De tiggande rumänska romerna har väl de flesta stött på. De sitter utanför affärer i de flesta städer idag. Oftast närmast apatiska. Enstaka gånger går de runt och är påträngande.
Vi upplever obehag. De stör vår idylliska värld. Ryktena säger att det är organiserat. Det behöver inte vara så. Men det finns säkert de som skor sig på att transportera dem hit. Och tar betalt för det. Så många tiggare har en skuld de ska betala innan tiggeriet blir lönsamt.
Ingen människa blir tiggare för skojs skull. Det är inte lättförtjänta pengar.
Rumänska myndigheter har ett ansvar. Vi som möter dem har också ett ansvar.
En bra redovisning och med lösningsförslag finner vi i DN skriven av:
Rickard Klerfors, ekonom, verksam vid hjälporganisationen Hjärta till Hjärta och som volontär vid Crossroads. Har erfarenhet av arbete med och för romer i Albanien, Bulgarien, Rumänien och Serbien. Arbetade i Rumänien mellan 1994 och 2005 och talar rumänska.
kyrksyster 
Känner det som om vi i Sverige måste lösa våra egna, problem med fattiga, och medellösa innan vi går ut i EU, och försöker hjälpa. Romernas problem borde EU, som ska vara Demokratiskt ta i håll med. Rumänien är ju en EU medlem. Att Rumänien måste få hjälp med sina Romer är ju helt klart.
Svante
Lite grann kan jag känna som för hur vi i mitt nya pastorat agerar gentemot bidragsbehövande. Vi ger inte längre akut hjälp utan erbjuder tid för samtal och bedömning varefter en summa erbjuds.
Det är bra på sitt vis, för det akuta ska socialjouren ta. Men de är ganska tuffa där, och vänder man sig dit blir man registrerad. Så jag har tidigare hjälpt framförallt unga kvinnor från att hamna i socialregistret.
Så, ja, ska vi strunta i akuthjälpen, den där slanten, och hänvisa till EU istället?
Jag tycker inte om EU, och har inte röstat ja till EU. Trots detta är vi medlemmar där, och jag tycker inte om att EU Länder skickar ut sina hjälpbehövanden till andra EU Länder. Där är det EU måste gå in, och de till att den välfärd, som anses finnas inom EU blir placerad i de länder som är i behov av den. Vi i Sverige måste också dra vårt strå till stacken för att hjälpa andra EU länder. Vi måste också lära oss att det inte är skamligt att söka hjälp av samhället när vi har det svårt. Att be samhället om hjälp var en rättighet vi hade på 60 till 80 talet, nu vet jag inte vart detta tagit vägen. Tror också att du gör vad du kan för mindre bemedlade.
Svante
Jag röstade ja till EU. För att jag såg att det skulle i bästa fall bevara freden i Europa. Och för att vi endast enade kunde stå emot USA:s allt mer dominerande attityd i världen.
Naturligtvis har EU ansvar för samtliga invånare. Men det är ”vistelsebegreppet” som gäller. Rumäner som är i Sverige har rätt till hjälp här. På samma villkor som svenskar. Vi har en bättre socialvård, men inte tillräcklig. Och det är förbaskat svårt att få rätt mot en trilskande socialnämnd.
Så… tja… ska man ge elelr ej?