Om hemligheter

Svenska dagbladet har på nätet en frågelåda med svar. Uppförandekoden. Idag läste jag om vännen som bävade inför att upplysa sin vän om att hon hade en annan mor än den som fanns på papperet. https://www.svd.se/avsloja-hemligheten-som-jag-burit-pa-i-alla-ar

(Jag får inte till hur man länkar. Så dumt.)

Jag har tystnadsplikt. Det är bra. Men ibland kan den kännas som något som skadar mer än den hjälper. Tänker speciellt på en man vars livshistoria jag delat. I ett helt annat sammanhang möttes vi igen. Han var mycket ifrågasatt där. Man förstod sig inte på honom. Jag visste det de inte visste. Men fick inte ens avslöja att jag samtalat med honom. Hade omgivningen vetat hade de kanske hjälpt honom och inte fördömt.

Read Full Post »

Kvinnorna får alltid betala

Såg delar av Uppdrag granskning igår. Ifrågasättandet av de kvinnor som påstår sig blivit sexuellt påhoppade av Fredrik Virtanen. Ord står mot ord. I något fall kunde man hitta gamla FB-inlägg som hänvisats till, och finna att de var ganska oskyldiga.

Fredrik Virtanen fick snyfta ur sig sin version. Kanske är han ingen förövare, vad vet jag. Men det som stör mig att det nu kommer det ena efter det andra försvaret. Kvinnorna ljuger.

Gör alla dessa kvinnor det? Knappast. Sexuella trakasserier och närgångenhet är nog mycket vanligare än det som kommer fram. Men som alltid vänds det mot kvinnorna i alla fall. Det är inte vad kvinnor fått stå ut med som är i centrum längre, nu är det de    stackars män som anklagats som det är synd om. Drevet vänder om.

Jag blev en gång sexuellt berörd av en ny chef. Det pågick en massa trakasserier omkring mig efter det. Man snokade i allt. Man anklagade mig för ett antal vaga saker och domkapitlet hjälpte till.

Det slutade i Svenska kyrkans överklagandenämnd. Där jag blev helt friad från Domkapitlets dom.

Kvinnorna får alltid betala.

Read Full Post »

Klara mig själv

Idag har jag städning. Hon ska städa ur gästhuset också. jag har ingen hemtjänst längre. Det de hjälpte mig med kan jag själv nu. Jag kan klä av och på mig, jag kan ta mina mediciner och prover och sprutor. städning fick jag inte efter som jag har en frisk man. Men han vill ju inte ägna all tid han är här åt att städa och fixa, så vi har anlitat en städfirma. Det är ganska dyrt, trots RUT. Men vi tar den kostnaden. Och vi vet att tjejen har lön och det betalas vitt.

Är RUT och ROT bra? Vi har målat om med ROT, likaså satt in reningsverk. Räknat ut hur långt det räcker så att vi får ut maximalt per år. Men allt fullt lagligt. Det är inte lika kontroversiellt som RUT. Ska alla klara att ta hand om sin egen skit? Hämta sina barn på dagis? Kan kvinnor göra karriär trots barn?

 

 

Read Full Post »

Fattigpensionärer

Media tävlar om vem som kan skriva den värsta artikeln om fattiga pensionärer. Det ska vara maffigt och tragiskt på en gång. Vet ni vad man kallade sånt förr? Socialporr.  När tidningar skriver för att få sitt scoop. Ge läsaren en upplevelse. Och vi läser.

Men den stackars människa, vars elände getts uppmärksamhet, försvinner ut i glömska. Allt fortsätter att vara eländigt.

Pensionärernas situation måste åtgärdas. Inte bara publiceras. Det är en sak att ta upp frågan i media, en annan att frossa i enskilda människors fattigdom.

Jag närmar mig snart pensionen. Den blir lägsta nivån. Jag har studerat, fött och vårdat barn, varit sjukskriven och arbetslös. Det straffar sig i pensionen. Mer behöver inte sägas om mig. Desto mer bör det fokuseras på siffror och fakta.

Det är inte rolig läsning. Bara några kronor över existensnivå. Det är det nya pensionssystemet vars effekter nu blir tydliga. Jag förvånades när riksdagen antog det. Men det gällde ju inte dom. De skulle gå i pension med höga pensioner. Det nya skulle halas in tid efter tid. De senare får nu sin pension helt ur det nya systemets. Så nu märks det.

Man måste kunna leva på sin pension. Inte bara överleva. Inte bli försörjd av sina barn. Jag vet inte om 600 kr räcker för att göra det rejält bättre

Read Full Post »

Häxbränning

Idag har jag varit i Torsåker. Där den stora häxbränningen skedde 1675.

Varför brände man häxor? Det var masshysteri. I hårda tider behövde man ett svar på varför kon sinade eller varför det blev så mycket ogräs. Eller vad det nu var man plågades under. Häxtron kom krypande från södra Europa och spreds som en löpeld när den väl fått fäste.

Barn drogs in för att vittna om Blåkulleresor. Misstänkta häxor torterades till erkännande. Det var ett renande kändes det säkert som. Man valde ut de man ville bli av med och de dömdes. Men först på 1600-talet började man avrätta trollkonor och trollkarlar, ja även barn. Det finns fall där man istället har bett församlingen att be för den dömde. Förvissning från orten förekom också. En enda gång vet man säkert att man brände en häxa levande. Man halshögg i regel före bålet.

Kyrkan och länsman och särskilda utsedda jurister var domstol. En mörk fläck i Europas historia. Kyrkan stod inte utanför, men var dock inte pådrivande. Många präster försökte få slut på eländet.

Så småningom vaknade folk till sans och man slutade jaga häxor. Läkaren Urban Hiernäs anses vara viktig i det sammanhanget.

 

Read Full Post »

Korea, lugnet före stormen?

Bilderna från Korea är så fina. Handskakningar och kram. Leenden och förtroliga samtal. Äntligen ska det bli fred.

Men någonstans inom mig misstror jag det jag ser. Varför så vänskapligt just nu? ”Peace in our time”. Världen skälver av alla konflikter. Vart är vi på väg? Har vi ett storkrig till att vänta oss. Kommer vi undan denna gång?

Min rädsla är adekvat. Men jag kan bara be.

Read Full Post »

De sista överlevande

Ikväll har jag varit på församlingsafton. Jag hade nästan glömt bort det när svärsonen ringde och frågade om han skulle hämta mig. Han hade kommit ihåg att jag ville dit. Han körde mig till församlingsgården och hämtade mig sen. Första gången jag varit ute ensam.

Livia Fränkel är 91 år och bland de sista som kan berätta om hur det var i Förintelsen. Det var naturligtvis gripande. Hon berättade om sin barndom. Men mest om europeisk politik vid denna tid. När berättelsen hade fört oss till Auschwitz-Birkenau slutade hon tala. Resten kunde man läsa i församlingsbladet. Jag blev lite besviken över att hon inte berättade så mycket om lägertiden.

Det som fastnade mest hos mig var hur tyskarna bit för bit försämrade deras liv. Först småsaker som man bara skakade på huvudet åt, sen alltfler inskränkningar. Inte ens när de blev instängda i ett ghetto tog man det på allvar. Men när de fraktades iväg i godsvagnar och vistades i den stank det blev där så förstod dom allvaret. Det är som grodan som stannar i vattnet om man värmer upp det gradvis.

Det får inte glömmas bort. Det får inte hända igen. Vilket det kan om vi inte har ögonen öppna. Naturligtvis kommer det inte att ske på exakt samma vis. Men folkslag, grupper, politiska partier, vissa åsikter, troende av alla religioner kan snabbt bli tillåtna syndabockar.

 

 

Read Full Post »

Har ni varit med om att…

… det är någon annan än chefen som styr? Det är nog ganska vanligt att chefen kan sitt jobb men inte har förmågan att leda. Då uppstår det småpåvar som drar sin egen linje och påverkar hela arbetsplatsen.

Det är i min erfarenhet någon ganska långt ner på avlöningslistan. Vaktmästare, assistenter eller någon liknande. De kompenserar sig själva genom att skrämmas, förtala eller ställa till med scener Får alla att gå på tå för att undvika bråk, För man förlorar ändå alltid. Ofta hamnar någon i kläm mellan chefen och den självutnämnde och blir slagfält.

Chefen anar men förtränger ofta problemen. Njuter istället av sin titel och sin lön. Låter aldrig något komma upp till ytan. Den oskyldige får ofta skulden så kan chefen skärma av sig.

Berätta gärna om era erfarenheter!

 

Read Full Post »

Psykiatrin och blodpropp

Har just tittat på Uppdrag granskning på Svt play. Om Daniel som dog efter bältesläggning inom psykiatrin. 42 timmar låg han fastspänd och när han steg upp dog han av blodpropp. Jag har aldrig varit inne på en psykavdelning. Men jag kan föreställa mig när det blir kris mellan patient och vårdare att då är patienten helt i underläge. Han/hon ska fostras till att vara lugn och inte visa sitt dåliga mående. Psykiatrin är inriktad på att med olika metoder ta ner människan. Bältesläggning, isolering och en del av medicineringen används som straff.

Jag har ibland depressioner. Tyvärr kan jag inte säga att jag fått så mycket hjälp för det av vården. I bästa fall vänlighet och mediciner. Jag har skickats runt i vårdsystemet bland allmänläkare och psykiatrin. Träffat kuratorer. Men inget har hjälpt. Den enda fungerade hjälp har jag fått av honom som i bloggen kallas biktfadern. Han har lyssnat tålmodigt, han har accepterat att jag under en tid blev beroende av honom för det reparerade en del av mitt inre. Han har sagt sanningar, hört min bikt och smort mig med olja. Närhet och tillit måste få finnas om man ska bli bättre. Blir man lyssnad till börjar man sen att lyssna. Alla präster och diakoner är inte lämpade för samtal. En del är gränslösa eller självupptagna. Man kan få leta lite för att hitta rätt person.

Sen funderar jag över den vård jag fick på sjukhuset i höstas. Jag låg en månad i sängen utan att jag fick stiga upp. Inte bältad men instängd mellan grindar som jag inte kunde öppna. Klart jag blev orolig. Jag var traumatiserad efter tiden i respirator. Hade ont. Men blev åthutad hela tiden. Inga mediciner varken för psyket eller för värken. Ingen hand att hålla när det var som värst. De antidepressiva drog de undan alltihop på en gång. Också livsfarligt.

Efteråt inser jag att jag kunde dött av blodpropp

Read Full Post »

Skamlöshet

Alla minns vi väl Martin Ljung och ”Esteeer, vi är här nu!” Snyltgästerna. Förr kunde man höra diskussionerna i media om hur folk kan utnyttja släkt och vänners sommarstugor. Det var länge sedan jag läste nåt om saken.

Men nu är det så att jag sitter i vårt hus i skärgården. Är här mellan läkarbesök. Det är vinterbonat så det går bra. Men isgatan på vägen gör att jag inte vågar gå ut och än mindre starta bilen. Svärsonen har bunkrat upp åt mig.

Det är ett fint ställe vi har. Sällan man kommer över ett sådant. Och vi har inte haft snyltgäster. Snarare tvärtom, vi har fått övertala folk om att de är välkomna. Men nu berättar barnen om en person som nästan flyttade in i somras. Trots påpekande om att det var föräldrarnas ställe kom han förbi hela tiden. Utgick från att det fanns mat också för honom. Gick omkring som om han ägde stället. Och rörde inte ett finger för att hjälpa till med något.

Den typen av människor möter man ju ibland. De som inte har skam nog att bete sig ödmjukt på andras domäner. Man kan möta dem yrkesmässigt eller i umgänget. Ja, även i släkten. De har inga gränser. Sätter man sådana försvinner de. Besvikna, men snart letande efter andra offer. Jag funderar ofta över hur de tänker. För jag kan inte förstå skamlöshet.

 

 

 

Read Full Post »