Jag sover dåligt. Men jag har idag varit på resa med församlingens pensionärer. Vi var i Stenstorp och besökte Dahlénmuseet och Bonadsmuseet. Lunch åt vi också och eftermiddagskaffe på hemvägen. Jag håller ihop. Det gör jag. Men jag hade inte ork att ta några bilder. Inte att vara spirituell underhållare i bussen heller. Men chauffören var en kunnig man och helt oombedd guidade han oss genom de trakter vi passerade. Mycket intressant. Dock ansåg alla att jag planerat resan mycket bra såtillvida att det bara regnade när vi var inomhus eller satt i bussen. Svarade att det är en av mina specialiteter.
Men förvirringen är fortfarande stor. Jag har ännu inte tagit in att systersonen är död. Det är en kunskap i huvudet, men känslan har inte hunnit ikapp. Stundvis önskar jag att mamma levt och att jag kunnat dela detta med henne. Men samtidigt inser jag att hon skulle varit 88 år. Dottersonen var henne väldigt kär. Hon hade inte klarat detta.
Men jag har pratat med min äldste morbror, 90 år men vital. Det tröstade just för att han inte tröstade. Han lyssnade och bekräftade sorgen. Den fick lov att ta plats.
kyrksyster 