Några av fundamenten i en demokrati är åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Alla har rätt att tala för sin sak. Men tyvärr så inskränks dessa friheter ibland. Det är inte alltid riskfritt att uttrycka sin åsikt eller avslöja felaktigheter. Friheten kränks med repressalier mot dem som sagt för mycket. Det vet vi alla. Så går det till på arbetsplatser, i partier, familjer och i media.
Men om nu röster höjs för att inskränka religionsfriheten är demokratin i fara. Ett första steg mot en totalitär stat som vet vad medborgarna behöver.
Det finns skadliga sekter som behöver granskas. Islam är inte alltid gullig. I alla sammanhang där övertygelse förväntas finns också risker. Men tror man verkligen att förbud mot religion skulle göra samhället bättre?
Det forna Sovjetunionen hade i praktiken religionsförbud. Officiellt fick vissa samfund finnas, men deras verksamhet var hårt reglerad. Ingen kan väl idag säga att det var ett bättre samhälle än vårt?
Kina har också hårda krav på olika samfund. Är deras samhälle bättre än vårt?
Bara diktaturer har religionsförbud. Och i samma linje likriktning av politiken. Får människor inte fritt utöva sin tro får de snart inte heller ha politiska övertygelser som strider mot det statsbärande partiet.
Men om och om igen får vi se hur det kristna budskapet om alla människors lika värde, om förlåtelse och nystart, om hopp och förtröstan blir farligt i vissa kretsar. Ett evangelium om att få leva trots sina brister. En lära som säger att du inte behöver förtjäna, du är älskad utan förtjänst. Det är där man sparkar. Det är ett evangelium man räds för. För det tar makten ifrån de högljudda.
Den kristna världen är inte bättre/mer moraliska än andra. Kristna har samma störningar, sår och erfarenheter, personligheter mm som icke-kristna. Därför är kristna sammanhang inte bättre än andra. Men det blir mer uppenbart när ondskan avslöjas inom kyrkorna.
Skillnaden är att inför Gud finns alltid en väg tillbaka.
Read Full Post »
kyrksyster 