Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En vådlig resa

Tillbaka i Nordnorge efter en vecka i Sverige. Vi har varit hemma och sett om vårt skärgårdshus. Och gjort läkarbesök och annat man behöver göra.

Så har vi också varit med om vårt 7-åriga barnbarns dop. Hon har själv bestämt att hon ville döpas så nu blev det av. Det blev en fin dag för henne och för oss.

Idag var det dags att resa. Det är alltid svårt att skiljas från barnen och barnbarnet. Men lillflickan vill prata med mormor på Skype varje dag. Får se om jag kan möta det.

Det är lite skillnad på ett båtsmanstorp med fyra rum och gästhus och ett hus med 17 rum. Det känns lite ödsligt att gå i alla salar. Och övervåningen liknar en lägergård… Massor av rum på rad utefter en korridor. Nåväl, det är inte för alltid vi ska bo här. Bara ett par år.

Men dagens resa blev dramatisk. Vi hade tänkt att dottern och hennes man skulle kört oss till Arlanda. Men på vägen in såg vi trafiken. Nej, vi kan inte fastna i en bilkö. Så det blev tunnelbana och Arlanda express. Och vi kom ganska exakt. Men sen strulade det med cateringen på planet och bordingen blev förskjuten med nästan en halvtimme. Alltså var vi 30 min försenade till Trondheim. Där vi bara hade 45 minuter på oss att byta plan. Och dom minuterna hade minskat till fem. Dessutom har norrmännen fått för sig att man måste ta ut bagaget och passera tullen när man kommer utifrån. Och då kan ni ju tänka att det blev panik. Men märkligt nog kom våra väskor fort. Vi sprang genom tullen och checkade in igen och sprang till säkerhetskontrollen. Och där fattade folk vår belägenhet så alla släppte förbi oss i kön. Och så sprang vi igen. Till gaten som var stängd.  Men tro det eller ej. Dom öppnade den för oss så vi kunde flyga med. Jag fick sista platsen. Första gången jag flugit baklänges. Och bagaget kom också med.

Det kom ett svar

Tyvärr funkar inte inklistringen av någon anledning.

Men svaret gick ut på att man använt sig av telefonförsäljare i tio år. Att det var en marketingfirma som var specialiserad på ideella organisationer. Det hela var ett erbjudande att skänka via autogiro. Vilket enligt svaret uppskattats av de flesta uppringda.

Så upplevde jag inte samtalet. Det var forcerat och gick ut på att jag skulle ge mer annars var jag en dålig människa.

Jag kan inte fatta hur en seriös organisation kan använda sig av telefonförsäljare. Alla vet väl hur avskydda de är.

 

Häromkvällen blev jag uppringd av en telefonförsäljare som representerade Svenska kyrkans internationella arbete. Damen läste upp ett formulär som gick ut på att det var så synd om någon grupp just då. Hon malde på och tiggde pengar. Eftersom hon visste att jag brukade ge. Till slut klippte jag av med att jag faktiskt ger en hel del till det internationella arbetet och att det här var ett meningslöst samtal.

Jag blev illa till mods. Ska kyrkan göra så här? Försöka utnyttja de som redan ger för att få in mer. Och det är ju så känsligt, för vem av oss ger tillräckligt? Även om vi gav allt vi äger skulle det inte räcka till att avhjälpa världens nöd. Det är så billigt att spela på det dåliga samvetet.

Det finns andra organisationer som också tigger med tvivelaktiga metoder. Och jag blir så less och vet inte om jag alls vill stödja något om det bara innebär att jag får telefonkrav och brevkrav?

Påven i Lund

Det går knappast att sätta ord på det som hände i Lund denna dag. Aldrig förr har en påve varit i Lunds domkyrka. Att han skulle komma för att fira reformationen är så osannolikt att man knappt kan tro det. Det blev en stark manifestation omkring det som enar. Om ordet och dopet och trosbekännelsen.

Och längtan efter gemenskap kring nattvarden. Kanske kommer det i vår levnadstid. Påven var ju tydlig i sin tro på att lutherska kyrkan ska få full gemenskap med den katolska. Den ortodoxa är också på väg att godta den katolska efter 1000 år.

De frikyrkliga rörelserna vet jag inte var vi har. Många baptister har svårt att förstå de gamla kyrkorna. Och känner ingen längtan efter förening. I bloggvärlden har jag mött många frikyrkliga som tar kraftigt avstånd från de gamla kyrkorna. Men vi har inte råd att strida syskon emellan. Vi måste förenas som ett tecken för världen.

 

Reformationen

Den ska firas i år. 500 år. Ingen finns som kan berätta hur det verkligen gick till.

Till Lund kommer självaste påven Franciskus. För att fira att en del av kyrkan bröt sig loss och bildade eget. Egentligen lite speciellt, faktiskt. Men katolska kyrkan har i nutid gett Martin Luther rätt i mycket. Hans syn på rättfärdigheten till exempel. Det är tron som frälser, inte gärningarna. avlatshandeln som Luther kämpade emot är avskaffad sen århundraden. Den djupaste skillnaden idag är nattvardssynen. Katolikerna hävdar att bröd och vin blir Jesu kropp o blod. Medan lutheraner säger att det är kropp och blod i  med och under bröd och vins gestalt.

Det kommer att bli Tv…

Brundöysund

Jag har inte ens tagit några bilder. Det fanns inget att fotografera. Vi for dit igår. Tittade på stan, åkte ut ”Hattorget”. En märklig fjällformation med ett håll mitt i. Men det var rullande stenar på vägen upp så vi insåg att vi måste vända. Vi är för gamla för sånt.

På kvällen åt vi lutfisk! Ja, den har premiär nu här. Fisken var ok men den badade i skirat smör och fläskfett. Klibbiga tärningar av fläsk simmade runt. Ärtpuré, mer smör, sirap, brunost, senap mm var tillbehör. Nja, då är nog den svenska varianten med vitsås bättre. Vi brukar ha tärnat bacon som fått rinna av ordentligt. Lättkokta ärtor.

Frukosten var ätbar. Men ingen lyxkänsla alls.

Högmässan blev ganska lång. Det var två barndop och en barnkör som sjöng. Ganska högkyrkligt stuk. Fint. Prästen sjöng mycket vackert. I Norge kan den sångkunnige prästen sjunga nästan allt i gudstjänsten. Inte gärna predikan förståss.

Lunch vid Laxforsen. Fin utsikt, men vi kom inte fram till någonstans att fotografera.

Söndag

Fortfarande har jag svårt att förstå allt som sägs med den dialekt som talas här. Lite svårt också med TV. Men jag läser tidningen och förstår allt. Och jag förstår textade program.

Gudstjänsten har i stort sett samma utformning som i Svenska kyrkan. Det är små detaljer som skiljer. Saker kommer i lite olika följd. Man klämtar klockan före och efter gudstjänsten. Idag var det dop och även missionsföredrag så det blev ganska långt. Men det var fler människor än det brukar vara i Sverige.

Jag kommer att vänja mig. Men snart måste jag åka hem för att jobba om jag inte får en tjänst här. Och för att arbetsträna.