Att våga…

…tro. Att orka tro. Läste ett gammalt inlägg jag skrivit om bibelsyn. Och inser att det är svårt att tro. Både när livet är gott och när allt går emot oss. Många kommentarer uttryckte sin svårighet att tro på den bibeltolkning de fått med sig i livet. Mina svar var inte så eleganta.

Ibland står bibeln i vägen för tron. Ibland står ”Jesus” i vägen för Jesus. Kan man tro på alla sidor av Gud?

Jag utgår ifrån att ingen tror på en gubbe på ett moln. Den bilden har dock ett par generationer barn fått med sig, En sådan föreställning rasar naturligtvis ihop av sin egen omöjlighet. Gud finns inte uppe i himmelen, Han finns mitt ibland oss och i våra hjärtan. Han omsluter oss. Jesus är en annan sida av Gud. Lite sträv, men full av kärlek till människorna, så stark att han dör för oss. Helig Ande är den tredje personen i Gud. Den manande rösten, den som leder oss och lär oss. Som finns i sakramenten. Som finns i högtidlighet och i vardag. Som ibland talar genom en förkunnare.

Det är den bild Bibeln ger. Men allt för många har inte läst sin Bibel utan skaffat sig en vrångbild. Om de läst har de tagit nån rad här och där för att kunna haka upp sig på. För de vill inte tro. Många har kämpat för att nå en tro de aldrig fått. När de resignerar kan två saker ske – antingen så lämnar man allt i besvikelse och ilska – eller så lämnar man sig utan förbehåll till Gud. Det är insikten om den egna oförmågan som gör att vi förstår vad Jesus gjort för oss. Och att det var nödvändigt.

Ingen orkar tro av egen kraft. Vi är svaga. Släpp alla krav och alla bilder. Fall rakt ut, Jesus möter dig!

Då bli det inte längre en kamp med samvetet och förmågan att alltid göra rätt. Många säger att de tror på sig själva. Om de följer sitt hjärta blir det bra. De tycker sig inte behöva Gud. De är sin egen gud. Och är helt blinda för sina brister eller tonar ner dom, förlåter sig själva. Det finns inget större än de själva.

Men den levande tron förändrar människan. Högmodet vänds till Ödmjukhet. Och det finns inget som inte Jesus förlåter.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Kao och Förnöjsam pappa

De bad mig skriva lite om två olika frågor. Kao först. Hon frågade mig om vad Jesus skulle säga om vår värld idag. Det kan bara bli ”tror och tycker”. Mina tankar är inte Guds. Men Jesus talade många gånger om att vara barmhärtig, gudaktig och tänka på andra.

Bergspredikan innehåller många förmaningar. Matteus kap 5-7. Vi kan inte fullfölja alla alldeles själva. Men i Jesu efterföljelse ändras vårt beteende. Men bergspredikan innehåller kravet att vara fullkomlig som Gud. Det kan ingen. Därför måste Jesu gärning räcka även åt oss. Jag tror att han är bedrövad över att så många förnekar Gud. Både ateister och andra religioner. Han är ledsen över att så få vill ta emot honom och den frälsning han erbjuder. Kanske han t o m tycker att människor är dumma i huvudet som inte tar emot det som erbjuds gratis. Jag tror att han sörjer över hur vi människor behandlar varandra och jorden vi bor på. Skilsmässor och otukt ser han nog inte gott åt. Vi är alldeles för lössläppta.  Och vi låter folk vara hungriga och hemlösa.

Men Gud är allsmäktig, och allt som sker har Gud på något sätt tillåtet. Vi har fri vilja och den gör att vi alltför ofta uppträder illa och skadar andra. Men om vi vore marionetter vore vi inte människor. Och det var just människor han ville ha. Och allt finns tillslut i Guds plan.

Förnöjsampappa undrar över varför man ska dölja för de ena handen vad den andra gör. I återkommande berättelser manar Jesus till goda gärningar i det fördolda. Varför? Vi har nära till högmodet. Det är så lätt att börja prata om hur mycket man ger eller hur man hjälper. Och så blir man stolt och ser ner på andra. Sundast är att vara glad över att man fått möjligheten att hjälpa, men hålla det för sig själv. Definitivt inte rida på det.

Read Full Post »

Aktivitet och vila

Barnbarnet skulle sjunga med barnkören. Det måste vi ju vara med om. Så vi for till kyrkan. Den var välfylld. Och det var många barn som sjöng. Riktigt, riktigt bra. Dramat kunde jag inte uppfatta varken i ljud eller blick. Ljudet var inte så bra i kyrkan.

Men det blir så lätt en föreställning istället för en gudstjänst. Barnen framträder och får applåder. Prästen verkade lite besvärad när han predikade. Om livets väg. Men det blev mer om våren och att leva rätt. Han nämnde Jesus som vägen, sanningen och livet. Ur dagens evangelietext. Men Jesus blev mer ett föredöme än vår frälsare.

Bredvid mig satt en operasångare. Maken med sin starka baryton på andra sidan…

Sen blev det rusning till fikat i sockenstugan. Vi fick stå och fika. Dottern kände operasångaren så vi fick en pratstund där på stående fot.

Brunch på Krogen. Promenad. Sen var jag rejält trött. Medan maken och dottern och mågen löste världsproblemen satt jag på golvet och spelade Alfapet med lilla ungen. Hon vann. Men hon fuskade lite. Det är dock märkligt med en sexåring som kan alla bokstäver, läser och skriver och räknar och kan plus och minus. Kan lite engelska också. Sjunger rent och kan spela fyrhändigt på piano. Hon dansar balett och går på gympa. Kan simma flera simsätt. Med en aldrig sinande energi. Fast ikväll var hon trött. Hon valde själv att inte gå på simningen. Skönt att hon själv vet när gränsen är nådd.

Men jag känner vila i att vara med henne. Jag orkar inte vara social med många människor hela tiden. Men henne orkar jag.

Read Full Post »

Skärtorsdag

Tänkte lägga upp några bilder. Men datorn vill inte importera dem från telefonen. Tänkte klistra in förra påskens inlägg om påskens händelser. Det gick inte heller. Kom upp en ruta där jag ombads använda en massa knappar jag inte har. Det är irriterande. Men vill ni läsa påskberättelserna  rekommenderar jag att ni söker i arkiv eller på sökord. I flera år har jag skrivit på enkel svenska så att alla kan förstå. Kyrkiska kan ju annars vara lite knepigt.

Men ikväll firar vi skärtorsdagsmässa. Jesu sista måltid. Nattvardens instiftelse. Jesus och de tolv samlades i övre salen. Judas gick iväg och förrådde Jesus.

Read Full Post »

På vägen till Emmaus

gick två lärjungar på påskdagens kväll och talade med varandra om det som hänt. Då kom en man ifatt dom och undrade vad de talade om. Förvånat sa de att han måste vara den enda som varit i Jerusalem och inte visste vad där skett. De förklarade och pratade och mannen lyssnade. När de talat färdigt började han lägga ut texterna. Allt från Moses till profeterna. Han visade dem alla förutsägelser och förklarade för dem varför det som skett måste ske. Så  småningom var de framme och mannen ville gå vidare. Men de bad honom att bli kvar, ty natten var snart inne. De delade en måltid. Då tog Jesus brödet, välsignade det och bröt det. Då såg de vem han var. Bara han kunde göra det som annars var husfaderns uppgift. I samma ögonblick försvann han.

De båda lärjungarna skyndade tillbaka till Jerusalem för att berätta för de andra att de mött Jesus.

Read Full Post »

Långfredagskväll

Josef från Arimatia bad att få Jesus kropp. Och Nikodemus var också med. Det var han som uppsökte Jesus om natten för att fråga om vägen till livet. Josef fick tillåtelse av Pilatus att ta ner kroppen och begrava den. De tog med ca 30 kilo myrra och aloe för att tillsammans med linnebindlar göra Jesus kropp i ordning för begravning. I en trädgård nära Golgata fanns en trädgård med en ny klippgrav där ännu ingen lagts. Där lade man Jesu kropp.

För att sedan förbereda påskhögtiden.

Read Full Post »

Långfredag

Jesus bar själv sitt kors till Golgata. Han korsfästes mellan två rövare. Soldaterna delad upp hans kläder mellan sig. Men långskjortan hade inga sömmar så den drog de lott om. I Aachen i södra Tyskland finns en sten i Karl V tron som skulle kunna vara den sten som soldaterna spelade på.

Pilatus hade låtit sätta upp en skylt på korset där det stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung”. Det retade upp folk som krävde att det skulle stå att han utgivit sig  för att vara judarnas konung. Men Pilatus ändrade sig inte. Det han skrivit fick stå där.

De flesta av lärjungarna hade flytt. Men Johannes var där. Och Jesu mor och Maria från Magdala och ännu en Maria. Jesus talar från korset och lämnar sin mor i Johannes vård.

Timmarna går och Jesus törstar. Man ger honom en svamp med surt vin. Efter det ger han upp andan, Med orden: ”Det är fullbordat”.

Eftersom det var judarnas påsk ville folket att kropparna skulle tas ner innan sabbaten inträdde. De båda rövarnas ben krossades så att de dog. Men Jesus var redan död. Man fastställde det genom att sticka honom i sidan med en lans. Då kom blod och vatten separerade. Ett tydligt tecken på död. Så hans ben krossades inte.

Jesus dör med all synd. Han gjordes till offerlamm för oss alla. Våra synder bar han. Övergiven av Gud och människor lider han och förtvivlas. Han var människa med en människas begränsningar. Själva döden var inte det värsta. Många har lidit värre. Nej, det var fördömelsen han tog på sig för vår skull som var den verkliga smärtan. Outhärdlig.

I detta vilar vi just nu. Om en stund gravläggs han.

Read Full Post »

Jul, jul…

Juldagsmorgon. Kristenheten över hela världen firar att en frälsare är född. Där i nattens mörker och endast med ett stall som skydd, mitt bland djuren föds ett gossebarn som ska frälsa oss alla.

Det är ständigt dit jag återvänder. Jag kan grubbla och tvivla. Vända och vrida.

Men att Gud kommit till oss överväldigar mig. Gud föds in i vår värld vid en given punkt i historien. Gud blir kropp, själ och ande precis som vi. Vi skapades till Guds avbild. Det gick inte så bra. Det gick bättre när Gud blev lik oss. I det vilar min tro. Jesus levde det liv jag inte kan. Men jag får räkna som mitt. Han dog och försonade. uppstod och öppnade dörren till himmelen.

Så enkel är min tro.

Vad övrigt är inte oväsentligt. Jag bryr mig om teologin och sakramenten. Men det innersta av min tro handlar om Jesus. Bara Jesus.

 

Read Full Post »

Påskdramat

Min påskhelg har varit intensiv. Men samtidigt så har jag verkligen levt dramat hela vägen. Med undantag för dagens Emmaus-tema. Det firas inte någon högmässa idag hos oss, det är en konsert istället. Tänkte en stund jag skulle gått, men känner att jag behöver vara ifred lite. Det har varit så mycket folk hela helgen.

Det har varit mycket folk i alla gudstjänster. Också unga människor, många barn. Vi har använt alla våra kyrkor under helgen. Det som är gott är att så många följt hela dramat och åkt mellan kyrkorna. Annars är dom lite dåliga på det. Man vill helst vara i ”sin” kyrka.

Vi började med skärstorsdagsmässa i en liten 1600-tals kyrka ute på landet.
Långfredagens gudstjänst i en annan 1600-tals kyrka. Vi trodde inte vi skulle bli så många så vi satte fram stolar i koret. Nu kom det många och vi fick ta till herrskapsbänkarna och de första bänkraderna med. Men det blev en nära känsla som någon sa. Men denna gång kunde jag inte använda min kanske bästa predikan, den om tronstolen i Aschen. Där finns nämligen en skiva som sägs vara den som soldaterna spelade bräde på medan Jesus led på korset. Den historien må vara sann eller falsk, men bilden av av hur vardagligt det var för soldaterna och hur stort det var för oss är en stark kontrast. Att jag inte kunde återanvända den beror på att vi har församlingsbor från just Aschen. De kommenterade det förra året.
Långfredagens musikgudstjänst drog också folk. Det var kväll och vi var i vår största kyrka, en otypisk Tegnérlada. Den är byggd lite före den tiden och är inte så megastor. En iransk cellist spelade och kören sjöng. Jag läste texter, och bad.

Vi har en enda medeltidskyrka och där firade vi stor påskdagsmässa. Fullsatt. Många jag inte kände igen. Jag tände påskljuset(som jag borde förtänt, för det tog tid att få lågan att ta sig) ropade ”Kristus är uppstånden” och församlingen svarade: ”Ja, han är sannerligen uppstånden”. Ljuset bars in och ropet kom ytterligare två gånger. Det var sång o musik och blommor o godis. Och barnens stund vid påsklandskapet. Jag fick predika. Talade om när det oväntade sker, om hopp och om våra egna långfredagar som kan vändas till påskdag. Trots två nattvardsstationer tog kommunionen en bra stund. Efteråt blev det tårtbuffé i församlingshemmets trädgård. Strålande sommarvärme, alldeles lagomväder.

Påskdramat är skakande. Det gör något med en varje gång. Det har allt. Sista natten med gänget där alla förväntar sig något. Fängslandet och justiemordet, utstötandet, förnekelsen, besvikelsen, feghet och mod. Rannsakningarna, runtskickandet av ärendet. Ingen vill ta ansvar. Allmänna opinionen… Det totala mörkret.
Men också det obegripliga, en tom grav, uppståndelse från det döda, en levande Jesus som visar sig för kvinnorna först, sen apostlarna och vid något tillfälle 500 personer. Långfredagen är nog lättare att tro på än på Påskdagen. Men att Jesus uppstår betyder att han vunnit över synd och död. Det ger oss hopp. Det har förvandlat många liv.

 

Read Full Post »

Sällskap på vägen

Två lärjungar gick från Jerusalem mot Emmaus. De var förbryllade över vad som hänt i helgen. Plötsligt kom en man i fatt dem och började samtala med dem. Han undrade vad de gick och pratade med varandra om. Den ene lärjungen som hette Kleopas svarade att det nog bara var denne främling, av alla som varit i Jerusalem, som inte hört vad som hänt. Så han berättade om Jesus från Nasaret som var en profet, men som blev utlämnad av översteprästerna och rådsherrarna till att korsfästas. Men alla hade ju hoppats att han skulle befria dem från romarna. Och nu går det rykten om att han lever. Hans grav är tom och det har några kvinnor sett på morgonen. Apostlarna har också varit där och sett.

Den främmande mannen sa då: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna sagt. Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Så berättade han och visade på alla profetior i Moseböckerna och alla de andra skrifterna.

De var nästan framme i Emmaus och mannen såg ut att vilja gå vidare. Då bad de honom stanna för det började bli kväll och dagen var snart slut. Då följde han med dem in. När de sedan åt tillsammans tog han brödet, läste tackbönen och gav åt honom. Så som husfadern skulle gjort. Då såg de vem han var. Samtidigt försvann han.

Lärjungarna bröt genast upp och sprang tillbaka till Jerusalem för att berätta för de elva apostlarna.

Read Full Post »