Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘helig Ande’

Det är pingstdagen idag. Texterna handlar om hur den helige ande utgöts över lärjungarna. 50 dagar efter påsk. Jesus hade uppstigit till himmelen(Kristi himmelsfärdsdag som vi firade härom torsdagen). Lärjungarna var villrådiga. Vad skulle de göra nu. Att Jesus levde hade de ju sett med egna ögon. Men hur skulle de förhålla sig till det? Ja, tänk själv…

Då faller helig Ande över dem som eldslågor. De blir uppfyllda. Och förvirringen, tvehågsenheten och rädslan är i ett ögonblick borta. De börjar förkunna på alla språk. Jerusalem var fyllt med folk från olika delar av den då kända världen. Alla fick höra evangeliet på sitt språk. 3000 personer döptes den dagen. Och budskapet fördes ut av dem i hela världen.  Till slut även till oss.

Men får den helige Ande en chans idag? Vi är så duktiga i kyrkan nuförtiden. Fastän strömmen bort från henne är så tydlig. Vi förskansar oss. Försöker se positivt på konfirmandsiffrorna, gudstjänstbesöken och antalet förrättningar. ”Det kunde varit värre”. Typ.

Släpper vi inte fram helig Ande är kyrkan snart död. Idag varnar och manar texterna om det. Men vi har blivit rädda för andens gåvor… det är som om obehagliga sekter och extrema församlingar tagit andens gåvor som gisslan. Och det finns en chans till makt om man säger sig tala profetiskt… Men det finns ett sunt förhållande också. Vi måste våga undersöka det.

Jag har predikat idag. Lite i samma anda som ovan.

Det blev lite snurrigt. Jag fick inte till mikrofonen. Lyckades bryta av röret. Pinsamt. Men vi fick till det tillslut. Men när vi ställt upp oss för procession viftade kyrkvärden med kollekthåven istället för processionskorset. Och låtsades gå in med den… Prästen och jag höll på att explodera i skratt sekunderna innan intåget.

Det är ofta så där inför en gudstjänst. Tusen saker som bara händer. Men för det mesta lyckas vi samla oss i bön innan vi går in.

Annonser

Read Full Post »

Ibland så är den helige Ande där och bara skänker sin nåd över oss.

Vi hade familjegudstjänst i eftermiddags. Större delen av dagen hade barnen och deras ledare haft olika aktiviteter. I gudstjänsten medverkade de med en musikal om Noa. Kyrkan var fullsatt. Barnen sjöng, två tonårsflickor sjöng solopartierna och en pedagog läste mellantexterna.

Berättelsen om Noa är ganska hemsk på ett vis. Människorna hade hemfallit åt ondska och synd. Gud visste inte vad han skulle ta sig till. Han ångrade att han skapat människan. Men Noa var rättfärdig och i honom såg Gud ett hopp. Han fick uppdraget att bygga en båt, en ark, som skulle rymma hans familj och ett par av alla djur på jorden. Alla hånade Noa, ingen trodde på faran, ingen ville bli räddad. Arken blev färdig, in tågade djur och människor. Så kom ett regn som varade i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Men så slutade det och vattnet drog sig tillbaka. Noa skickade ut en duva som kom åter med en olivkvist i näbben. Duvan kom med bud om liv.(Det är därför diakoner har en halskedja med duvan med olivkvisten som hänge. Diakonen ska ge bud om liv.)

Men så många människor dog i floden.

Det är hemskt. Men också en varning. Gud är god, men också rättfärdig. Hans vrede är inte nådig. Sturska människor som inte vill väl riskerar att gå förlorade. Men den som litar på Gud och bygger sin ark blir räddad.

 

Berättelsen om Noa och floden finns i flera religiösa traditioner. Det kan vara så att man lånat berättelsen av varandra. Men det kan också betyda att det finns någon sanning i historien som olika folk har med i sitt historieflöde. Översvämningar och tsunamis vet vi ju numera väl vad det är.

Jag gjorde ett tappert försök att berätta om räddningen på ett språk barn kan förstå. Men barnens sånger var nog mer gripande.

Sen åt vi korv. Och sen ville några att vi skulle gå in i kyrkan för att be. En liten skara var vi, men Gud var mitt ibland oss. Det blev en innerlig stund med bön för vår församling och för världen. Och en stark känsla av att Gud vill göra något med vår församling.

Read Full Post »

Lärjungarna var i ett tillstånd av förundran och osäkerhet. Påskens omtumlande händelser låg nu några veckor tillbaka. Och en och en halv vecka hade gått sen Jesus fördes bort från dem och till härligheten i himmelen. De hade gjort stora erfarenheter, men vad skulle de göra med all kunskap de fått? Och hur skulle de berätta om det som skett?

De var som så ofta församlade. Då kom ett dån från himmelen. En stormvind som fyllde hela rummet. Tungor som av eld fördelade sig och stannade över var och en av dem. Alla blev uppfyllda av helig ande och började tala språk de inte visste de kunde.

Judarna var redan då spridda på många håll och talade många olika språk. Vid högtiderna samlades man gärna i Jerusalem. Dånet hörds över hela staden och många människor kom till lärjungarna för att se vad som hänt. Då fick de höra om Jesus på sina egna språk. Förvåningen var stor, var inte de här galileer allihop, hur kunde de då tala alla dessa språk?

Var de fulla?

Nej, det var de inte. Petrus steg fram och talade inför den stora samlingen av folk. Han berättade om Guds goda gärningar. Nu hade allt fallit på plats för lärjungarna, nu kunde de vittna om tron. Petrus hänvisade till skrifterna och visade på hur allt varit förutsagt om Jesus. Han visade på att Jesus var segerfursten man väntat på. Han som de sänt i döden var uppstånden och var nu i himmelen.

Mängder av folk fick ett styng i hjärtat och började fråga vad de skulle göra. Petrus sa:

”Omvänd er och låt er döpas, var och en, i Jesu Kristi namn, tillförlåtelse för era synder. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Det är er som löftet gäller, er och era barn och alla som nu är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar”

 

Den dagen ökade församlingen med ca 3000 personer.

Apostlagärningarna 2:a kapitlet

Read Full Post »

Det är en sån där mellansöndag. Påsk har varit och vi väntar på pingst. Den här söndagen kallas ”Söndagen före pingst”. Texterna handlar om att Anden ska komma och då blir allt uppenbart…

Jag hade gudstjänst i en liten 1600-talskyrka ute i obygden. Men det var ändå 14 som tagit sig dit från olika hål.

Min predikan handlade om nya födelsen. På pingstdagen föll den helige Ande över lärjungarna och de började predika så att alla förstod. 3000 människor kom till tro den dagen. Men i tiden från påsk till pingst levde de i osäkerhet. Den helige Ande är en förutsättning för att allt ska falla på plats. Vi har fått helig Ande i dopet. Men det är inte självklart att vi aktiverar den gåvan. Många döpta lever inte alls i sitt dop. Det är lätt att dra iväg efter allt annat.

Den nya födelsen öppnar ett fönster mot himmelen. Det blir en ständig kanal där Jesus möter oss. En del kan berätta dag och stund för sin nya födelse, andra kan inte säga exakt. Det viktiga är att nya födelsen skett.

Men även kristna som går i kyrkan kan komma bort från sin tro. Kontakten med Jesus försvinner. Ytligheten tar över. Gud kan då leda människan in i den andliga natten där han är tyst. Det blir en ökenvandring där all självgodhet nöts bort, all egen förmåga blir noll och nåden blir det enda att hålla fast vid. En vandring genom mörker till ljus, genom död till liv.

Det är en allvarlig fråga om vi lever som pånyttfödda kristna… Har vi en öppen kanal där vi hör Jesu ord?

Kanske några tyckte min predikan var för sträng.

Bra solist som sjöng bra hade vi.

 

Read Full Post »

Det var intressant att höra om frivilligverksamhet och volontärbyråer. Unga ledare i kyrkan tycker jag också är något att satsa på.

Men… där sitter lilla jag. Jag har bara mig själv att räkna med. Jag kan inte tvinga mitt arbetslag, mitt kyrkoråd, min församling till någonting. Hur bra tankegångar man än får med sig från en kursdag så blir de till ytterligare något man borde leva upp till. Och det gör man inte.

Det är sällan att ett arbetslag eller kyrkoråd jublar när en medarbetare kommer tillbaka efter en kurs med nya idéer. En gäspning… möjligen en vänlig kommentar om att det ska vi ha med i 10-årsplaneringen… Men mest ett avfärdande och irritation för att man stör andakten.

Jag räknar med den helige Ande. Nån annan tror jag inte vänder trenden.

Read Full Post »