöriga och lyssnat på deras berättelser om den sjukdom som kallas ”de anhörigas sjukdom”. Senare träffade jag dementa och deras närmaste. Allt i studiesyfte för att skapa kontakter och insikt.

Jag arbetade i min förra församling med minnessamlingar med dementa. Jag tog med mig bilder eller saker. Vi drack kaffe och småpratade innan jag tog fram det jag hade i min korg. Ibland blev det fantastiska samtal. Ibland funkade det inte alls. Men det blev ändå en god stund med de boende, personalen och jag.

Fortfarande är dementa en grupp som skyfflas undan. Men det görs ändå en del. Mycket ideellt.

I början av en demens vet man om att man är dement. Det kan vara en oerhörd smärta. Att då få tala om detta och tala med andra i samma situation kan lindra. Som anhörig är du ofta maktlös för du måste hantera både den sjuke, hemmet, kommun och landsting. Du kan bli ganska ensam, för andra anhöriga och vänner drar sig undan. Det tar tid att få en biståndsbedömning. Svårt att få avlastning.

Det är en stor och viktig del i diakonin att finnas där.

Annonser

Read Full Post »

Att bli gammal är ibland tungt. Sveriges befolkning lever allt längre. Det ökar vårdbehovet. Fast egentligen inte. De flesta 80-åringar jag träffar är hur pigga som helst och klarar sig själva. Det blir fler friska år också, inte bara mer vård.

Även en och annan 90-åring klarar sig hyfsat med lite hjälp från hemtjänsten. Men där nånstans börjar vårdbehovet bli större. I den åldern får nästan alla nån krämpa som begränsar livet. Syn och hörsel försvagas, mediciner håller hjärtat igång men behöver doseras av personal. En del blir dementa. Men många är klara i huvudet men kroppen försvagas.

DN tar upp diskussionen kring varför tiden på äldreboendena minskar. Allt fler dör snart. Det finns hypoteser.

Jag har haft kontakter med äldreboenden under hela min långa yrkeskarriär. Jag ser ju också att det inte tar så lång tid längre innan personen dör. Men det beror på att ingen får plats på särskilt boende förrän det är kritiskt. Antingen så är den äldre så dement att det är fara för egen och andras säkerhet, eller så är den fysiska konditionen så dålig att det inte går att vårda hemma längre. Den sista gruppen är ganska liten. De som är klara i huvudet stannar längre hemma, med mer stöd av hemtjänsten.

Förr i världen så var åldringshemmet till för ganska pigga pensionärer. För de med större vårdbehov fanns det långvård i landstingets regi. Det var sjukhusavdelningar med flerbäddsrum. Inte alltid så stimulerande miljö. Idag bedriver landstingen ingen äldrevård, det är kommunens ansvar.

Det är en viktig fråga hur vi behandlar våra äldre. Är vård i hemmet alltid det bästa? För de flesta är det så. Men när vårdbehovet blir stort förvandlas hemmet till en arbetsplats för hemtjänsten. Det möbleras om, sängen får bytas till en vårdsäng. Det staplas upp blöjförpackningar och tvättlappar och latexhandskar. En del kommuner inför också stämpelklocka. Det är många olika personal som kommer. Ingen tar ett helhetsgrepp om den äldre och hemmet.

De flesta vårdplatserna idag upptas av dementa. Den vården har överlag blivit bättre. Kunskapen hos personalen är stor och mycket görs för att stimulera. Där jag nu jobbar har man två låsta demensavdelningar, en avlastningsavdelning och en helt öppen avdelning för de som är klara. Det funkar. För det är viktigt att de som har förståndet kvar får behålla sin frihet och möjligheten att tala med andra klara äldre.

Men givetvis måste forskning och erfarenhet utveckla arbetet. För vad vi vet så kommer alltfler av oss att bli riktigt gamla.

Read Full Post »

Förmiddagen tillbringade jag på äldreboendet. Det var lite oroligt idag. Jag ska inte berätta några detaljer från det. Men jag kan ge er en bild av hur det kan vara på en sådan avdelning genom plocka ihop och förvanska händelser som ändå illustrerar hur det är.

Britta kan fortfarande gå så hon traskar runt hela avdelningen och plockar på sig saker här och var. Samtidigt har Anna precis vaknat och väntar på frukosten mycket försenat. Pelle är på dåligt humör och svär och vägrar sitta vid kaffebordet, men det blir inte bra när han får hjälp att resa sig heller. Allt är fel. Cecilia dukar plötsligt av bordet och stoppar ner kopparna i grytskåpet. Då kissar Oskar på sig. Ragnar vill genast ha hjälp ut på balkongen för att röka. Men hans cigarretter är som bortblåsta. Han får låna av personalen. Då börjar Anna tala om att det är synd att röka och Ragnar blir hotfull tillbaka. Han viftar vilt omkring sig där han sitter i rullstolen och personalen får en hurring. Jag får också stryk när jag ingriper och försöker lugna.

Detta ska vårdpersonalen klara under många timmar. De är fantastiska.

Read Full Post »

Skulle ha en samling för en grupp människor som är på avlastning. Har jag alla måndagsförmiddagar. Det växlar lite vilka som är med eftersom de inte är där permanent. Tänkte idag att jag skulle göra något som vände sig till männen eftersom det ofta blir mer för kvinnorna. Så jag hade letat fram bilder på gamla bilar.

Men när jag kom dit satt det bara ett antal damer och väntade på mig. Puh… hur ska detta gå?

Men se där… alla mina förutfattade meningar föll platt. Alla damerna hade ju kört och ägt bilar. En hade t o m haft körskola! De tyckte det var jättekul med bilder på gamla saabar och bubblor och amazoner och RR. Många historier fick jag höra.

Så man ska inte ta något för givet.

Read Full Post »

Idag var vi bara fyra i min stimulansgrupp för lättdementa. Då blev vi inbjudna till en av medlemmarna som på morgonen fått hjälp av personalen att baka muffins. Nu bryggde de kaffe och kom in först med koppar så damen fick möjlighet att duka och räcka oss koppar. Sen kom de med kaffet och muffins.

Tänk vilken livskvalité för en gammal människa på ”hemmet” att få ha kafferep! Hon hör lite illa så hon uppfattade inte allt i samtalet, men hon var så glad för att få vara värdinna igen. Det verkligen syntes på henne.

Jag tycker faktiskt att personalen på det här äldreboendet gör väldigt mycket för sina gamla. Det är viktigt att se att det finns bra äldreomsorg också.

Read Full Post »

Jag har bara väntat på detta. Efter alla turer om att barn inte får påverkas, så slår förmynderiet in på våra gamla. Kan du inte själv begära andlig vård ska du skyddas från den.

Våra gamla har gått i en skola med morgonbön, kristendomsundervisning och psalmer. När de blir gamla och närminnet försvinner finns ofta detta kvar. Jag har minnessamlingar för dementa varje vecka. Vi pratar om allt möjligt från förr. Jag har saker med eller bilder. Men de ber mig ofta läsa en psalm eller en bibeltext. Vi sjunger gamla psalmer, ber ”Gud som haver” för den sitter där.

På de gudstjänster och andaktsstunder vi har kommer inte alla, men inte så sällan många och även de som tidigare i livet inte varit kyrkobesökare. För de känner igen.

Men naturligtvis ska någon få för sig att det är övergrepp. Eller påstå att i så fall ska alla religioner få vara där. Ja, om det finns muslimer, judar, hinduer med flera religionsutövare så ska de ha rätt till kontakt med sina trosfränder även när de är dementa och på ett boende. Men de flesta av våra äldre har sina rötter i kristendomen, men det är inte skäl nog att förvägra dem andakter, sångstunder och minnen. Bara för att det är vi som har resurserna att erbjuda detta.

Read Full Post »