Jag sover dåligt. Men jag har idag varit på resa med församlingens pensionärer. Vi var i Stenstorp och besökte Dahlénmuseet och Bonadsmuseet. Lunch åt vi också och eftermiddagskaffe på hemvägen. Jag håller ihop. Det gör jag. Men jag hade inte ork att ta några bilder. Inte att vara spirituell underhållare i bussen heller. Men chauffören var en kunnig man och helt oombedd guidade han oss genom de trakter vi passerade. Mycket intressant. Dock ansåg alla att jag planerat resan mycket bra såtillvida att det bara regnade när vi var inomhus eller satt i bussen. Svarade att det är en av mina specialiteter.
Men förvirringen är fortfarande stor. Jag har ännu inte tagit in att systersonen är död. Det är en kunskap i huvudet, men känslan har inte hunnit ikapp. Stundvis önskar jag att mamma levt och att jag kunnat dela detta med henne. Men samtidigt inser jag att hon skulle varit 88 år. Dottersonen var henne väldigt kär. Hon hade inte klarat detta.
Men jag har pratat med min äldste morbror, 90 år men vital. Det tröstade just för att han inte tröstade. Han lyssnade och bekräftade sorgen. Den fick lov att ta plats.
Jag förstår att det nu kommit i kapp och känns svårt. Men din mamma – jag tror att hon skulle klarat det, trots att hon skulle ha varit 88 år. Hon hade vid den åldern mer än vi andra tänkt att Herrens vägar verkligen är outgrundliga (varifrån kommer detta uttryck egentligen?) och känt sig trygg med att hon snart skulle få träffa honom igen. Det är så jag uppfattat många äldres inställning när yngre dör…
Det är svårare för oss som inte är lastgamla ännu att acceptera…tror jag.
Fast detta är nu nog ingen tröst för dig, som önskar att din mamma levt.
Mamma var ingen enkel person. Därför hade hon inte självklart varit ett stöd i detta. Snarare en person till att stötta. Men hon hade rätt upp de svårigheter som kommer ur att den döde inte hade kontakt med sin far… och andra besynnerligheter.
Ibland (ganska ofta, faktiskt) skulle jag också velat träffa min egen mamma, men klar i huvudet. Hon hade alltid en förmåga att trösta och förklara – och en genuint äkta tro på en GOD Gud.
Kao
Mamma var aldrig lätt. en ibland kunde hon lyssna.