Idag för 28 år sedan låg jag och vred mig i eftervärkens tortyr. På morgonen hade jag fött ett välskapat gossebarn. Mitt sladdbarn.
Så fort åren gått. Även om pojken själv säger att han känner som sig som ungefär 23…
Man är barn och ungdom längre idag. Skaffar familj senare i livet. Men i min ungdom var familjebildandet centralt. Det uppmanades till och med. Vi var studenter när vi fick vårt första barn. Hyran fick vi betalt i stort sett genom generösa bostadsbidrag. Vi fick extra studielån… allt sånt är borta. En oplanerad graviditet kan bli en katastrof. Senare infördes flerbarnstiläggen som gynnade oss. Tyvärr fick vi också vara med om när barnbidrag och bostadstillägg avskaffades eller sänktes rejält. Det tog hårt i vår ekonomi.
Jag gifte mig när jag var 21, fick mitt första barn som 23-åring. Sen två till snabbt. För att sen vänta några år. Jag har naturligtvis fått offra en del. Jag fick inga vilda studentår. Men det hade jag rasat av mig tidigare i min värstingtid.
Men med den alltid ökande medellivslängden väntar de flesta ”till sen” med både studier och familjebildande. Vet inte om det är så bra…
kyrksyster 
Att vara förälder kräver en väldig massa ork. Ju längre man väntar med att skaffa barn, desto mindre ork att ta hand om dem.
Min syster fick tre barn på 19 år. Hon brukar säga att det hon inte hade i ork som 40-åring, det hade hon i erfarenhet. Men det var ju inte hennes första barn.
Jag har också funderat mycket över det där med att man skaffar barn allt senare. I vissa fall är det ju helt ofrivilligt, man har bara inte träffat den man vill dela livet med, men andra skjuter upp och skjuter upp, vill att allt ska vara på plats innan. Mitt tredje barn blir 29 i år och han har inte familj.
Det är bara ett av mina barn som har familj…
Fast faktum är ju att vi inte i alla tider fått barn tidigt, före industrialiseringen så var det faktiskt vanligt i stora delar av befolkningen (den fattigare delen) att vänta till fram mot 30 med att gifta sig och skaffa barn. En stor orsak var för att man inte skulle behöva få så många barn. Det blir stor skillnad om man gifter sig vid 20 eller vid 30 i en tid utan preventivmedel i antalet möjliga barn. Självklart dog fler barn men en kvinna på 30 år har ofta minst 15 fertila år kvar och får man ett barn ungefär vartannat år så blir det ändå kanske 7-8 st varav kanske 3-5 överlever. Gifter man sig vid 20 blir det 25 fertila år istället och då ökar antalet potentiella barn väldigt mycket mer och risken blir istället att man får så många barn att man inte kan försörja dem…
Jag fick barn vid 30 (eller tekniskt sett 29 men jag fyllde 30 dagen efter dottern föddes) och även om säkert alla säger så om sin egen ålder när det blev föräldrar så tycker jag det är en rätt bra ålder.
På 1700-talet överlevde få barn. Medellivslängden var låg. Det gjorde också att de långa äktenskap vi tar för givet inte fanns. Folk dog och man gifte om sig. Saker har inte alltid varit som vi tror.
Jo, fast medellivslängden var låg för att många dog som barn och många kvinnor dog i barnsäng. En man som levde till sin 20-årsdag hade ungefär lika stor chans som en nutida människa att se sin 65-årsdag och en kvinna som levde till 40 likaså. Man ska inte luras av den låga medellivslängden, många människor blev faktiskt gamla även enligt våra uppfattningar, det var bara att fruktansvärt många fler dog som barn och att föda barn var farligt för kvinnor. Tex så blev ungefär lika många 100 år gamla på medeltiden som för 50 år sedan, de senaste åren har antalet 100-åringar ökat men kanske antalet friska hundraåringar faktiskt ännu är ungefär detsamma.
Historieläraren vaknade till liv här…
Det är roligt att du delar med dig av kunskapen. Vi fick lära något nytt av din kommentar. Tack!
Visst var det så som ni skriver både Elin och kyrkis. Det kan de flesta som släktforskat se svart på vitt många gånger. Av min farmors tio syskon dog hälften i späd ålder eller i tjugoåren. Resten blev 80 och 90 år. Farmor själv blev 97. Hon var född på 1870-talet. Ett perfekt illustration över hur lätt man luras av medellivslängden många gånger. Jag minns hur det gick upp ett ljus för mig när jag läste på om 1800-talet en gång för länge sen. Jag kände mig lurad av skolans historieundervisning som bara pratat om medellivslängden och gett helt fel intryck.
Att många skaffar barn så sent idag tror jag beror på svårigheten med jobb och bostäder. De ungdomar jag känner har fått sina första barn nu vid ca 35, eller så for de hade ett fast jobb och förstahandsbostad för att uttrycka det annorlunda. Det är en avgrund mellan nu och 70-talet när jag fick barn. Jobb fanns och bostäder vad det lite sämre med men inte som idag där man måste kunna ta miljonlån för en bostadsrätt. Jag avundas dem inte.
Det är tufft att ha barn idag. Inte bara ekonomiskt. Kraven på tid och engagemang i olika aktiviteter gör föräldrar slitna. Det börjar tidigt. 3-åringar ska ha minst två aktiviteter varje helg. Det är tuffa prioriteringar. Mor- och farföräldrar ska också ha sin tid för att njuta av ungarna. I bästa fall blir det en avlastning.
Haha, jag skrev en bokstav fel i mitt namn så nu inväntar min kommentar granskning bara för det. ”Eugenia” med a och Eugenie är förstås samma person; ett rent skrivfel.
Jag ville tillägga en sak. Jag läste också på universitetet på den tiden man fick tillägg på studielånet om man hade barn, och utan det hade jag aldrig kunnat göra det. Det är som du säger borta idag och där har vi en sak som direkt motverkar strävandena efter att bredda intagningen till fler grupper.
Man ska inte säga att det var bättre förr påstås det, men vissa saker VAR bättre förr.
Jag tror inte heller att det alltid är så bra att vänta till ” sen” . Det där ” sen” kanske inte kommer
Så blir det för vissa..
Ja
Jag var nyss fylld 38 när jag fick mitt första och enda barn. Hade det varit möjligt hade jag fött henne tidigare, men då hade det ju inte blivit just HON. ;-). Så tänker jag.
Man får ju dom då de kommer…