Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘präst’

Ja, det får präster göra ibland numera. För dom har svårt att säga nej när någon de känner från förut ber dem döpa, viga eller begrava.

Förr betalade de som bett om tjänsten för tid och resa. Sen blev det ett hallå utan like i media. Prästerna förbjöds att ta betalt. I stället skulle det ske via kyrkoförvaltningarna. Men då ville inte församlingarna betala för gästande präster. Clearingsystemet utgick från att det var församlingens präster som tjänstgjorde. Inte som exempel brudens konfirmationspräst från annan församling.

 

Read Full Post »

Sveriges farligaste yrke är kvinnlig präst. Den yrkeskår som uppvisar flest sjukskrivningar. Diakoner har möjligen fler, men är en liten grupp och räknas därför med socialarbetare och kuratorer. Kommer därför först på tredje plats. Två tror jag var manliga präster. Kolla med KyrkA för de exakta siffrorna.

För en tid sedan slogs det larm om att den yrkeskategori som skiljer sig mest är präster.

När jag var tonåring förflyttades en präst till min församling. Han hade varit otrogen med en yngre kvinna. Det blev skilsmässa och stor skandal.

Nu verkar det som om många går i och ur äktenskap utan större reflektion över vad Bibeln säger.

Jag menar inte att man inte får misslyckas eller aldrig få en ny chans. Men försöker man ens…?

Read Full Post »

Ja, vi hade NAV- möte idag. NAV står för Nämnden för Andlig Vård. Det innebär att vi är ett gäng som ansvarar för själavården på fängelset. Det är en präst från SvK, jag, en missionspastor, en katolsk präst och en imam. Med idag var också vår nye herde.

Mötte missionspastorn i inpasserandet. Och så dök imamen upp. Vi har inte träffats förr. Han hälsade i hand. Pastorn måste vänta på katolske prästen, så imamen och jag vandrade ner i kulverten. Märklig upplevelse att gå där med honom. Han var inte bekväm i situationen. Jag försökte småprata lite kollegialt så där. Fick bara enstaviga svar. Och trots att jag duade honom sa han ni till mig.

Verkligen en konstig upplevelse.

Read Full Post »

Det undrar jag. I gudstjänsterna finns bara äldre. Det finns ingen nyrekrytering där. Ändå börjar det bli svårt för präster att få jobb. Men varifrån kommer de om de inte varit aktiva i en församling?

För ett antal år sedan uppmärksammade man problemet med att de som ville få ett kyrkligt yrke i många fall saknade kontakt med tro och församling. De saknade kunskap i kristendom. Då startade man en ett-årig kurs ”Kyrkans grundkurs” som blev obligatorisk för alla som skulle bli präster/diakoner/musiker/pedagoger. Den är nu avskaffad som obligatorium. Vet ej varför. Men på sina håll var det bara flum istället för den gedigna kurs om Svenska kyrkans tro och bekännelse som var syftet.

När jag läste teologi uppmanade föreläsarna att man skulle läsa ”Barnens bibel” för att få ett hum om bibeln. Ändå måste jag säga att det då prästvigdes många med uppväxt i kyrkan, eller omvända tack vare ett gott ungdomsarbete.

Så hur kommer kandidater idag fram till att de är kallade?

Read Full Post »

Man kan välja ett yrke och se det som ett jobb. Men man kan också se en kallelse i att man valde utbildning och yrkeskarriär som man gjorde. Det där är en smaksak i de flesta fall. Fastän vår gamle Martin Luther såg en kallelse i varje livsgärning.

Men när det handlar om att ge sitt liv i kyrkans tjänst blir det allvarligare. Det krävs en prövning, en mognad och insikt om vad man ger sig in i. Vill man leva i kloster krävs många år som novis och syster under kortvariga löften. Först därefter får de eviga löften avges.

Präster och diakoner i Svenska kyrkan prövas numera också ordentligt. Det händer att kandidater avvisas. I synnerhet om de är bibeltrogna. Men oftast för att deras personlighet inte passar.

Men tänker man efter så har det skiftat över tid vilka som godtas. Jag var 20 när jag antogs som diakonisselev. Studerade flera år efter det. Men jag tror inte man skulle anta en tjugoåring idag. Inte heller var det ett hinder att jag var s k högkyrklig. Det hade det nog varit idag.

Men i den värld där jag växte upp var det inte ens tänkbart med kvinnliga präster. Hade man en kallelse så hänvisades man till diakonisskallet. Då lovade många att diakonissor i framtiden skulle ha en ledande funktion, för kvinnorna måste ju finna nån plats att vara ledare. Tråkigt nog ändrade de flesta uppfattning när det stramades till i ämbetsfrågan. De är nu för kvinnliga präster och mot diakonernas ställning.

Hos Dag Sandahl tjorvas det i vanlig ordning utan att se verkligheten bakom åtgärder och diskussioner. Någon anser t o m att jag missuppfattat att jag har en kallelse.

Det är många som beklagar att jag inte blev präst. Är den formen av kallelse en ickekallelse? Vad betyder det att jag idag är en förkunnare som drar folk?

Jag hade kunnat bryta med hela mitt sociala liv och blivit präst på 70-talet. Jag gjorde inte det. Det får jag stå för. Men ingen ska komma och säga att vissa idag diskrimineras värre än vad vi kvinnor gjorde då. Jag anser att kvinnoprästmotståndare ska få bli präster. Ingen ska tvingas viga samkönade. Kyrkan förlorar många goda präster genom sin hållning. Men kanske ändå… kyrkan förlorade många goda präster i mig och mina medsystrar?

Read Full Post »

Utifrån erfarenheten från Svenska Kyrkan på Gran Canaria har jag tänkt och grubblat. Jag har följt vissa debatter i media om trosbekännelse och vad kyrkan är o s v.

Är det så illa att allt är ok förutom klassisk kristendom? Hela tiden anpassas allt för att tilltala den mänsklighet som inte på några villkor vill leva ett liv i Gud.

Prästkandidater med stadig tro avvisas medan de som flyter omkring anses äkta och därför antas.

Jag vet egentligen ingenting. Är bara fylld av oro.

Read Full Post »

Blir så upprörd. Inte över den sak som Tv-programmet blev. Utan över att man inte inser själavårdarens dilemma. Tystnadsplikten är total, även när samtalet spelats in hemligt. Det går inte att komma med synpunkter.

Det som också blir tydligt är att själavårdare möter behov, synpunkter och tro där människan är. Skulle någon komma till mig och berätta om sitt lidande som homosexuell skulle jag också lyssna in. Se lidandet, möta det. Fråga vad personen önskar. För där är alltid det allt handlar om.

Jag skulle inte föreslå bön om helande som första åtgärd. Det gjorde inte prästerna i reportaget heller. De mötte nöden – fejkad sådan – där som personen påstod att han befann sig.

Det är möjligt att vi i kyrkan felar när vi inriktar oss på människan och inte på allmänna ordningen.

Read Full Post »

Den sjungande prästen har cirkulerat runt i cybervärlden sista veckorna. Hans underbara tolkning av  Leonard Cohens ”Halleluja” har fått många att rysa av välbehag.

Men han är inte en ”ny talang”. Han är faktiskt känd sen förut. Han sjunger nu in sitt tredje album. Ensam och tillsammans med andra präster har han haft många framgångar.

Men visst är han bara ljuvlig!

 

Och hon är också en sort för sig! Suor Cristina Scuccia

Read Full Post »

Hittade en blogg via bloggsök som blev intressant. Bloggerskan hade sett filmen Miffo med Jonas Karlsson som ung präst. Jag har sett filmen nångång, men minnena är fragmentariska.

Den unge prästen skickas till en församling där ingen går i kyrkan längre. Han börjar knacka dörr för att möta sina församlingsbor. En av dessa inleder han en relation till.

Här kommer bloggerskans relevanta frågor. Varför får en präst inte ha en relation till en församlingsbo? Varför får inte en präst ha sex, dricka och röka?

 

En lärare får inte inleda en relation med en elev. En läkare får inte stöta på en patient. En psykolog måste hantera om patienten blir förälskad. Varför?

När man möter en hjälpare av vad slag som helst är man i underläge. Man behöver denna människas kunskap och vård. Det är inte så ovanligt att man i denna patient/elevsituation hamnar i en känslomässig beroendeställning. Det kan kännas som en förälskelse, men handlar egentligen om beroende. Om hjälparen då låter sig smickras, förälskar sig, blir det ett förhållande på olika villkor. Det är ganska vanligt att den sortens förhållanden slutar i att patienten vaknar till och känner sig utnyttjad. Samtidigt har den terapuetiska relationen fullkomligt kraschat.

Därför är reglerna mycket tydliga för alla som vårdar. Även personlig vänskap ska inte förekomma förrän den vårdande relationen avslutats.

Alkohol är inte förbjudet för kyrkans folk. Men ska användas måttligt. Det går inte an att en präst blir full och bär sig illa åt på krogen. Men vin till maten är ok. Tobak är inte heller förbjudet, men det är inget föredöme att röka. Sex ska hanteras varsamt. Att fara runt och lägra kvinnor/män i aldrig sinande ström är att förbruka sitt förtroendekapital. Sex hör hemma i den fasta relationen.

Read Full Post »

… desto mer skit får man ta.

Vi har ett samhälle som säger sig värna om alla. Vi har en kyrka som står på de förtrycktas sida. Alla politiker försöker överglänsa varandra i att stå på de utsattas halva. Det är så vackra ord. Men i praktiken så blir den utsatte än mer utsatt när det kommer till individnivån.

Det är ingen lätt uppgift att slåss för fattigpensionärer, skuldtyngda, gömda flyktingar… Ingen i övre skiktet vill beröra dessa människor. Vi längst ut på kyrkans och samhällets linjer får ta på oss det omöjliga jobbet. Vi kan inte gå vår väg med förklaringen att kyrkorådet väntar eller ett viktigt papper måste undertecknas. Så man tvingas hantera nåt ingen hanterar. Dessutom får man höra att man gör fel hela tiden. Det är alltid den längst ut som får skiten om nåt skulle gå helt fel. Vilket det gör ibland.

Den som står ett snäpp över och inte behöver ta i eländet får av den anledningen mellan 5 och 15 tusen mer i månaden för det. En nivå till och man är uppe i min lön x två.

Nu är inte jag värst ansatt. Detta handlar mer om systrar i ämbetet. Systrar som inget forum har att kanalisera sin arbetssituation i. Bröderna i ämbetet har naturligtvis – som vanligt – lättare att få både attraktiva tjänster som bättre löner och inflytande.

Read Full Post »

Older Posts »