Dom

”Visst smyger djävulen runt i filttofflor, Christer VDM! Men känns det ändå inte tryggt att veta att han allt som oftast tar sin boning i personer som inte delar ens uppfattning? Det tror jag alla kan hålla med om.

Vi kan alla vara tryggt förvissade om att djävulen finns i dig men inte i mig? Och ju oftare jag upprepar att jag är ”en riktig kristen” till skillnad mot andra, desto mer vet man att det är sant att det är så.

Nu tänker jag gå ut och fortsätta att hitta djävulen i andra och påpeka det för dem, i all kristen välmening alltså. Lite tacksamhet hoppas jag på där.”

 

Skriver Anna på Dagbloggen

Åskan dundrar ikväll. Kanske ett tecken på hur vi går fram emot varandra. Anna fångar den trånga kulturen i många s k kristna sammanhang. Det hjälper inte om man är högkyrklig, lågkyrklig, sekulär eller frikyrklig. Det är samma anda som tillintetgör de som inte underkastar sig.

Så himla trist när det är folk som faktiskt har intelligens.

Read Full Post »

Inte döma

Det är morgon. Jag har varit vaken några timmar. Läst lite bloggar. Svarat på kommentarer. Men också jobbat på söndagens predikan. Texten är den om flisan i nästans öga och bjälken i det egna. Det kan ju låta enkelt att säga att man inte ska döma. Men just den attityden har blivit en sovkudde hos många kristna. Man ser på hur folk mobbas, misshandlas och stängs ute. Och man talar om att inte döma. Psykopater älskar kyrkan för där kan man gå långt innan nån säger ifrån. Och det är så enkelt att skicka tillbaka skuldkänslor.

Vi ska förlåta 7 gånger sjuttio gånger. Oändligt alltså. Vi har alla våra skötesynder som vi faller i ofta. Fanns det inte förlåtelse för det skulle vi förtvivla. Men det kräver en insikt. En förmåga att se sin skuld. Annars är ju förlåtelsen verkningslös. Hos syndaren i alla fall. Som offer kan det bli en befrielse att ändå förlåta. Och hos Gud finns det förlåtelse, men om man inte inser behovet… ja inte vet jag i slutändan…

När jag läser debatten på en viss blogg ställs dessa frågor i ljuset. Man vänder perspektivet. Offret blir den man anklagar. För man ska ju inte döma förövaren. Och osakligheterna haglar. Man anser sig veta precis vilken hemsk människa jag är efter en enda rad. För det får ju inte finnas en fläck på gurun.

Nä, nu ska jag skriva färdigt min predikan och sen sova en stund till. Åker sen ut och kollar post mm på arbetsplatsen. Jag är ensam i tjänst denna vecka. Det finns en vikarierande kh, men han har ju ingen pejling på oss. Oj, nu dömde jag igen. Vilken förskräcklig anklagelse jag kom med nu då?

Egentligen är det synd om dom som fastnat. Jag dömer nog egentligen inte. Kan se hur det blir så.

Read Full Post »

Domkapitlens tredubblade roll är rättsvidrig

I Sveriges förvaltning skiljer man noga på utredande, dömande och verkställande roll. Det vill säga att vid brott så utreder polisen, domstolen dömer och kriminalvården verkställer. Det är väldigt noga för att det ska gå rätt till och att domen ska vara objektiv.

I Svenska kyrkan finns det något som heter domkapitel. Det finns ett i varje stift. Ordförande är biskopen och domprosten är vice. Vidare sitter där en ledamot vald av stiftets präster och diakoner. En jurist. Och några politiskt utsedda.

Domkapitlet behörighetsprövar sökande till präst/diakontjänster. I några stift har de även synpunkter på de sökandes meriter och personlighet. De examinerar blivande präster och diakoner före vigningen.

Men så har Dk det som kallas TILLSYN. Det kan ju låta lite gulligt som att bli omskött eller så. Men det är sällan gulligt ska jag tala om. Domkaptlet kan starta en tillsynsutredning mot en församling eller en person. Vid misstanke att präst eller diakon antingen brutit sina löften, avvikit från läran eller skadat det anseende en präst/diakon ska ha utses några att utreda detta. Oftast är det då t ex domprosten och stiftsjuristen som gör denna utredning. T ex på biskopens uppdrag och hans/hennes åsikt i fallet.

Sedan dömer domkapitlet. På den rekommendation utredarna – som alltså sitter i domkapitlet – ger. Varefter domkapitlet verkställer straffet. Vilket kan vara erinran, prövotid eller avkragning.

Utdelas straff kan det överklagas till Svenska kyrkans överklagandenämnd. Utdelar man inget straff men kritiserar personen kan det inte överklagas. Men skadan är gjord. Ibland med rätta, men ibland djupt orättvist.

Men det är rättsvidrigt att samma personer kan utreda, döma och verkställa. Är man misshaglig kan man inte räkna med en just rättegång.

Read Full Post »