Det där med att respektera andras tro

Vad vi tror på är ständigt i debatt, på ett eller annat sätt. Ska vi tro på vetenskapen, på humanisterna? På Jesus, Buddha eller Muhammed? Kanske rent av på satanisterna? För att inte glömma Asa-tron. Är alla livsåskådningar lika bra?

Vi ska respektera och försvara allas frihet att välja tro. Sveriges lag garanterar religionsfrihet. Så länge ingen tar skada. Man kan t ex inte blota och offra människor. Just nu diskuteras ju omskärelsen av judiska och muslimska pojkar. Det finns också en hädelselag som säger att man inte får göra narr av det som är heligt för vissa. Den hänger muslimer upp om någon gör ett porträtt av Muhammed. Kristna bryr sig mindre för sånt, men blir ofta sårade av felaktig information om oss. Och beskyllningar. Det finns problem i kyrkan, det innebär inte att kristendomen är ond.

Men hur är det då med livsåskådningarna?

År alla lika bra eller lika dåliga?

Att respektera är en sak, att anamma en annan. Jag har inte problem med andra livsåskådningar. Men lite ledsen att de går miste om nåt stort. För mig är kristendomen rätt. Egentligen har jag svårt att tala om religion i samband med Gud. Kristendom är egentligen ingen religion utan en relation. En Gud som blivit människa och öppnat himmelen för oss. ”Ingen kommer till Gud utom genom mig”.

Jesus är det unika med kristen tro. Andra livsåskådningar erkänner inte honom som Gud och frälsare. Man väljer bort den stora gåvan och den stora sanningen. Därför räcker de inte till.

Vill bara lägga till att det finns inte några större avgrunder mellan vetenskap och tro.

 

Read Full Post »

En ny humanistisk organisation

På ”Brännpunkt” I Svenska Dagbladet idag manifesteras en ny ”humanistisk” organisation: ”Förenade humanister”. Läser man artikeln kan man inte annat än tycka att det är ett framsteg. Man vill poängtera det positiva med ett sekulärt samhälle, vetenskapstro mm istället för att gå till osakligt fördömande av religion och religiösa människor.

Men ordet humanism är likväl kidnappat. Det betyder människovänligt(ungefär) och har funnits i vårt språkbruk tidigare som just ett uttryck för barmhärtighet och  god människosyn. Humant kallar vi sånt vi tycker är snällt. Det har inte varit en motsats till kristendom. Tvärtom har humanism ofta förknippats just med kyrkans goda sida. Det har t o m funnits en organisation som kallats typ ”Kristendom o humanism”(Nån läsare minns säkert exakt vad det hette)

Det är också bra att artikeln visar på att det finns frågor som vetenskapen inte svarar på, och där måste ideologierna ta vid. Det är vad kristna hävdat länge. Vetenskapen kan svara på många frågor om ”hur”. Men inte ”varför”. Men ändock andas artikeln här och vad att man anser att vetenskap och tro inte kan förenas.

I vilket fall ska det bli intressant att se om denna nya organisation lyckas göra sig hörd i debatten.

Read Full Post »

Humanisternas jul

hette ett inlägg jag skrev till en annan jul. Med länk till en artikel av Sturmark och Lindenfors.

Som ett svar på frågan efter källor till humanisternas arrogans kring julen.

Vill ni kommentera så gör det gärna här och inte i det gamla inlägget.

Read Full Post »

Samverkan – på vems villkor?

I DN idag kan man läsa en debattartikel undertecknad av Annika Borg, teol.dr och präst samt Christer Sturmark, humanisternas ordförande.

Den går i princip ut på att de anser sig ha samma mål, en sekulär och humanistisk samhällsbyggnad. Den går ut på att man måste tillsammans kämpa mot religionens inflytande och dess förtryckarmentalitet. Kängor delas ut till andra kristna aktörer.

Det som slår mig är att det verkar vara ett samarbete helt på de så kallade humanisternas villkor. Det är kyrkan som ska räta in sig och hjälpa till. Det är humanisternas linje som är den rätta.

Det finns sekter som skadar människor, det finns tendenser i religiösa sammanhang som jag anser skadliga. Men det handlar om människor som beter sig fel. Detta kan även jag vilja rensa upp. Ja, jag menar att alla krafter bör hjälpas åt att motverka förtryck inom religionen. I det skulle jag mycket väl kunna samarbeta med ateister. Men inte med ateister som anser kristna för imbicilla, som vill begränsa kyrkans möjligheter att verka och är allmänt ovederhäftiga.

Jag kan respektera att någon är ateist eller jude  eller muslim med för den delen. Men jag kan inte respektera deras självpåtagna rätt att inte respektera min tro.

Den här bloggen fäste min uppmärksamhet på artikeln.

Read Full Post »

Skolavslutning i kyrkan jämförs med religiös extremism

Det kan inte hjälpas att jag undrar vad Christer Sturmark varit utsatt för. Jag vet inte. Jag känner honom inte och har dålig koll på vem han är förutom att han är de så kallade ”humanisternas” ordförande.

Men när han jämställer religiösa extremister och deras framfart i vissa länder med att låta barn ha sin skolavslutning i kyrkan – börjar man ju undra…

Naturligtvis är det bra om man kan lyssna på varandra. Det är väl gott om Stefan Attevall sätter sig ned med Christer Sturmark och lyssnar till hans erfarenheter och trauman. Men det förutsätter ju att även Christer Sturmark vill lyssna.

Det är lätt att anklaga någon för att ”inte kunna lyfta blicken över sin egen pingstvänsförsamlings horisont”. Det kostar mer att se att vederbörande faktiskt gör det. I synnerhet om man inte själv vill lyfta blicken.

Stefan Attervall lyfter faktiskt blicken över både sitt samfunds och sitt partis horisont. Han sätter fingret på en mycket öm punkt i nutiden. Religionsfobin och dess uttryck.

Read Full Post »