Nazistsympatierna var mer utredda än vad vi vill tro. Elisabet Höglunds far var inte ensam. Rasbiologin var utbredd ”vetenskap” långt innan Hitler. Det var en självklarhet att förtrycka minoriteter som exempel samer och tornedalsfinnar. Romer och resande fann inte heller en plats i folkhemmet.
Min morfar levde i utkanten av en liten stad som dominerades av regementen och ett sjukhus. Han var tidigt motståndare mot nazismen. Han var överhuvudtaget en person som tänkte själv. Men hans liv blev inte enkelt. Än mindre när han stötte sig med etablissemanget.
Men hans berättelser säger att många militärer var nazister. Många läkare var för rasbiologin. Sorterandet av människor i dugliga och odugliga var utbredd. Tvångssteriliseringar bara ett exempel.
Vi ska inte tro att Sverige stod utanför de strömningar som gick över Europa.
Vad lär det oss idag?
För de flesta förmodligen ingenting.
Visst är det så och för att ytterligare nyansera så var inte alla som var för rasbiologi nazister. Skeptisism mot judar var också vanligt utan att man kanske stödde de mer extrema metoderna från Nazi-Tyskland. Många dessutom förnekade att kulturnationen Tyskland skulle göra sådana saker eftersom man beundrade Tyskland. Alla som understödde de system som bidrog till nazismen var inte nazister men de hade en del i att det kunde få fäste.
Min morfar var kommunist och blev utsatt för rätt mycket pga detta (förlorade jobbet och vänner) men som äldre försvarade han Stalin. Det är inte OK för mig heller men det visar hur mångbottnat det är med politik. Han var en stark motståndare till nazismen men var blind för Stalins förtryck som bitvis var lika illa eller värre.
Totalitära system är inte av nödvändighet vänner. Det finns alltid nyanser i ideologier. Det var nog svårare att gå till rätta med stalinismen än med nazismen.
Vi får inte glömma att Svenska kyrkan tydligen stod bakom steriliseringspolitiken, som hade inslag av både rasism, klassförtryck och förtryck av människor med skilda slag av psykiska och förståndsmässiga funktionshinder. Det fanns också inslag av moralpanik bakom besluten om steriliseringar.
Politiken fortsätter, med kyrkligt stöd, med fosterdiagnostik och åtföljande selektiva aborter.
Det var inte ovanligt med präster som hade nazistsympatier. Ja, egentligen var nog många i landet för Hitler tills krigslyckan vände. Just nu förs ju debatten om hur mycket vi visste om utrotningslägren o s v. Jan Guillou hävdar ju att ingen visste nåt..
Ja, de selektiva aborterna ligger på rasbiologins linje. Kyrkan säger inget. (Och vilka är kyrkan, som ska säga något?)
Jag har ju vid något tillfälle sagt, att där jag är, där är också kyrkan! I den meningen har kyrkan sagt ifrån, men det är inte tillräckligt. I en episkopal kyrka, borde kanske biskoparna upphäva sin röst.
Men å andra sidan, blev väl ingen glad när biskopsbrevet 1951 damp ner i prästernas brevlådor.
Ursäkta min okunnighet. Vad stod det i biskopsbrevet 1951?
Bl. a det här.
I abortfrågan framhöll biskopsbrevet att abort inte i alla situationer skulle betraktas som förkastlig. Samtidigt motsatte sig biskoparna att kvinnan skulle ha fritt val att föda eller inte. Abort skulle vara tillåten när moderns liv var i fara samt då barnet misstänktes ha en ”fysisk eller psykisk livsoduglighet” (Se där en öppning mot selektiv abort. Min anm)
”I steriliseringsfrågan förhåller det sig på samma sätt, men med den skillnaden att biskoparna kunde räkna med en enig front i denna fråga. Sterilisering kommenterade biskopsbrevet enligt följande följande: Mot den uppfattningen, att somliga människor av konstitutionella skäl icke bör fortplanta sig, finns intet att erinra.”
Otydlig tydlighet skulle jag kalla detta. Abort och steriliseringar kunde påtvingas. Men aldrig väljas.
I min ungdom brukade jag jobba på pastorsexpeditionen under loven. Där kunde jag konstatera att det fortfarande vid denna tid, 70-tal, noterades i församlingsboken om någon varit intagen på ”sinnessjukhus”. Vilket var ett äktenskapshinder.
Kyrkans biskopar hade ett överhetsperspektiv.Vilket perspektiv de har i dag vill jag inte ens spekulera i.
Nazistiska drag finns för fullt i samhället också idag i en massa värderingar och utsorteringar. Du behöver inte skriva i förfluten tid! Och de som mest skriker mot nazismen är ibland de värsta nazisterna själva!
Ja, vi behöver inte påminna om utsorteringen av foster!
Vet inte hur jag ska reagera på detta. Anklagar du mig för att vara nazist?
Särskilt överklassen har alltid vurmat för de hemska åtgärder du nämner här. Och det var där man kunde hitta de mest hängivna nazzeälskarna. Men alla var naturligtvis inte sådana.
På ett antikvariat hittade jag på 70-talet en bok som hette ”Lehrbuch der Nevenkrankheiten”. Den skrevs i slutet av 1800- eller början av 1900-talet. Den är fruktansvärd att läsa. Vet ej om den finns på svenska eller engelska.
(Jag donerade den till Huddinge sjukhus när jag låg där på en neuromedicinsk avdelning 2005. Läkarna förfasade sej, naturligtvis).
Kao
Det fanns ju en ganska allmän uppfattning att samhället skulle bli bättre om man förhindrade att vissa människor förökade sig. Det fanns en mängd sjukdomar och skavanker som var äktenskapshinder långt fram i tiden.
Det fanns en väl förberedd jord att så i.
Min farfar var född 1901, och vi diskuterade och resonerade under hela min uppväxt. Eller snarare var det så att jag fick använda honom som bollplank och spegel, för mina tankar och åsikter.
Han och farmor berättade mycket om hur det var att stå på den röda sidan under krigen, att få en älskad son utom äktenskap, att leva jämnställt och i mänsklig anda. Jag vill inte skriva feministisk, för de arbetade för allas lika rätt, och jag är väldigt glad för att just jag råkade bli deras barnbarn.
Framförallt farfar berättade mycket om nazismen, och hur Sverige var långt ifrån den neutralitet vi brukar hävda, under andra världskriget, men också att inga barn ska ”straffas” för deras föräldrars åsikter och gärningar.
Det är absolut viktigt att känna till historien för att förstå sin samtid.
Min morfar var född 1894. Han blev en gång dömd för civil olydnad. Gick sina egna vägar. Ja, han levde i sin tid, men gick aldrig med strömmen.
Det bär tacksamt med dessa gamla som fick vara klara intill slutet. De har lärt oss mycket.
Det är nog så, neutraliteten var inte så helgjuten.
Ja, civil olydnad och andra ”brott”, som vi idag tar som självklara rättigheter fick jag veta mycket om. Och om rädsla för framförallt polisen.
Jag ser mig som lyckligt lottad 🙂
Nej, kyrksyster jag anklagar inte dig för att vara nazist! Det fanns inte alls i mina tankar. Jag tänkte på exempelvis strävan mot det perfekta, alla utstötningar av människor på olika håll. Det finns ju ett genomsyrande Dom och Vi tänkande i hela samhället! Även de där kommunisterna som står och ropar slagord fungerar ju så och liberalerna som bara är jämställda med vissa. Man kan hitta hur många exempel som helst på detta. Det handlar väl inte bara om judar och invandrare!
Ah, du tänkte så…
Visst finns det rasism och elände även idag. Ofta mycket subtilt så att vi inte märker det förrän vi är insyltade.