Jobbig dag

Dagen började med läkarbesök. Jag måste ha nytt läkarintyg. Nu på 75%. Ett besök hos diabetessköterskan. Jag har på tok för högt socker. Nu måste bröd, potatis, ris och pasta bort. Likaså frukt.  Det är grönsaker, fisk, kött och vatten som blir kvar.  Känns som att allt tas ifrån mig. Det blir svårt på jobbet, svårt i umgänge med en så strikt diet. Och tråkigt.

Sen for jag till jobbet. Fick vänta på chefen. Men sen ett kort samtal om arbetsuppgifter. Lite tråkigt att jag känner att jag inte riktigt blir tagen till vara. Jag får det som blivit över. Mycket ensamarbete. Inget arbetslag. Det kräver ödmjukhet och uthållighet om detta ska gå.

Men vädret är fint.

Uppdatering: Sköterskan ringde. Jag ska nu ta en spruta varje gång jag ska äta. Helst vid bordet för det är snabbverkande.

Read Full Post »

Kvinnorna får alltid betala

Såg delar av Uppdrag granskning igår. Ifrågasättandet av de kvinnor som påstår sig blivit sexuellt påhoppade av Fredrik Virtanen. Ord står mot ord. I något fall kunde man hitta gamla FB-inlägg som hänvisats till, och finna att de var ganska oskyldiga.

Fredrik Virtanen fick snyfta ur sig sin version. Kanske är han ingen förövare, vad vet jag. Men det som stör mig att det nu kommer det ena efter det andra försvaret. Kvinnorna ljuger.

Gör alla dessa kvinnor det? Knappast. Sexuella trakasserier och närgångenhet är nog mycket vanligare än det som kommer fram. Men som alltid vänds det mot kvinnorna i alla fall. Det är inte vad kvinnor fått stå ut med som är i centrum längre, nu är det de    stackars män som anklagats som det är synd om. Drevet vänder om.

Jag blev en gång sexuellt berörd av en ny chef. Det pågick en massa trakasserier omkring mig efter det. Man snokade i allt. Man anklagade mig för ett antal vaga saker och domkapitlet hjälpte till.

Det slutade i Svenska kyrkans överklagandenämnd. Där jag blev helt friad från Domkapitlets dom.

Kvinnorna får alltid betala.

Read Full Post »

Diabetes

Hettan håller i sig. Det går knappt att vara ute. Vi har snart ett färdigmålat hus. I morgon är det nog klart. Men det finns alltid nåt att göra på ett gammalt hus.

Jag har varit hos diabetessköterskan. Sockret ligger högt och jag är jättetrött. Måste börja jaga socker. Och ta sockervärdet oftare. 12 gånger på dagen och en gång under natten. Blir jag nog inte piggare av.

Diabetes är en dödlig sjukdom. För högt eller lågt socker kan ge hjärnskador. så det är viktigt att hålla koll. Jag har fått byta till ett starkare insulin och höja dosen. Diabetes fick jag efter att ha fått massor av kortison när jag var så sjuk i höstas.

Visste ni att Pro Viva utan tillsatt socker innehåller ungefär sex sockerbitar per  dl?

Read Full Post »

Psykiatrin och blodpropp

Har just tittat på Uppdrag granskning på Svt play. Om Daniel som dog efter bältesläggning inom psykiatrin. 42 timmar låg han fastspänd och när han steg upp dog han av blodpropp. Jag har aldrig varit inne på en psykavdelning. Men jag kan föreställa mig när det blir kris mellan patient och vårdare att då är patienten helt i underläge. Han/hon ska fostras till att vara lugn och inte visa sitt dåliga mående. Psykiatrin är inriktad på att med olika metoder ta ner människan. Bältesläggning, isolering och en del av medicineringen används som straff.

Jag har ibland depressioner. Tyvärr kan jag inte säga att jag fått så mycket hjälp för det av vården. I bästa fall vänlighet och mediciner. Jag har skickats runt i vårdsystemet bland allmänläkare och psykiatrin. Träffat kuratorer. Men inget har hjälpt. Den enda fungerade hjälp har jag fått av honom som i bloggen kallas biktfadern. Han har lyssnat tålmodigt, han har accepterat att jag under en tid blev beroende av honom för det reparerade en del av mitt inre. Han har sagt sanningar, hört min bikt och smort mig med olja. Närhet och tillit måste få finnas om man ska bli bättre. Blir man lyssnad till börjar man sen att lyssna. Alla präster och diakoner är inte lämpade för samtal. En del är gränslösa eller självupptagna. Man kan få leta lite för att hitta rätt person.

Sen funderar jag över den vård jag fick på sjukhuset i höstas. Jag låg en månad i sängen utan att jag fick stiga upp. Inte bältad men instängd mellan grindar som jag inte kunde öppna. Klart jag blev orolig. Jag var traumatiserad efter tiden i respirator. Hade ont. Men blev åthutad hela tiden. Inga mediciner varken för psyket eller för värken. Ingen hand att hålla när det var som värst. De antidepressiva drog de undan alltihop på en gång. Också livsfarligt.

Efteråt inser jag att jag kunde dött av blodpropp

Read Full Post »

En vådlig resa

Tillbaka i Nordnorge efter en vecka i Sverige. Vi har varit hemma och sett om vårt skärgårdshus. Och gjort läkarbesök och annat man behöver göra.

Så har vi också varit med om vårt 7-åriga barnbarns dop. Hon har själv bestämt att hon ville döpas så nu blev det av. Det blev en fin dag för henne och för oss.

Idag var det dags att resa. Det är alltid svårt att skiljas från barnen och barnbarnet. Men lillflickan vill prata med mormor på Skype varje dag. Får se om jag kan möta det.

Det är lite skillnad på ett båtsmanstorp med fyra rum och gästhus och ett hus med 17 rum. Det känns lite ödsligt att gå i alla salar. Och övervåningen liknar en lägergård… Massor av rum på rad utefter en korridor. Nåväl, det är inte för alltid vi ska bo här. Bara ett par år.

Men dagens resa blev dramatisk. Vi hade tänkt att dottern och hennes man skulle kört oss till Arlanda. Men på vägen in såg vi trafiken. Nej, vi kan inte fastna i en bilkö. Så det blev tunnelbana och Arlanda express. Och vi kom ganska exakt. Men sen strulade det med cateringen på planet och bordingen blev förskjuten med nästan en halvtimme. Alltså var vi 30 min försenade till Trondheim. Där vi bara hade 45 minuter på oss att byta plan. Och dom minuterna hade minskat till fem. Dessutom har norrmännen fått för sig att man måste ta ut bagaget och passera tullen när man kommer utifrån. Och då kan ni ju tänka att det blev panik. Men märkligt nog kom våra väskor fort. Vi sprang genom tullen och checkade in igen och sprang till säkerhetskontrollen. Och där fattade folk vår belägenhet så alla släppte förbi oss i kön. Och så sprang vi igen. Till gaten som var stängd.  Men tro det eller ej. Dom öppnade den för oss så vi kunde flyga med. Jag fick sista platsen. Första gången jag flugit baklänges. Och bagaget kom också med.

Read Full Post »

Söndag

Fortfarande har jag svårt att förstå allt som sägs med den dialekt som talas här. Lite svårt också med TV. Men jag läser tidningen och förstår allt. Och jag förstår textade program.

Gudstjänsten har i stort sett samma utformning som i Svenska kyrkan. Det är små detaljer som skiljer. Saker kommer i lite olika följd. Man klämtar klockan före och efter gudstjänsten. Idag var det dop och även missionsföredrag så det blev ganska långt. Men det var fler människor än det brukar vara i Sverige.

Jag kommer att vänja mig. Men snart måste jag åka hem för att jobba om jag inte får en tjänst här. Och för att arbetsträna.

Read Full Post »

Snälla människor och lite om telefoner

De var snälla på mammografin. Jag fick en ny tid redan idag. Men först rehabmöte som jag höll på att missa för trafiken var lika hemsk. Kom i sista stund.

Sen slog vi ihjäl några timmar. Och sist hade maken doktorsbesök. Jag satt på Skärholmens enorma köpcenter och väntade. Kollade lite butiker men kände inte för att shoppa. Det blev bara några pocketböcker.

Men när jag satt där kom två urgamla tanter förbi. Ni vet de där med rullator och färdtjänst. De slog sig ner strax intill mig. De hann inte mer än sätta sig så var smarttelefonerna uppe. Där satt dom och knappade och småpratade lite och knappade igen.

Min snart 93-årige morbror berättade häromdagen att han suttit bredvid en kvinna i kyrkan som under hela gudstjänsten suttit med sin telefon.

Så det är inte bara tonåringar…

Read Full Post »

Dagens irritationsmoment (på tal om Dagen)

Tala om att bli stressad. Jag hade tid för mammografi 16.20. For flera timmar i förväg för jag vet ju hur trafiken kan vara. Men det räckte inte. Det var trafikolyckor och det var avstängda vägar och bussar som fastnat. Förstod av trafikinformationen att det var den värsta dagen i stockholmstrafiken på länge. Satt timvis i kö. När jag äntligen kom fram 16.50 hade de låst, släckt och gått hem. Får ringa i morgon och förklara mig. Men risken är väl stor att jag i alla fall får straffavgift.

Och jag är bara i Sverige denna vecka. Ny tid?

Read Full Post »

Kontakt igen

Så är internet installerat och TV. Men vi måste köpa till några svenska kanaler. Så vi kan kanske få lite hum om vad som händer i Sverige.

Det är kolossalt vackert här. Havsutsikt och vyer av berg. Men det sägs att vintern kommer tidigt. Ingen snö, men isande kyla och blåst. Och mörker.

Vi är på samma breddgrad som Arjeplog där vi tillbringade några år i vår ungdom. Men där var det snö från oktober till skolavslutningen. Här är vi för nära golfströmmen. Det blir inte så kallt egentligen, men eftersom det blåser blir det isigt i alla fall.

Försöker läsa in mig på det ämne jag ska skriva om. Men idag var det svårt att läsa på svenska medan folk pratade norska i rummet bredvid. Och det går ändå sakta för mig. Försöker att inte bli helt passiviserad. Men krafterna är inte så stora.

Eftersom jag ännu inte har arbete här får jag inget personnummer. Det är lite knepigt. Jag är som utanför samhället. Får bara stanna sex månader. Så det är möjligt att jag får åka hem sista februari.

Read Full Post »

Lång dags färd mot natt

Ett hotell i Storuman. Vi har kört 80 mil. Nja maken och sonen alltså. Jag har bara vilat. Ändå kan man bli så trött.

Vi är på väg till Nordnorge och vårt nya liv. Vi räknar med att vara framme i morgon. Och vårt flyttlass kommer också.

Det är svårt att lämna vårt fina sommarhus och barnen. Men vi räknar med att kunna komma några dar i oktober för att vinterstänga huset. Det är ändå gott att ha det kvar. Men vårt vanliga hus har vi lämnat. Snart flyttar ett nytt par in där.

Read Full Post »