Det goda samtalet

På eftermiddagen hade jag samtalsgrupp för anhöriga till dementa. En liten grupp som jag har hand om varannan måndagseftermiddag.

De har börjat bli en grupp som stöttar varandra bra. Min roll blir allt mer perifer. Jag håller lite ordning så att de får lika mycket tid var, att den som talar får tala till punkt och sådana där saker. Men kunskap och erfarenhet har de själva. Där har jag inte mycket att tillföra, och det är inte heller tanken med den här gruppen.

Men det goda förtroliga samtalet är läkande i sig. Vi skulle behöva det mer i vårt ibland tuffa klimat. Vi borde kunna vara uppriktiga och mötas med respekt. Men det är vanskligt att blotta sig. Det är mångas erfarenhet. Därför blir jag glad över denna grupp som så helhjärtat stöder varandra. Inga ifrågasättanden, inget översitteri. Delande och stöttande. Och även det svåra får ta sig uttryck.

Read Full Post »

Intressanta möten

Man möter många intressanta människor i mitt yrke. Idag hade jag ett väldigt intressant samtal med M. Mitt i samtalet och kaffedrickandet suckade hon över att man får så många krämpor när man blir gammal. Jag blev ju nyfiken, hur gammal är hon? 82 trodde jag. Hon har fyllt 100! Helt klar o pigg. Det hade jag svårt att förstå…

Häromdan samtalade jag med en annan M. Hon är född i grannsocknen till min by där hemma. Hennes mamma kom från vår by. Vi kunde tala om platser och folk. Hon är 92. Men också helt klar.

För nån vecka sen talade jag med han som växte upp i stan där jag växte upp. Hans öde var inte avundsvärt. Men han blev glad av att kunna prata om platser o händelser där i småstaden.

Read Full Post »

Olika mödor och olika sorters samtal

Mina resor har blivit en dryg halvtimme längre nu. Det känns. Inser att jag inte skulle klara en vinter till med detta. Så det har ordnat sig bra med att jag fått ny tjänst. Men det är ju alltid nervöst att börja något nytt. I synnerhet om man har dåliga erfarenheter av arbetsplatser.

Återigen en eftermiddag med biståndsbedömningar. Det är svårt för man vill inte misstänkliggöra människor som befinner sig i nöd. Men ibland, som idag, kommer det fram att vi inte fått veta hela sanningen. Det kanske inte förändrar vår bedömning. Men det handlar om ärlighet och förtroende.

Mer känslomässigt är det att möta den som har absolut noll i inkomst, men bara viftas bort av socialen. För att han inte kan förklara, man ger sig inte tid att lyssna, han är desperat. Jag vet ju att kommunen är medvetet tuff mot fattiga för att inte dra till sig fler. Det anförtrodde kommunalrådet mig. Kollegan tog på sig att gå med på ett nytt möte.

Före detta arbetskamrat kom sen hem till mig och fikade. God pratstund.

Biktfadern ringde. Gott samtal om hur det är i mina brytningstider, om sorg, om oro. Ett lyssnande öra. Och uppmuntran.

Read Full Post »

Svåra samtal

Alla som har med människor att göra måste ibland ha svåra samtal. Det kan vara en arbetsledare som ska meddela en medarbetare att han/hon får sluta. En advokat får ofta handskas med mål som gått emot klienten. Läkare ska ge svåra beskad.

DN berättar om kurser för att lära läkare hantera detta. Lovvärt.

När min mamma för tio år sen drabbades av obotlig cancer kallades jag och min bror till ett samtal tillsammans med mamma. Läkaren var ganska ung, men inte helt grön. Han var mycket vänlig, personlig och tog mycket i mamma. Men han hade en svada. Dessutom pep hans personsökare hela tiden och han fick avbryta för telefonsamtal och ordinationer.

Han försökte ge mamma mod. Det var påsktid och hon sa att hon skulle vilja få en sommar till. Det lovade han och en jul också. Mamma dog vid midsommar.

Han charmade på nåt vis bort våra frågor. Han lovade behandlingar som alldrig blev. På något vis – trots all vänlighet – så var han inte där.

Jag ger inte sådana besked. Men jag har gått med dödsbud. Jag har mött döende och deras anhöriga. Det är svårt. För även jag berörs. Den egna och anhörigas död aktualiseras. Enda sättet att fixa det jobbet är att ständigt bearbeta sin egen dödsskräck och skräcken för anhörigas död. Den försvinner inte, men den måste hanteras. Och måste läggas åt sidan inför de mäniskor som är drabbade.

Read Full Post »

En dag för dig som sörjer

En fantastisk gammal prästgård används idag som mötesplats. Där hålls kurser och samlingar. Två gånger om året lånar vi den för ”En dag för dig som sörjer”. Ett koncept vi diakoner har skapat. Det funkar inte längre med sorgegrupper som pågår ett antal veckor. Men en dag så här har visat sig passa många jättebra.

Vi börjar med drop-in fika. Sen ger vi introduktion och lite ”regler” för dagen. Idag hade vi inte så många deltagare så vi hade bara en grupp. Jag och en kollega växlade om att leda samtalet. Vi hade en pastorsadjunkt med som observatör. Det är viktigt att någon ser och fångar upp. När man leder samtalet kan man inte fylla den funktionen också.

Alla får berätta om den de sörjer. Nästa runda får man berätta om vad som hände.(Det är den runda som tar mest utrymme). Sen går vi in på begravningen och tiden efter.

Vi har ett samtalspass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. En god lunch serveras emellan dessa pass. Senare på dagen kommer en friskvårdsterapeut och talar om vad som händer i kroppen när man har sorg och gör sen en avslappningsövning med deltagarna. Sist har vi en andakt och ljuständning.

Både kollegan och jag är ju ganska erfarna, så på ett sätt är det väldigt lätt att leda sådana här dagar. Men på ett annat vis är det väldigt svårt. Det tar krafter och det kräver att man är alert. Därför var det lite panik på förmiddagen då kollegan ledde, jag sjönk bara djupare ner i fåtöljen och trodde jag skulle somna… Hon berättade sen att hon också fått kämpa…  Luften tog slut, det var förklaringen. Vi fick ta en paus och vädra.

Ett rejält arbetspass på nio timmar inkusive för- och efterarbete. Men det är tacksamt. Det ger mycket tillbaka.

Read Full Post »

Inplastad, men sen ett gott samtal

Det är inte så lätt när församlingshemmet ska renoveras. Idag blev vi totalt inplastade och kunde varken komma ut eller in. Alla fönster och dörrar var täckta. Om någon har anlag för klaustrofobi så kan ni tänka er paniken. Vi märkte inte att det regnade. Stundvis gick det att komma ut eller in. Till sist kom vi på att det gick att gå ut genom källaren, en gammal koksöppning finns kvar. Men det är en nödvändig uppfräschning av det snart hundraåriga huset. Rengöring av fasaden, lagning och till sist ny puts och målning. Det är inte gjort på en eftermiddag så vi får uthärda. Hoppas bara det mesta är klart tills höstens verksamhet kommer igång.

Sen har jag fattat några beslut i egenskap av tf arbetsledare. Vi hade också besök av flickan som just nu är vikarierande kyrkoherde både hos oss och grannförsamlingen. Hon är rar och sätter sig inte på höga hästar. Ville bara träffa oss och se hur vi har det.

Besök hos en 95-åring. Njuter av dessa möten med riktigt gamla människor som är klara i huvudet. De har perspektiv och stor vishet. De kan berätta och analysera. Jag lär mig mycket.

 

 

 

Read Full Post »