Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mässa’

Idag regnar det. Men vi tog taxi till centrum för att övervaka den engelska mässan. Engelska eller engelska+ Agendan stämde inte heller.

Tillbaka på hotellet låg en lapp om att chefen för receptionen ville prata med oss. Hipp. En gång i Indien var vi ute för det. Vår räkning till hotellet översteg 2000 kronor och då blev de rädda att vi inte skulle kunna betala. Så var det inte denna gång. Det handlade om att vi skulle ha klagat på hotellet. Att vi inte var nöjda med rum, personal, restauranger. Vi blev bestört. Vi är ju så nöjda med hotellet. Personalen är fantastisk.

Men maken gick en dag upp på rummet för att hämta datorn. Städerskan var där, dörren stod öppen, han gick bara in och hämtade den. Hur kunde städerskan veta att han bodde där? Det kunde varit vem som. Någon som bara gick in och tog för sig.

Detta hade blivit en stor grej.

Nåväl vi pratade oss samman och som en gest skickade de upp en flaska vin och ett fruktfat.

Read Full Post »

Det är pingstdagen idag. Texterna handlar om hur den helige ande utgöts över lärjungarna. 50 dagar efter påsk. Jesus hade uppstigit till himmelen(Kristi himmelsfärdsdag som vi firade härom torsdagen). Lärjungarna var villrådiga. Vad skulle de göra nu. Att Jesus levde hade de ju sett med egna ögon. Men hur skulle de förhålla sig till det? Ja, tänk själv…

Då faller helig Ande över dem som eldslågor. De blir uppfyllda. Och förvirringen, tvehågsenheten och rädslan är i ett ögonblick borta. De börjar förkunna på alla språk. Jerusalem var fyllt med folk från olika delar av den då kända världen. Alla fick höra evangeliet på sitt språk. 3000 personer döptes den dagen. Och budskapet fördes ut av dem i hela världen.  Till slut även till oss.

Men får den helige Ande en chans idag? Vi är så duktiga i kyrkan nuförtiden. Fastän strömmen bort från henne är så tydlig. Vi förskansar oss. Försöker se positivt på konfirmandsiffrorna, gudstjänstbesöken och antalet förrättningar. ”Det kunde varit värre”. Typ.

Släpper vi inte fram helig Ande är kyrkan snart död. Idag varnar och manar texterna om det. Men vi har blivit rädda för andens gåvor… det är som om obehagliga sekter och extrema församlingar tagit andens gåvor som gisslan. Och det finns en chans till makt om man säger sig tala profetiskt… Men det finns ett sunt förhållande också. Vi måste våga undersöka det.

Jag har predikat idag. Lite i samma anda som ovan.

Det blev lite snurrigt. Jag fick inte till mikrofonen. Lyckades bryta av röret. Pinsamt. Men vi fick till det tillslut. Men när vi ställt upp oss för procession viftade kyrkvärden med kollekthåven istället för processionskorset. Och låtsades gå in med den… Prästen och jag höll på att explodera i skratt sekunderna innan intåget.

Det är ofta så där inför en gudstjänst. Tusen saker som bara händer. Men för det mesta lyckas vi samla oss i bön innan vi går in.

Read Full Post »

Julfriden infinner sig. Dottern o mågen har gått till sängs. De har en lång resa framför sig i morgon. Yngste sonen kom med en ny cd-grej till TVn. Han söker alltid igenom vårt hem för att sen komma med vad han tycker vi behöver. Han installerade mojängen och visade hur den funkar och drog nödvändiga sladdar. Jag suckade och undrade hur vi skulle klara oss utan honom. ”Men jag är ju sladdbarnet” sa han.

Om en stund ska jag gå till midnattsmässan. Till stallet där Gud själv ligger uppå strå.

Hade gärna delat julens gudstjänster med den församling där jag arbetar. Men det är för bökigt att fara dit. I synnerhet som min församlingskyrka nästan ligger utanför dörren. Jag har ju varit van vid att tjänstgöra i gudstjänsten eller åtminstone bo i församlingen och naturligt gått i kyrkan även när jag var ledig.

Read Full Post »

Besökte idag församlingskyrkan. Det firades mässa. Inte så lite folk. Efter mässan inbjöds till kyrkkaffe och föredrag av Annika Borg. Hon är teologie doktor, präst, författare och debattör. Hon har inte alltid mitt medhåll, men hon är en spännande röst.

Lite konstig kändes det att hon inte deltog i gudstjänsten utan kom till kaffet. Hon hade kanske sina skäl, men jag tror att en ursäkt för det hade varit klädsamt. Och det var fler som kom utan att ha varit med om gudstjänsten.

Hennes föredrag höll en akademisk nivå. Som krävde lite förförståelse för att hänga med. Hon talade om den bok ”Svenska kyrkan i fritt fall” som snart kommer ut på det förlag där Christer Sturmark är förläggare. Hon bekymrade sig för debattklimatet, för att ca 20 personer styr kyrkan, att glappet mellan makten(biskopar, biskopsmöte, kyrkomöte) och den lokala nivån(församlingspräster, kyrkoråd och kyrkfolk) blir allt större. Hon berättade om hur det kan gå till när någon osynliggörs i debatten. Hon använde inte ordet mobbing, inte heller härskartekniker. Ändå var det just det hon beskrev. Den trånga värld kyrkan kan vara. Där vissa åsikter är så förbjudna att det går till personangrepp.

Samtalet efteråt gav lite olika inputs. Smärtsam var att höra att Lennart Koskinen haft kristen begravningsgudstjänst tillsammans med buddistiska munkar. Den döde var inte medlem av Svenska kyrkan och var känd för att vara buddist. En sammanblandning av religioner som anmälds till ansvarsnämnden för biskopar. Koskinen lär enligt denna utsaga ha ljugit sig ur situationen.

De lokala förtroendevalda hävdade att det inte hjälpte att makteliten förespråkade, när man på lokalplanet sårade människor dagligen. Det gavs exemplet att en dopfamilj inte fått ha de psalmer de önskat vid dopet. Det kändes som att man ville problematisera.

Sen kom dottern, mågen och barnbarnet. Lilla damen blev nästan bestört över att det i hennes leksakslåda(som hon och jag fyllde tillsammans i somras) fanns några nya saker. Jag trodde i min enfald att det var saker hon känt fattades… Och så hade jag kompletterat med de sakerna. Inte helt bra! Fick jag inse, hon skulle varit med… Ja, det begriper jag nu. Att vara snäll på sitt eget vis är inte alltid bäst. Men hon spöade mig i Memory. Vilket jag förutsett.

Read Full Post »

… tar jag upp frågan om vad som är nattvard och inte.

Jag vet ju inte egentligen. Men återigen har jag mött detta med flumgudstjänster. Fina ord, men utan Kristus. Man talar om tolerans. Men på vems villkor? Tolerans för det egna, inte av andra?

Det uppmanas att uppleva Kristi kropp och Kristi blod. ”Uppleva”. Det gjorde barnen som firade mässa med nyponsoppa och biskvier.

Och det är det där med att uppleva som blir problemet. Jag kan sällan känna något. Men vilar i att det är Kristi kropp och blod. Man behöver inte uppleva något. Men om detta nya sätt med majsbröd och druvsaft är en objektiv mässa eller något man ska uppleva? Tvekade igår inför om jag skulle ta emot. För jag orkar inte uppleva. Jag behöver få vila i trygghet om att det är Kristi kropp och blod jag tar emot.

Jag vet att bruket av majsbröd och druvsaft breder ut sig. Vet att det är i solidaritet med nyktra alkoholister man tvingar fram användningen av druvsaft. Men ingen av dessa utpekade var med vid mässan. Däremot var en person med vid avslutningsfesten. Där serverades vin, rikligt.

Hyckleri, ”upplever” jag det som.

Scrolla och fin fler inlägg i ämnet.

Read Full Post »

Det är söndag kväll och snart dags att sova. En ny arbetsdag i morgon. Men det händer lite i bloggosfären. Nästan som på AB-tiden då bloggrälen var många. Idioterna via de normala kändes det som ibland. Fast vi som tycker oss vara normala normalt sätt kan ju bli onormala, normalt sätt när vi möter det onormala. Ja, kanske det är normalt att reagera onormalt på det som är normalitet för de som är onormala…?

Men min dag har varit i Herrens boningar. Fem timmar konfirmander mitt under hockeyfinalen. Det blev en deal. Vi jobbade effektivt med pauser där det var tillåtet att via mobiler se utvecklingen. Ändå lyckades vi få dem intresserade. 15-åringar som för första gången får bläddra i en Bibel…

Mässa var det också. Lite strul. Jag fick be några visa lite respekt. Fast egentligen vill de inget illa. De är bara tonåringar.

Men starkast var vår unga ledare, några år äldre än konfirmanderna, som höll den avslutande andakten. Hon höll ett vittnesbörd som fick alla att stilla sig. Gud var närvarande. Och lovsången som avslutade dagen steg uppåt.

Read Full Post »

Vi fick varsin vit ros efter gudstjänsten. Vi klarade konfirmation och mässa på 1 timme och 15 minuter. Helt ok. Nångång har ungdomarna  velat ha en massa olika dramer och tal så det gått upp emot två timmar innan vi varit klara.

Men i år var dramat alldeles lagom. De hade jobbat bra på det. Visst var det nån miss, nån som inte hördes. Men det är oundvikligt. Själva konfirmationsakten sen var gripande. Flera av konfirmanderna var nära tårarna när vi la händerna på dem och bad. Men det blev även här lite förvirring kring när de skulle stå och när de skulle knäfalla. Men det var nog kyrkoherden som inte var tydlig i sina tecken.

Efter själva konfirmationsakten började mässan. Ungdomarna kommunicerade först vid altarringen. Efter det gick vi ut i koret och församlingen fick ta emot där. Gående kallar man det. Det betyder att man går fram i ett led och tar emot bröd och vin stående i koret. All min erfarenhet säger att det blir fler nattvardsgäster så. Det är inte så utlämnande som det är att böja knä vid altarringen. Inte samma känsla av att bli uttittad. Att glida med i raden känns mer anonymt. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Nästan alla i kyrkan kommunicerade.

Efteråt blev det kram och tack på kyrkbacken. Man hoppas ju att de fått med sig något och att vi får se dom ibland även i fortsättningen. Konfirmationen är ju inte slutet utan början på livet med Jesus.

Read Full Post »

Older Posts »