Kanske en öppning i skolavslutsdilemmat

Debatten är lika känslomässig varenda jul och varenda försommar. Den berör och den skapar smärta.

Regeringen öppnar nu för att psalmer ska kunna sjungas. Det ska få förekomma att bibeltext läses. Men ingen trosbekännelse, ingen bön och ingen välsignelse.

Jag blev utsatt vid sommaravslutningen tidigare i år för att jag tagit Jesus och barnen som exempel på att varje barn är viktigt. Och att om Jesus tycker det bör inte vi vara sämre. Typ. Jag har berättat vid tidigare avslutningar om Maria, om att få en viktig uppgift. Inte ett ljud. jag har läst ur Predikaren, en bok i GT. Inte ett ljud. Men jag tror att det som satte igång anmälandena var att jag faktiskt gav barnen ett hopp. Det låg i det jag sa att Jesus älskar alla barn.

Idag har vi haft julvandringar. Vi låter barnen följa med på en vandring som slutar i Bethlehems stall. Vi sjunger ett antal kristna sånger. Vi talar om kungen som ska rädda alla människor. Egentligen betydligt mer konfessionellt än mina ord på våravslutningen.

Någon skolavslutning får jag inte medverka i denna jul. Kyrkoherden tar alla, eller så har han bett någon annan. Jag vet faktiskt inte.

Read Full Post »

Vikten av att bli omnämnd

Egentligen orkar jag inte diskutera skolavslutningar längre. Men idag fick jag veta att det värsta var inte att jag nämnde Jesus utan att jag inte talade om muslimska barn och barn i regnbågsfamiljer. Jag skulle med det kränkt och uteslutit dem.

Jag talade inte heller om barn med bokstavsdiagnoser, CP-skador, delad vårdnad eller fosterbarn. Det var mycket jag inte sa.

Read Full Post »

Tack!

Tack för vänliga kommentarer och mail. Det värmer.

Jag är sjukskriven tills vidare. I dagsläget vet jag bara att kyrkoherden anser att jag svikit det förtroende han gett mig. Han har kontaktat skolan och bett om ursäkt för att han låtit mig medverka.

Något har blivit galet när Jesus inte ens får nämnas. Kyrkan vill ha tillgång till lokalen gratis. Men vi får inte vara där med vårt. Kyrkan borde ha satt ner foten för länge sedan. Hela rummet är ju en predikan. Jag bara undrar hur jag ska agera nästa gång skolan vill göra studiebesök. Varför ska jag ställa upp på det? Och hur ska jag kunna presentera kyrkorummet om jag inte får säga ”Gud”, ”Jesus”…

Read Full Post »

Anmäld för skolavslutningen

Jag har blivit anmäld för att jag i min egen kyrka nämnt Jesus. Chefen tar avstånd ifrån mig. Förmodligen kan jag inte vara kvar.

Read Full Post »

Ris och ros vid skolavslutningen

Så har skolavslutningarna passerat. Givetvis fick jag påhopp från utbildningsnämndens representant för att jag hade talat om Jesus. Det kändes inte särskilt bra. Men jag backar inte. Det återstår att se vilka följderna blir. Nästa år får jag nog inte vara med.

Men efter sista föreställningen kom en mormor/farmor ut i sakristian och tackade för att jag vågat tala om Jesus. Så det uppvägde väl vartannat.

Read Full Post »

Skolavslutning igen

I morgon är det dags. Sommarens skolavslutning. Debatten blossar upp om igen. Men lite lugnare i år. Jag ska ha två avslutningar i en av våra kyrkor. Skolan vill ha avslutningen i kyrkan och vill att vi från kyrkan medverkar.

Vi får inte be, inte välsigna och inte förkunna. De två första kan man naturligtvis utesluta. Men vad ska man säga om man inte får förkunna. Det vanliga dilemmat att vi förväntas moralisera och förmana och inte ge evangelium. Jag fixar inte det. Jag tänker tala om att Jesus inte tycker barnen är för små… kanske leder det till att nästa år så blir det ingen skolavslutning i kyrkan. Men då får det bli så. Jag kan inte stå där och lägga bördor på barnen. Min uppgift och kallelse är att lyfta av bördor. att uppmuntra och få människor att växa i kraften av att de är fullkomligt älskade.

 

Read Full Post »

Hur länge?

Morgontimmarna ägnade arbetslaget åt att repetera den julvandring vi varje år erbjuder alla andraklassare i församlingen. Det är en trevlig upplevelsegrej. Vi har gjort lite våld på julberättelsen för att få en sammanhängande vandring… stjärnan dyker upp lite väl tidigt t ex. Men i stort så är det en bra pedagogisk o genomtänkt upplevelse vi erbjuder. Själv är jag herde och möter fåren(barnen) vid bussen och lotsar sen dem genom hela händelsen.

Den här vandringen har genomförts vid jul under ganska många år nu. Och skolorna har tacksamt tagit emot. Det är inte någon neutral traditionsbefrämjande historia vi presenterar. Vi talar om under, profetior, frälsaren… och sjunger ett antal kristna sånger o psalmer. Jag bara undrar hur länge skolorna kommer att våga komma till oss?

Snart är det skolavslutning. Jag kommer att tala om Maria och barnet. Om utsatthet och att Jesus vet hur det är att vara flykting och fattig. Jul är roligt för många, men om julen inte blir så positiv kan man ändå vara glad över Jesusbarnet. Ungefär.

Men det är väl farligt.

Read Full Post »

Julavslutning

Dagen började tidigt. Jag skulle nämligen långt ut i skogen till en fin liten kyrka dit skolan envisas med att komma för skolavslutning. Det är långt för dom också. Men eftersom det är ont om parkering och folk kommer tidigt för att få plats i kyrkan var jag på plats strax efter sju.

Kyrkan fylldes snart med föräldrar, barn och lärare.

Vi sjöng tre välkända psalmer. Barnen sjöng olika julsånger, musikeleverna spelade. Jag talade om Maria, om att få en uppgift. Att det är viktigt att vi finns och gör det vi gör. Att Jesus inte föddes i nån rik familj, att han hade en mycket ung mamma som inte ens var gift, att han föddes i ett stall utan bekvämlighet, att han fick leva som flykting sina första år. Jesus ser och förstår varje barn. Att inte alla barn får en perfekt jul, men då finns ändå barnet i krubban att glädjas åt.

Rektorn talade också. Som de flesta rektorstal jag åhört under årens gång så var det byråkratiskt, formellt och uppfodrande.

Nu har jag 1,5 veckas ledighet.

Read Full Post »

Skolavslutning ännu en gång

Expressen har så rätt så i att frågan om skolavslutningar i kyrkan är en ständigt återkommande fråga två gånger om året.

Jag vill nog också hålla med om att avslutningarna i regel inte hölls i kyrkan förr. De hölls i klassrummet och kallades examen. Prästen kom till skolan och ett litet förhör hölls i närvaro av föräldrarna.

När jag gick i skolan på 60-talet hade vi avslutning i matsalen. Med sång av kören, tal av någon från skolstyrelsen och av en präst eller frikyrkopastor. Det var psalmsång och bön. Å andra sidan så hade vi morgonbön varje dag hela året också och vi bad bordsbön innan vi gick till bespisningen.

Min erfarenhet är också att muslimer inte har problem med att gå till kyrkan. Den enda grupp som av religiösa skäl inte går in i kyrkan är Jehovas Vittnen. Det är de militanta religionsfobikerna med beröringsskräck som protesterar.

Själv har jag börjat tröttna på skolavslutningarna. Tröttnat på att sitta där som gisslan. Tröttnat på att förväntas moralisera i samma anda som rektorns förmaningstal, men inte få ge det minsta evangelium. Jag bryter mot förbudet, jag säger att ett litet vanligt barn i XX-by är lika mycket värt som den kung Salomo jag talat om. Jag säger att vi ska leva hos Gud. Jag säger att det jag berättat finns att läsa i Bibeln. Men jag talar ganska allmänsocialt, jag ber inte – men jag läser några bibelverser.

Jag har fått tack och beröm. Men jag väntar på anmälan… Lokaltidningens redaktör var där och blängde.

Read Full Post »

Religiös beröringsskräck

Det har varit skolavslutningar idag.

Personligen har jag medverkat vid en i morse. Barnen tågade in med fanborg och man hade fanvakt i koret. De vanliga sångerna… ”Idas sommarvisa”, ”Alla fåglar kommit ren” och ”Ingen klocka ringer mer”. Tal av rektorn. Framträdanden av musikelever.

Men också tre sommarpsalmer och tal av mig. Jag nämnde faktiskt Bibeln en gång och Gud en gång. Men be eller välsigna får vi inte, inte förkunna heller. Vi ska moralisera. Det gjorde jag inte. Jag talade om tid.

Samfundsminister Stefan Attevall(kd) går ut i debatt med påståendet att Sverige drabbats av religiös beröringsskräck. Jag måste säga att uttrycket är väl valt. Det är precis det som det handlar om.

Han tar upp flera exempel på hur skolavslutningar hålls på skolgården istället för i kyrkan. Men att föräldrar och kyrka då inbjudit till en samling efteråt i kyrkan – under protest från skolan!

”Vägkyrka” får det inte stå på en skylt i Ängelholm.

I Jönköping vill en politiker att ingen ska få göra arbetsmarknadspraktik på arbetsplatser som har en kristen rörelse som huvudman.

Jag känner ju igen de här attityderna. Skräcken som några  människor har och sprider omkring sig. Man målar upp bilden av sekter, barnamördare och medeltida regler. Bilder som är så långt ifrån vad Svenska kyrkan står för man kan komma.

Människan är till sin natur religiös. Finner hon inte sunda former för den religiositeten dras hon till det ockulta och farliga. Ju mer man försöker begränsa Svenska kyrkans och andra etablerade religiösa samfunds möjligheter att verka – desto mer öppnar man för aktörer som har ekonomiska intressen, maktbegär och rent av sysslar med sådant som är farligt för psyket.

Read Full Post »