Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tiggare’

Ibland funderar jag på att göra studiebesök i verkligheten. I och för sig gör jag ju det hela tiden. Men att själv bli utsatt för fördomar. Och utmana mina egna.

Så jag tänker ibland att jag skulle klä ut mig till tiggare, sätta mig utanför en affär och se vad som händer. Eller ta på slöja och heltäckande kläder och ta in folks blickar.

Eller… frivilligt sitta inne en månad. Känna hur det känns.

Inget av detta skulle ge en autentisk upplevelse. Jag kan ju sluta när jag vill. Så jag har lagt det på hyllan. Fick en bild av en av fångarna. Han sa att sitta inne är som att gå till tandläkaren. Sitta i väntrummet i fyra år. Inget händer och det man väntar på kan bli smärtsamt.

Det är tufft mitt jobb. Ska till fängelset alldeles strax. Kanske nån skulle göra studiebesök i min verklighet..? Den här tiden på året har jag ju inte ytterkläder som döljer min krage. Jag är inte helt bekväm med folks blickar. Men det är ett vittnesbörd. Ingen har närmat sig mig. Ingen har varit aggressiv. Men föraktfulla blickar får jag många. Mer sällan vänliga.

 

Annonser

Read Full Post »

Dagen idag berättar om pastorn Jakob Olofsgård i Jönköping som gått ut med budskapet att man inte ska ge tiggarna pengar. Jag länkar men vet inte om ni som står utanför ”Pärleporten”(betalsidorna) kan läsa. Den finns också på Jönköpingsposten, men även där krävs inloggning.

Poängen i pastorns synpunkt är att genom att göra det lönsamt att resa till Sverige och tigga så saboteras de hjälpaktioner som görs i Rumänien. Man reser hellre till Sverige än sätter sig på skolbänken. Alltså konserveras eländet, skammen och den dåliga självförtroendet.

Olofsgård rekommenderar att man hälsar på tiggaren, fäster blicken, men sen gå vidare. Inte ge pengar.

Det säger en del.

Dels så har man misslyckats med pedagogiken. Romerna har inte fått en information som gått in. Man har inte lyckats övertala dem om att låta sina barn svälta medan de som föräldrar går i skolan några år. Dels så har man inte skaffat fram de ekonomiska bidrag som gör att man inte behöver tigga. Ingen sitter i ett gathörn månad efter månad om det finns ett alternativ. Alternativet är inte att svälta för att nå något där borta.

Ja, jag ger. För vad är alternativet? ”Om ingen ger så försvinner dom”. Men till vad? Till svält och en skola de inte orkar med eftersom de och deras barn är uthungrade.

Så länge inget görs rejält för dom kommer de att tigga.

Vi borde kunna ge sysselsättning, värdighet och en ekonomi som man reder sig på. Men Rumänien har ett ansvar. De måste ta det. Men tills dess? Ska vi låta romerna svälta?

Read Full Post »

Idag satt en man framför mig som ska utvisas till Irak. Han är kristen och IS har beslagtagit hans hus. Men han har förlorat i alla instanser. Han har bara terror att återvända till. Det är inte så enkelt att komma hit som en del tror.
Som kuriosa kan jag berätta att jag försökt flera gånger att komma fram till Migrationsverket. Man ska trycka knappval ett antal gånger tills en röst meddelar att ingen har tid med mig. Ring en annan gång. Nu har jag skrivit ett mail. Ska bli spännande att se om jag får svar.

 

Den unga tiggande kvinnan satt där på tågstationen hopkrypen närmast apatisk. Jag gick fram till henne, då glimtade det till. Hon kände igen mig. Jag ömmar för henne, men vet inte riktigt vad jag kan göra för henne. Försöka vinna hennes förtroende kanske. Men vi har inget gemensamt språk.

Read Full Post »

På min väg till och från tåget passerar jag dessa tiggare. Efterhand börjar man känna igen dom. De sitter där på sina platser. Många gånger går jag bara förbi fast att de ropar efter mig. Men jag har börjat att ha pengar i fickan för att ge. Jag kan inte ge alla varje dag. Tänker jag. Men det kan jag faktiskt. Jag ger av mitt överflöd. Jag skulle kunna ”ge allt åt de fattiga”.

Vi har ansvar för dessa människor som vistas i vår närhet. I brist på att skapa nya livsvillkor för dem får vi ge en slant. Men egentligen skulle vi kunna upprätta dem. Vi kan ge en blick, det är det enkla. Men vi borde ta dem till oss, ge dem mat och kläder och arbetsuppgifter. Ge dem värdighet.

De är en utmaning för oss. En prövning av vår kärlek. Vi får be att Gud visar oss på hur vi ska agera till deras bästa.

Read Full Post »

Så säger Jesus i Matt 5:43. Han uppmanar oss också att låna den som behöver.

Ordet kom för mig när en man gick runt på tåget och delade ut en lapp om att han behövde hjälpa sin dotter . Jag vet inte vad som var verkligt och vad som var påhitt. Jag såg honom på perongen med en äldre och en yngre kvinna.

Om och omigen konfronteras vi av tiggarna. De som inte ser någon annan utväg än att be andra om pengar. Det är förnedrande att hamna i den situationen. Det finns säkert en och annan som hittar på en historia för att få andra att tycka synd om dem. Men i princip tror jag ingen tigger för skojs skull. Och så mycket pengar ger det inte.

En del menar att om vi inte ger försvinner tiggarna. Försvinner till vad då? För vi ger ju inga alternativ.

Read Full Post »

I några inlägg har jag återkommit till tiggarna vi möter på gatorna. Vi har inte varit vana vid detta i Sverige. Första gången jag mötte det var i Berlin 89 när muren just fallit. Minns att jag upplevde det obehagligt. Efter det har jag rest en del och sett fenomenet här och var i världen.

I Indien har jag förstått att tiggeriet minskat. Men i Europa ökar det.

Hur ska vi som privatpersoner agera? Tycker ni man ska ge en slant, eller låta bli?

Själv går jag vanligtvis förbi, men det händer att jag ömmar för någon. Då ger jag en sedel i handen, inte i burken, och ser människan i ögonen. Kanske det kan göra skillnad. Som tack brukar jag få ett ”Gud välsigne dig”. Inte så illa.

 

Read Full Post »

De tiggande rumänska romerna har väl de flesta stött på. De sitter utanför affärer i de flesta städer idag. Oftast närmast apatiska. Enstaka gånger går de runt och är påträngande.

Vi upplever obehag. De stör vår idylliska värld. Ryktena säger att det är organiserat. Det behöver inte vara så. Men det finns säkert de som skor sig på att transportera dem hit. Och tar betalt för det. Så många tiggare har en skuld de ska betala innan tiggeriet blir lönsamt.

Ingen människa blir tiggare för skojs skull. Det är inte lättförtjänta pengar.

Rumänska myndigheter har ett ansvar. Vi som möter dem har också ett ansvar.

En bra redovisning och med lösningsförslag finner vi i DN  skriven av:

Rickard Klerfors, ekonom, verksam vid hjälporganisationen Hjärta till Hjärta och som volontär vid Crossroads. Har erfarenhet av arbete med och för romer i Albanien, Bulgarien, Rumänien och Serbien. Arbetade i Rumänien mellan 1994 och 2005 och talar rumänska.

Read Full Post »

Older Posts »