Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grav’

Det är sommar. Regn i morse. Blåst nu. Fönstret är öppet. Märkliga tillbakablickar. Det är 17 år sedan vi lämnade den stora gården. Där jag hade mina rötter. Och dit jag återvände genom mitt äktenskap. Där växte våra barn upp. De har olika åsikter om hur det var.

Men idag återvänder jag in på kontoret. Det öppna fönstret, de fladdrande gardinerna. Ljudet av skor som går över singeln. Barnens lekar utanför. Så länge sen, men ändå så nära.

Det var med sorg vi lämnade. Men det var en nödvändighet för att få en framtid. Livet har inte varit lätt efter det heller. Men mycket av hjärtat är kvar där. Idag bor ingen i huset. Det används till annat.

Då trodde vi att vi skulle bli kvar. Vi utsåg vår gravplats. Länge har vi nog tänkt att vi skulle begravas där trots att vi är långt borta  nu. Men det känns inte lika självklart längre. Tiden har gått. Barnen finns nära oss nu. Men där skulle det vara långt borta.

Inser att jag kommit i den åldern att man inte längre kan säga ”om jag dör”. Nu heter det ”när jag dör”.

Lite sorgsen ikväll.

Annonser

Read Full Post »

Tidigt på morgonen gick Maria från Magdala till graven. Hon var bedrövad i sitt hjärta. Jesus hade betytt så mycket för henne. Och nu var allt raserat. Men när hon kom till graven var stenen bortrullad och graven tom. Hon rusade till apostlarna för att berätta. Petrus och Johannes skyndade dit och kunde se att bindlarna fanns kvar men inte kroppen. Vad var nu detta?

Lärjungarna gick hem. Men Maria stod kvar och grät. Hon tittade in i graven och två änglar visade sig för henne. De frågade varför hon grät. ”De har tagit min herre, och jag vet inte var de lagt honom” Så vände hon sig om och där stod en man och frågade varför hon grät och vem hon letade efter. Maria trodde att det var trädgårdsvakten och hon smått förebrådde honom. ”Är det du som tagit bort honom, så tala om var jag kan hämta honom tillbaka” ”Maria” säger Jesus – för det är han – med mild röst. Då ser hon vem han är.”Rabbouni” svarar hon, det betyder mästare. å sänder han Maria med budskapet om sin uppståndelse till Jesu bröder, lärjungarna.

Och Maria går med budskapet.

Read Full Post »

Josef från Arimatia bad att få Jesus kropp. Och Nikodemus var också med. Det var han som uppsökte Jesus om natten för att fråga om vägen till livet. Josef fick tillåtelse av Pilatus att ta ner kroppen och begrava den. De tog med ca 30 kilo myrra och aloe för att tillsammans med linnebindlar göra Jesus kropp i ordning för begravning. I en trädgård nära Golgata fanns en trädgård med en ny klippgrav där ännu ingen lagts. Där lade man Jesu kropp.

För att sedan förbereda påskhögtiden.

Read Full Post »

Dagen efter sabbaten gick kvinnorna till graven med kryddor och oljor för att smörja Jesu kropp. De fann stenen bortrullad och graven tom. De blev förbryllade. Men då stod där två män i skinande kläder. Kvinnorna blev rädda och tittade ner i marken. Men männen sa: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kommer ni inte ihåg att han sa så, att han skulle uppstå på tredje dagaen?”

Då kom de ihåg och skyndade till de elva för att berätta för dem och andra. Men apostlarna viftade bort det de sa. De trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast till graven. När han tittade in såg han bara linnesvepningen ligga där. Han gick därifrån i stor undran över vad som hänt.

Lukasevangeliet 24: 1-12

Read Full Post »

Det var ungefär klockan tre på eftermiddagen och Jesus hade hängt sex timmar på korset. Han hade ont och var törstig.

Plötsligt blev det mörkt över hela Jerusalem. Förhänget i templet brast mitt itu. Förhänget var draperiet som hängde för det allra heligaste i templet. Dit in fick ingen gå mer än översteprästen en gång om året. Men nu var det fullkomliga offret gjort och vem som helst kunde gå in i det heligaste. Alla var försonade.

Jesus ropade med hög röst: ”Fader i dina händer lämnar jag min ande!” Så slutade han andas.

Officeren som stod där prisade Gud och sa att Jesus var en rättfärdig man. Människorna vände hemåt i sorg och skuld. Men alla hans vänner och kvinnorna stod en bit bort och såg allt som hände.

Det fanns en rådsherre som hette Josef, en god man som inte varit inblandad i domen mot Jesus. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han fick tillåtelse att ta ner honom och begrava honom. Han svepte honom i linne och la honom i en ny grav där ingen legat. Det var en klippgrav. Kvinnorna som följt honom följde med för att se var man lade honom. När de kommit hem tillredde de väldoftande kryddor och oljor. Men sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.

Lukas 23: 44-56

Read Full Post »

För tills alldeles sista tiden har jag alltid tänkt att jag ska begravas en gång invid kyrkan i mina rötters by. Där jag var släkt med många. Besöken var många i min uppväxt. Mina föräldrar hade starka band dit. Som vuxen kom jag åter dit genom mitt äktenskap. Till föräldrarnas stora glädje. Att få mig och min familj inom räckhåll. Själv kände jag det som om jag landat när jag flyttade in på den stora gården. Barnen växte upp där. Vi trodde vi skulle bli kvar. Vi såg t o m ut vår gravplats. En liten kulle under en pil.

Det är sexton år sedan vi flyttade. Det var inget lätt beslut, men nödvändigt. Men länge höll vi kvar banden. Vi har varit tillbaka på olika högtider som bröllop och begravningar. Det var en självklarhet att vi en dag skulle vila där under pilen.

Nu är våra barn vuxna sen länge. De har sökt sig till storstäderna. Själva har vi flyttat ännu en gång. Vem skulle besöka en gravplats där långt borta i byn? Det känns inte lika självklart längre. Byn därhemma blir allt mer historia och förflutet. Framtiden är en annan. Så även var jag ska begravas. Plötsligt är det väldigt osäkert… Jag tror att jag vill att mina barn ska kunna besöka graven ibland.

Men ändå finns den där tanken där att mitt stoft bör återbördas till den mylla ur vilken jag en gång kom.

Är det viktigt för er var ni slutligen hamnar?

Read Full Post »

När sabbaten var över och redan när solen gick upp gick Maria från Magdala och två andra kvinnor till graven för att smörja kroppen med välluktande salvor och kryddor och svepa honom. Men de hade stort bekymmer för den tunga stenen. Vem skulle rulla undan den åt dem?

Men det var ett onödigt bekymmer, stenen var redan undanrullad när de kom fram. De gick in i graven och till höger satt en ung man i vit fotsid dräkt. De blev panikslagna. Men han lugnade dem:

”Var inte rädda. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han är inte här. Han har uppstått! Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna att han går före dem till Galileen där de ska få se honom.”

Kvinnorna lämnade graven och sprang därifrån. De var utom sig av skräck, och sa därför ingenting till någon. Maria sparng i alla fall till lärjungarna och Petrus och Johannes följde med tillbaka och såg att graven var tom.

Maria gick tillbaka och grät vid graven. En man tilltalade henne. Hon trodde det var trädgårdsmästaren för hon kände inte igen honom. ”Om du burir bort honom så säg var du lagt honom.”  ”Maria” sa han och då kände hon genast igen honom. ”Gå till lärjungarna och säg att jag lever, jag stiger upp till himmelen. Till er fader och min fader, er Gud och min Gud.”

Maria från Magdala gick till lärjungarna. De trodde henne inte. Men han visade sig också för två lärjungar som var gående ut på landet. Inte heller de blev trodda.

Då visade sig Jesus för de elva när de åt tillsammans. Han förebrådde dem för att de inte hade trott på dem som sagt att han levde.

Markusevangeliet 16:1-14
Johannesevangeliet 20: 1-18

 

Kristenhetens största dag. Den mäktigaste festen och största firandet. Denna dag är trons födelsedag. Jesus uppståndelse är den händelse som hela kyrkans liv bygger på. Allt annat som berättas om Jesus, hans lära och hans under, saknar betydelse om han inte hade uppstått som segrare ur döden

Read Full Post »

Older Posts »