Rikemansrace

Redan på förmiddagen upptäckte maken folk som samlats utefter E4. När jag sen for min långa resa såg jag hur folk stod på broar och på vändplatser mm. Folk överallt. Sen började jag möta sportbilar av olika slag. Insåg att det nog hade med saken att göra. På ett ställe hade polisen haffat en bil. Det var poliser lite överallt.

Men jag tyckte nog att rikemännen uppförde sig. Den norrgående trafiken var ganska tät, med stau vid den bro som nu renoveras. Så de kunde nog inte köra i 200, som polisen påstår i artikeln i di.

Sudoko-skolan

Ja, det finns en sådan. Eller så kan man kalla den en nätkurs. Det är Svenska dagbladet som bjöd på detta redan 2005. Själv har jag lärt många knep där. Det blir mer som att lösa ekvationer än att tänka ut saker. Jag klarar hyfsat svåra sudokun. Men numera finns det supersvåra, där räcker inte min kunskap.

Sudoku är ett roligt tidsfördriv. Jag brukar lösa ett innan jag somnar.

Pingstdagen

Lärjungarna var i ett tillstånd av förundran och osäkerhet. Påskens omtumlande händelser låg nu några veckor tillbaka. Och en och en halv vecka hade gått sen Jesus fördes bort från dem och till härligheten i himmelen. De hade gjort stora erfarenheter, men vad skulle de göra med all kunskap de fått? Och hur skulle de berätta om det som skett?

De var som så ofta församlade. Då kom ett dån från himmelen. En stormvind som fyllde hela rummet. Tungor som av eld fördelade sig och stannade över var och en av dem. Alla blev uppfyllda av helig ande och började tala språk de inte visste de kunde.

Judarna var redan då spridda på många håll och talade många olika språk. Vid högtiderna samlades man gärna i Jerusalem. Dånet hörds över hela staden och många människor kom till lärjungarna för att se vad som hänt. Då fick de höra om Jesus på sina egna språk. Förvåningen var stor, var inte de här galileer allihop, hur kunde de då tala alla dessa språk?

Var de fulla?

Nej, det var de inte. Petrus steg fram och talade inför den stora samlingen av folk. Han berättade om Guds goda gärningar. Nu hade allt fallit på plats för lärjungarna, nu kunde de vittna om tron. Petrus hänvisade till skrifterna och visade på hur allt varit förutsagt om Jesus. Han visade på att Jesus var segerfursten man väntat på. Han som de sänt i döden var uppstånden och var nu i himmelen.

Mängder av folk fick ett styng i hjärtat och började fråga vad de skulle göra. Petrus sa:

”Omvänd er och låt er döpas, var och en, i Jesu Kristi namn, tillförlåtelse för era synder. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Det är er som löftet gäller, er och era barn och alla som nu är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar”

 

Den dagen ökade församlingen med ca 3000 personer.

Apostlagärningarna 2:a kapitlet

Ett nytt liv

Maken ska gå vidare från en chefstjänst till en annan. Ja, han har redan börjat på nya stället. Idag var vi och tittade på det hus som ska bli vårt nya hem. En tjugotalsvilla med karaktär. Tyvärr är det ganska nergånget och en större renovering är nödvändig. så det kommer att dröja innan vi kan flytta in. Vi tog en promenad i omgivningarna för att känna in orten. Det ska nog bli bra. Det är ju alltid så vid en förändring att en del blir bättre och annat sämre.

För mig innebär det ytterligare 40 min på vägarna när jag ska hem.

Fick också möjligheten att krama om en bloggvän jag aldrig förr träffat i verkligheten. Det var kul.

Kränkning är ok, din reaktion är inte ok

Det är ett vanligt argument i kampen mot en enskild människa eller grupp… att göra reaktionen på behandlingen till problemet.

Just nu debatteras sexistisk reklam i tidningarna. Det finns de som ser det som den enda hållningen är att inte reagera. Kvinnor som känner sig kränkta ska tiga. Inte låtsas om.

Men all erfarenhet av mobbing säger att det inte går att stänga av sig själv och finna sig i vad som sker. Det är också omgivningens acceptans av mobbingen som skadar mer än själva kränkningen.

När kvinnor förnedras i annonskampanjer är det ett angrepp på kvinnor. Det är givetvis enklast att bara rycka på axlarna. För det är ju inte mig personligen som förnedras, tänker man. Jo, det är faktiskt mig personligen – eftersom jag är kvinna – som man kränker. Det är min integritet och min värdighet man trampar på.

Om att ge svar på tal

Eftersom inget lockade på TV så stannade jag kvar vid datorn. Jag sökte på olika intressanta bloggämnen… och läste ett antal bloggar. Många ganska ”privata” i bemärkelsen att de inte intresserade andra än närmaste anhöriga. Många galenpannor. Några seriöst reflekterande. Och så dom som har fullkomliga vanföreställningar om kristen tro. Som inte kan skilja på sexsekter och Svenska kyrkan. Som avslöjar sin totala brist på kunskap genom att komma med skämt som inte ens är roliga.

I början av min bloggtid… 2006… tror jag att jag började vandra runt… så trodde jag att det var möjligt att samtala med folk, vederlägga sakfel, visa på en sund kristen tro. Ack vad jag bedrog mig.

Jo, jag har haft många fina samtal med människor som söker, människor i sorg och bekymmer. Många som delat sina erfarenheter med mig. Det har varit meningsfullt. Men de där som inte vill ta och ge, de som är så rädda för Gud att de måste skända honom och alla hans barn, dom har jag tvingats inse att det är ingen idé att kommentera. Det gör mig ledsen.

Varför vågar vi inte låta våra åsikter, erfarenheter och tro mötas i normal samtalston?

Om ondskans utseende och samvetet

Idag anser väl de flesta av oss att rasbiologi är förkastligt. Vi anser alla människor ha lika värde. Under första delen av 1900-talet var synen annorlunda. Rasbiologin ansågs vara vetenskap och därmed helt ok. Man mätte skallar och avgjorde vilka raser som var livsdugliga. Man steriliserade ”tattare” och andra föraktade medborgare. Det var den grogrund i vilken nazismen kunde växa sig stark. Hitler uppfann inte rasföraktet och talet om den ariska rasen. Han bara spann vidare på det vetenskapen hävdade.

Ann Heberlein skriver i DN om den gamla synen som kommer åter. Hon hänvisar till gamla forskare som ansåg att man kunde av en persons utseende avgöra om han/hon var våldsam. Det hävdades för 300 år sedan, men likväl igen på 1900-talet. Vissa skulle vara födda till ogärningsmän. Det personliga ansvaret var därmed avskaffat. En oerhört mörk människosyn som Heberlein går emot. Hon reagerar mot att även modern forskning hänvisar till gener när det gäller aggressiva handlingar.

Maria Schottenius tar också upp frågan om människan bara är ett djur drivet av sina instinkter. Hon vidrör samvetsfrågan om hur man beter sig om man inte tycker som den grupp man tillhör. Står samvetet fritt då, eller följer man mönstret? Hon hänvisar till Kierkegaard och hans tankar kring samvetet:

”Kierkegaard tror att vi alla är utrustade med ett samvete, som leder oss till vad som är rätt och fel, om vi lyssnar på allvar. Och för att det ska vara meningsfullt för oss att ta ansvar måste vi acceptera att tillvaron är moralisk och etisk till sin natur.

Jag ser omedelbart en serie invändningar mot detta, en männi­skas tankar är alltid förankrade i sin tid och sin kultur, och kan inte ges universella anspråk.

Ändå har jag, här och nu, svårt att se något bättre alternativ.”

Detta efter att hon presenterat ett par fall där människor hamnat i total utsatthet efter att drevet gått och ingen vågat stå upp för den oskyldigt utpekade.

Heberleine tror på evangeliet om omvändelse, hon ser behovet av nåd. Schottenius är sekulariserad och ser det olösliga i frågan.

Människan är fallen, världen är brusten, ondskan finns i oss alla. Människan är under vissa omständigheter beredda till vilka illdåd som helst. Bara anledningen är tillräckligt bra. T ex att ”så tycker ju alla”. Eller om det gynnar ens ekonomi, karriär och anseende. Kan man peka ut en syndabock så kan man slippa egna skuldkänslor. Samvetet är lättpåverkat. Det moderna sättet idag att ”lyssna till mig själv” leder bara in i egoism. Det är ett fantastiskt bra sätt att aldrig behöva ta ansvar. Inget utanför mig själv kan döma mig. Därför kan jag göra vad som helst. Där varken lag eller moral längre har betydelse släpps ondskan fri.